För drygt en månad sedan, den 25
februari, ställde jag
här på bloggen frågan om vad det egentligen
är som händer. Min konspirationsdetektor hade nämligen gått igång
några dagar tidigare. Om detta skrev jag
den 22 februari. Det fanns
indikatorer om att något var på gång, men det var (då) inte
riktigt glasklart
vad som var på gång. Nu börjar facit så
smått att utkristallisera sig.
I en kommentar till mitt öppna brev
till Helle Klein uppmanades jag att ta av mig offerkoftan. Det gör
jag så gärna – det är nämligen inte jag personligen som är
”offret” i denna sorgliga historia. Jag tror inte för ett
ögonblick att det primära i nuläget för varken Helle Klein eller
redaktör Irving är att krossa mig. Det är en bieffekt. Det primära
i nuläget tycks vara att undanröja motstånd inför höstens
kyrkoval. I denna uppgift har jag, som vissa andra, blivit en bricka
i spelet.
Uppgiften som har givits Dagens
Seglora/Seglora smedja är att säkerställa att S får makten i
kyrkomötet och därigenom kan fortsätta förändra Svenska kyrkan
från kristen kyrka och trosgemenskap till vänsterpolitiskt
orienterad synkretistisk intresseorganisation.
Det största hotet tycks, av Segloras
agerande att döma, vara Frimodig Kyrka (vilket jag hoppas att
samtliga som stödjer FK tar som en massiv komplimang). Alltså är
uppgiften att misskreditera FK, mobilisera Svenska kyrkans medlemmar
att rösta på S och hindra dem från att rösta på FK. Hur gör man
då detta? Jo, genom att spela samma kort som man ständigt spelar
för att vinna alla strider – men nu är det Frimodig Kyrka som ska
utmålas som främlingsfientligt och som en arena för extremistiska
individers personliga agendor.
Den som har den mest grundläggande kunskap om vad Frimodig Kyrka står för, inser hur barockt det påståendet är.
När jag gjorde min militärtjänst
under förra millenniet, lärde jag mig att samordnade anfall var
högst effektiva. Genom att låta artillerielden kommer från flera
olika batteriplatser, kan anfallet pågå längre och effektivare. De
som ansvarar för artillerielden får tid att återhämta sig, fixa
med logistiken medan någon annan skjuter. De stackars satarna i
eldområdet kan bara gräva ner sig, hålla ner huvudet och be till
Gud.
Samma principer går att tillämpa inom
journalistiken. Genom att dela upp ”attackerna” mellan olika
journalister kan man skriva mycket, men arbetsbördan blir rimlig för
den enskilde journalisten. Om samma nyhet rapporteras av flera olika
redaktioner, blir trovärdigheten dessutom större. Det en avsändare
hävdar, kan ju ifrågasättas. Men om flera avsändare ger samma
info, måste det ju vara ”sant”.
Detta blogginlägg innehåller ett
antal återgivna mail, vilket kanske blir lite tradigt för läsaren.
Jag hoppas dock att det är mig förlåtet, eftersom det tydliggör
det pågående spelet. Men spelet började för länge sedan.
Det började med att jag i mitten av
februari fick ett telefonsamtal från en kollega som förberedde mig
på att det, förtroendevalda S-kretsar, meddelats att man nu skulle
”rensa ut mig”. Några dagar senare ringde en reporter från
Skånska Dagbladet och presenterade en artikel han skulle skriva.
Temat var att jag efter påtryckningar från min arbetsgivare
tvingats avsäga mig ett politiskt uppdrag för SD i Malmö. Jag
dementerade detta och gav honom istället den betydligt mindre
uppseendeväckande sanningen och bad honom kontrollera mina
uppgifter. Den 25 februari toppade Skånska Dagbladet med ”nyheten”
jag dementerat. Tidningen Dagens nätupplaga hängde på. Läs om
skeendet
här.
Naturligtvis PO-anmälde jag både
Skånskan och Dagen. Skånskan har försvarat sig till PO, men nämner
inte med ett ord att man publicerat en story jag uttryckligen
dementerat och valt att inte kontrollera fakta. Dagen har gjort en
pudel och erkänt att man inte kollat tillräckligt.
