Here we go again.
Varför Aftonbladet väljer att återuppväcka en tre år gammal historia, som redan då visade sig vara konstruerad av halvsanningar, och koka ihop det med halvsanningar om något som ägde rum för fem år sedan, vet bara de. Men det har de gjort. Artikeln återfinns här.
Min första reaktion var att låta dem storma, för hur många varv kan egentligen en slipsten dras innan folk tröttnar? Så påminde goda vänner mig om att minnet är kort och att de som följde soppan då, har ersatts av folk som tror att soppan kokas nu. Alltså dammar jag av bloggen till ett nytt bemötande.
Kanske borde jag ta det som en komplimang att Kenan Habul har tilldelat mig en så stor betydelse att jag förärats en egen faktaruta. Hade han gjort sig omaket att kontakta mig innan han skrev sin text, hade han förmodligen avstått. För vad hände egentligen, hösten 2011?
Den som orkar kan med fördel läsa mina inlägg på denna blogg, som tillkom som en direkt följd av det drev som pågick under åren 2012-14. Allt startade med en debattartikel om Svenska kyrkans identitet som publicerades i Kyrkans tidning hösten 2011.
En viktig del av detta drev, var att utmåla mig som sverigedemokrat och därmed paria i
samhället i allmänhet och Svenska kyrkan i synnerhet. Aftonbladet försöker skrämma liv i detta än en gång. Så vilka uns av sanning har Aftonbladet kokat sin soppa på?
Hemkommen från utlandstjänstgöring i Afghanistan var jag övertygad om att jag inte skulle kunna tjänstgöra som präst längre. Upplevelserna där hade helt enkelt gjort det omöjligt.
Men vad skulle jag då arbeta med? Jag erbjöds då, med hänvisning till min bakgrund inom information och journalistik, att vara med om att starta upp ett mediaprojekt, inriktat initialt mot tv-produktion. Det visade sig tidigt att projektet lämnade mycket att önska. Jag var starkt kritisk mot upplägget, innehållet och ledningen, något som även Aftonbladet tydligen uppfattat. Jag förklarade tidigt att jag inte kunde stödja projektet och avslutade engagemanget. Tidsmässigt kan min insats räknas i dagar under hösten 2011.
Mitt bidrag till projektet var att delta i redigering av ett par inslag, något jag varit tydlig med och som jag aldrig försökt dölja. Mitt namn återfinns exempelvis i inslagens eftertexter.
Där kunde det ha tagit slut.
I februari 2013 ringde min telefon. En journalist på Skånska dagbladet ville höra varför jag känt mig tvingad att lämna mina politiska uppdrag för SD. Jag dementerade detta med kraft. Jag hade inte tvingats lämna några uppdrag, helt enkelt eftersom jag inte haft några uppdrag. Jag hade valts in som ersättare i socialnämnden men begärt omedelbart utträde eftersom jag inte ville associeras med SD. Jag uppmanade journalisten att begära ut de diarieförda mail som styrkte mitt påstående, men Skånska Dagbladet valde ändå att publicera ”nyheten” med den vinkling som Aftonbladet nu återanvänder, trots att Skånska Dagbladet från början visste att de publicerade uppgifter som inte var korrekta. Jag skrev om detta på min blogg och jag anmälde självfallet Skånska Dagbladet till Pressens Opinionsnämnd.
Artikeln i Skånska Dagbladet var startskottet på en näst intill surrealistisk period av
svartmålning, ni hittar en del om det under bloggens arkiv för april månad 2013.
Så småningom ebbade attackerna ut. Det fanns väl inte så mycket mer att mjölka och
sanningen var kanske inte så spännande som man hoppats.
Men nu har alltså Aftonbladet valt att plocka upp en mer än tre år gammal story baserad på lögner och halvsanningar, kombinera det med halvsanningar om något som ligger fem år tillbaka i tiden och presentera det som aktuell och grävande journalistik.
Kenan Habuls grävande journalistik innebär uppenbarligen att han använt material från en artikel som kritiserats av PO, utan att kontrollera sanningen i artikelns innehåll. Trots att han kunnat konstatera att min egen roll inom den så kallade mediasatsningen i princip inskränkte sig till att under en kort period år 2011 kritisera projektet och aktörerna bakom, så tillskrivs jag en huvudroll i en text om ekonomiska oegentligheter som ägde rum flera år senare i ett sammanhang jag inte varit delaktig i.
Frågan är varför.
För att citera Thomas Gürs facebookinlägg rörande Kenan Habuls text om DNs förre chef Hans Bergström: ”Aftonbladet bedriver något, men det är inte journalistik.”