Hur som helst lyckades man ställa till
med en hel del rabalder, även om den största urladdningen jag
bevittnade var hur den lokala bagaren gick i taket över att man
tydligen inte längre fick tycka vad man ville i Sverige.
Så var det lugnt till den 2 april. Klockan 12.58 plingade
det till i inkorgen. Det var ett mail från Niklas Orrenius, reporter på Dagens Nyheter:
”Från: niklas.orrenius@dn.se [
mailto:niklas.orrenius@dn.se]
Skickat: den 2 april 2013 12:58
Till: Helena Edlund
Ämne: Svenska kyrkan
Hej Helena,
Jag heter Niklas Orrenius och är
reporter på Dagens Nyheter, med inriktning på längre
nyhetsreportage. Just nu vill jag belysa Svenska kyrkan inför
kyrkovalet i höst. Jag tycker att diskussionerna om vad Svenska
kyrkan egentligen ska vara är intressanta, och vill i mitt
researcharbete försöka tala med så många människor som möjligt
som jag tror kan ge viktiga perspektiv för mitt reportage. Du är en
av de personer som jag vill träffa.
Frimodig kyrka är en intressant
rörelse, tycker jag, och när jag såg att du talat vid ett av deras
möten tänkte jag att jag kanske skulle höra mer om dina tankar.
Jag följer även din blogg - det är spännande med en präst som
har en vision av vad hennes kyrka borde vara som är så annorlunda
från hur det ser ut idag. Du verkar verkligen brinna för din sak.
Du påminner mig om en del danska präster jag träffat, som anser
att kyrkan ska stå upp tydligare för sitt budskap och inte vara så
undfallande mot islam, exempelvis. Jag har även sett att du fått ta
emot en hel del anklagelser i pressen, både utanför och inom
kristenheten.
Jag är i början av min research. I
morgon ska jag åka till [ortsnamn] och intervjua [namn]. Jag ska
även intervjua ärkebiskopen i Uppsala, och kanske också den förre
ärkebiskopen KG Hammar. Jag har även mailat [namn] i [ortsnamn],
som också är en präst som är engagerad i framtidsfrågor. Jag bor
i Malmö och kan lätt ta mig ut till Tygelsjö om det är där du
håller till. Det bästa hade varit att träffa dig i anslutning till
att du predikar eller på något sätt möter människor.
Hör gärna av dig!
bästa hälsningar
Niklas Orrenius”
Såpass. Hur tänkte han nu? ”Skriv
till en liten landsortskomminister och namedroppa ärkebiskopar och
kyrkliga kändisar och hoppas att hon blir tillräckligt smickrad för
att låta sig intervjuas?” Och vad hade väckt Orrenius intresse för Svenska kyrkans framtid i allmänhet och Frimodig Kyrka och mig i synnerhet?
Nu var ju bara saken den, att även
redaktör Irving från Dagens Seglora/Seglora smedja var i mail-tagen
den 2 april.
Som av en ren tillfällighet (?) hade
även redaktör Irving plötsligt intresserat sig för Frimodig Kyrka
och skickade därför ett mail till Frimodig Kyrkas ordförande
Jan-Anders Ekelund. Mailet löd som följer och finns återgivet även
på
Frimodig Kyrkas blogg (där du för övrigt även kan läsa
Ekelunds svar till Irving, ett svar som bättre än något annat jag
läst tydliggör skillnaden mellan en kristen inställning till
omvärlden och en politisk):
”Den 2 april 2013 17:22 skrev
Mattias Irving
Hej!
Den senaste tiden har vi
uppmärksammat att flera personer med extremistiska åsikter har
uttalat stöd för Frimodig Kyrka. Dels prästen Helena Edlund som
har hoppat av Sverigedemokraterna men ännu har djupa försänkningar
i partiet.
Edlund var bland annat huvudtalare
på Frimodig Kyrkas lokala årsmöte i Hässleholm. Hon säger sig
också stödja Frimodig Kyrka i kyrkovalet.
Nyligen uteslöts ett av
Sverigedemokraternas toppnamn, nämligen Patrik Ehn, för sina
kopplingar till nazister på kontinenten och för att han inte på
ett tillfredsställande sätt tagit avstånd från partiets
antisemitiska förflutna.
Ehn sitter dock kvar i Kyrkomötet
som politisk vilde. I en intervju i Dagen sade Ehn att han
sympatiserar med Frimodig Kyrka. Nu undrar jag hur Frimodig Kyrka ser
på att att flera före detta sverigedemokrater uttryckt sympati
med Frimodig Kyrka? Skulle exempelvis en som Patrik Ehn vara
välkommen att engagera sig i Frimodig Kyrka om han valde att byta
parti idag?
En av Frimodig Kyrkas frontgestalter
Dag Sandahl har skrivit i, och försvarat sitt skrivande i, den
extremistiska rasisttidningen Dispatch International. När vi hördes
av senast valde du att inte kommentera det. Ser du likadant på detta
i dagsläget, i ljuset av att kända högerextrema personer nu
uttrycker sympati med partiet?
Ser du i dagsläget någon risk att
personer med en egen politisk agenda kan komma att försöka använda
Frimodig Kyrka som plattform?
Tråkiga frågor, det är jag
medveten om. Men hoppas att ni ändå får en fin semester i Norge!
Vänliga hälsningar
Mattias Irving”
Detta mail, som tydligen inte skulle
komma till min kännedom, har jag kommenterat i ett annat inlägg som
du kan läsa
här. Sammanfattningsvis anser jag att mailet är ett
kvalificerat bottennapp från redaktör Irving som går över alla
anständighetens gränser. Att Irvings försök att koppla ihop mig
med Patrik Ehn, som uteslutits ur SD på grund av påstådda
nazistiska kopplingar, borde falla under brottsrubriceringen
ärekränkning konstaterar även Jan-Anders Ekelund på FM:s blogg.
Att jag redan tagit del av Irvings mail
till Ekelund, visste inte Niklas Orrenius när jag svarade honom
följande dag:
”3 apr 2013 kl. 10:47 skrev
"Helena Edlund" < helena.edlund@svenskakyrkan.se>:
Hej Niklas,
Tack för ditt mail.
Det verkar ju vara intressanta
frågor som du vill ta upp och kul också att du följer min blogg.
Däremot så måste du ha missuppfattat mig eftersom jag inte skriver
om islam.
Tyvärr kommer jag inte ha möjlighet
att ställa upp eftersom jag har väldigt mycket på jobbfronten just
nu. Hänvisar därför till min blogg.
Vänliga hälsningar
/Helena”
Niklas Orrenius var tyst i flera
timmar, men ett nej var inte aktuellt att acceptera:
”Från: niklas.orrenius@dn.se
[mailto:niklas.orrenius@dn.se]
Skickat: den 3 april 2013 14:05
Till: Helena Edlund
Ämne: Re: SV: Svenska kyrkan
Hej Helena!
Tack för ditt svar. Jag är just nu
på väg till Uppsala för att intervjua ärkebiskopen om kyrkans
framtid och kan ändå inte riktigt släppa dig och dina tankar om
kyrkan. Jag är helt enkelt väldigt nyfiken på hur det är att vara
präst i en kyrka som man identifierar sig starkt med, men samtidigt
tycker har fel inriktning på många sätt. Jag tänker att jag
kanske skulle komma till kyrkan någon gång när du predikar och
kanske kan vi prata lite efteråt? Jag bor som sagt i Malmö, så det
är inget besvär för mig. Jag är bara nyfiken på dig och hur du
ser på kyrkan och ditt kall som präst.
När har du din nästa gudstjänst?
Bästa hälsningar
Niklas Orrenius”
På Niklas Orrenius må ingen större
skugga falla. Frågan är naturligtvis om han verkligen vet vad han
håller på att dras in i. Orrenius har uppenbarligen ingen större
kunskap vare sig inom området teologi eller området Svenska kyrkan.
Kyrkan är inte hans arena. Det är däremot kampen mot
främlingsfientlighet.
Orrenius brinner för att motverka
främlingsfientlighet, vilket är hedervärt. Men risken med att vara
helhjärtat engagerad i något, är att man lätt ser spöken mitt på
blanka förmiddagen och i alla upptänkliga sammanhang. Nu har
Orrenius fått tips (och man undrar från vem?) om att Svenska kyrkan
håller på att tas över av främlingsfientliga krafter. Enligt den
information som Orrenius fått, attraherar Frimodig Kyrka
sverigedemokrater, nazister, rasister och extremister. Det är klart
som korvspad att Orrenius släpper det han har för händer och
hugger på betet. Det är dessutom bråttom. Nu gäller det att få
ut sin story.
Om Niklas Orrenius verkligen följer
min blogg är jag högst tveksam till. En DN-journalist som dessutom
skrivit ett antal böcker borde ha lagt märke till att jag inte skrivit något om
”undfallenhet mot islam”.
Att han antyder likheter mellan mina
åsikter och ”vissa danska prästers” skulle jag kunna välja att
tolka som ren ärekränkning även det, med tanke på vad ”vissa
danska präster” faktiskt uttrycker för åsikter, men så hård
ska jag inte vara mot Orrenius. Däremot tror jag nog att det är
samma fågel som kvittrat om ”de kända högerextremisternas
intresse för Frimodig Kyrka” och mina påstådda teologiska
åsikter som har delgett Orrenius sin bild av att det finns
rasistiska präster. Som i Danmark, ungefär.
Att Orrenius inte förstår att det är
den närsynta bofinken Knut som kvittrar, håller jag honom inte
ansvarig för. Kanske tycker han till och med att det är lite snopet
nu, när det börjar gå upp för honom vems ärenden han gått. En
journalist som Niklas Orrenius har ju en egen plattform, en egen
integritet som jag betvivlar att han vill ska utnyttjas för någon
annans dirty work.
Samma dag som Niklas Orrenius fortsatte
fråga efter en intervju, publicerade Irving sitt alster. Hade jag
någonsin tvivlat, så stod målet klart bortom allt tvivel – det
var Frimodig Kyrka som var målet. Nu skulle denna politiskt obundna
nomineringsgrupp svartmålas genom att kopplas till allt möjligt
negativt. Guilt by association, som Jan-Anders Ekelund skriver på
Frimodig Kyrkas blogg.
Med Irvings artikel på skärmen
svarade jag Orrenius:
”Från: "Helena Edlund"
<helena.edlund@svenskakyrkan.se>
Datum: 2013-04-03 16:38
Ärende: SV: SV: Svenska kyrkan
Hej igen,
Att gå i gudstjänst är öppet för
alla. Men jag har avböjt din intervju, jag säger alltså nej. Jag
ställer inte upp på en intervju efter gudstjänsten och inte heller
vid något annat tillfälle. Det finns många som har tänkt och
tänker som jag att intervjua. Teologiska diskussioner inom Svenska
kyrkan är inget nytt.
Vänliga hälsningar
/Helena”
Följande dag, den 4 april, publicerade
Helle Klein
sin ledare på Dagens Seglora. Ledaren i sig tänker jag
inte kommentera ytterligare. Det är gjort i
#49 och i
#50 –
blogginlägg som lästs av tusentals så här långt. Bland dem fanns
även Niklas Orrenius och klockan 12.14 den 5 april kom ännu ett
mail från honom:
”Helena,
Jag läste ditt blogginlägg om
Helle Klein. Hon är en av personerna jag ska intervjua till mitt
reportage och som har synpunkter på SvK:s inriktning, varför jag
tyckte att ditt inlägg var extra intressant. Jag kan självklart
citera därur, men skulle förstås hellre prata med dig och ställa
frågor. Du får i så fall gärna se de citat som jag vill använda
före de går i tryck.
Även ärkebiskopen talade lite
grand om dig när jag intervjuade honom igår.
Jag vill därför be dig överväga
att tänka om angående din inställning till att bli intervjuad av
mig. Fundera gärna på det så kanske vi kan höras efter helgen.
Förlåt om jag är tjatig.
Bästa hälsningar
Niklas Orrenius”
Det är helt okej, Niklas. Jag förstår
att du är tjatig. Du tror ju att du är något sant, viktigt och
hotande på spåret. Tyvärr måste jag meddela dig att du har blivit
dragen vid näsan av din tipsare. Sanningen är en annan än den du
fått levererad, och förmodligen har vinklat dina intervjuer
utifrån. Sanningen är att du, också, är en bricka i samma spel
som jag.
Vi lär nog inte höras av efter
helgen. Däremot har jag några frågor till dig, Niklas. Eftersom du
säger dig följa min blogg ställer jag dem här. De kan ju,
möjligen, vara av intresse även för andra.
Självklart ska du intervjua Helle
Klein om hennes syn på Svenska kyrkans nutid och framtid. Något
annat trodde jag inte. Är det möjligen även därifrån som du
tipsats om andra lämpliga personer att kontakta, och kanske även
fått veta att ditt arbete är brådskande och viktigt?
Vad jag skrivit på bloggen vet jag,
Niklas, så de citaten behöver du inte skicka. Däremot kan du
skicka bandupptagningen från intervjun med ärkebiskop Wejryd.
För viktigast av allt – och denna
fråga är ställd direkt till vår ärkebiskop: Vad får
ärkebiskopen för Svenska kyrkan att ”tala lite grand om” en
präst med en reporter på DN? Är det brukligt att ärkebiskopen
diskuterar enskilda präster med journalister utan prästens vetskap
och godkännande?
Det kan nog vara av betydande
allmänintresse att veta att, och hur, en ärkebiskop uttalar sig om
en enskild präst. Och jag förutsätter att det inte finns något
att dölja? Som ärkebiskop är du nog så pass mediatränad att du
vet att det inte finns något som heter ”off the record”.
I väntan på ljudfilen kan jag gissa
att ni bollat samma tankar som jag delgivits i mailen, nämligen om
att det finns svenska präster som verkar tycka lite som ”vissa
danska präster”, om kritik mot islam, om hur det påverkar Svenska
kyrkan? Hur nämndes mitt namn i det sammanhanget? Hur gick
diskussionen om Frimodig Kyrka?
Det kan väl aldrig vara så att ni
”talat lite grand om” hur du ser på min åsikt om kyrkans
tillstånd och utveckling – och att du gett din åsikt om den, utan
att veta vad jag faktiskt tycker? Det kan väl inte, händelsevis,
vara så att dina svar kan redigeras ihop med Helle Kleins för att
skapa en enad front mot de (uppdiktade) hotande främlingsfientliga
krafterna inom Svenska kyrkan? ”Rösta rätt – rösta rött”
eller hur det nu är de säger.
Kyrkovalet ligger fem månader fram i
tiden. Det verkar som om det kommer att bli en smutsig tid vi har
framför oss. Dock är jag inte särskilt oroad. Kanske är vi några
som, mer eller mindre motvilligt, får ta på oss offerkoftan. Det
får det i så fall vara värt. Det har aldrig, säger aldrig, varit
enkelt att vara kristen och det vore naivt att inbilla sig att det
skulle vara det idag, inte ens i Sverige.
Att det är viktigt att Svenska kyrkans
medlemmar röstar i kyrkovalet, kan nog alla inblandande parter vara
ense om. Dock vill jag påpeka att det finns ytterligare en sak som
är lika viktig – att de demokratiska spelreglerna respekteras så
att varje medlem tillåts rösta efter egen övertygelse och får
göra sitt val utifrån korrekt information om nomineringsgrupperna
och deras valplattformar.
Kampanjen som nu förs mot Frimodig
Kyrka är smutsig, motbjudande och ovärdig en kristen kyrka. Att den
stridsleds av en aktör som finansieras av Stockholms stift är
dessutom fullständigt oacceptabelt.
Det finns sådant som är viktigare än
personlig vinning – budskapet om att Kristus är världens
Frälsare, till exempel. Det är något som Frimodig Kyrka tycks
ensam om att betona. Kan det vara så, att det är av frukten man
känner trädet?