#13. Den muslimske prästen

En halvtimmes resa över Öresundsbron, från mitt hem räknat, har en platsannons fått danska kyrkan på fötter. Det var när Mejdals kyrka annonserade efter en ny präst som många danskar satte lunchpilsnern i vrångstrupen. Eller snarare, det var formuleringarna i annonsen som väckte uppmärksamhet. Församlingen annonserade nämligen uttryckligen efter en troende präst.

För många var det nämligen självklart att präster tror på Gud. Röster inom (!) danska kyrkan blev dock upprörda över att annonsen antydde att man ifrågasatte prästers tro, eller för den delen antydde att det krävdes en kristen tro för att vara präst.

I kölvattnet efter danska folkkyrkans reaktioner, meddelade dock ytterligare en person sitt intresse för ämbetet. Naser Khader pluggar till en masters i teologi och menar i en intervju med Kristeligt Dagblad att han mycket väl skulle kunna tänka sig att, som präst, predika och välsigna små barn. Nu finns det visserligen en besvärande detalj. Naser Khader är varken döpt eller konfirmerad. Faktum är att han inte ens är kristen, utan muslim. Sekulär, visserligen, men muslim.

Men, baserat på danska kyrkans krav på prästerskapet, så borde dessa små detaljer vara förhandlingsbara, menar Khader. Dock inte på allvar. Naser Khader är ironisk och har inga som helst planer på att bli präst. Däremot vill han belysa utvecklingen inom den danska kyrkan.

Naser Khader menar att det har gått för långt. Hur kan det vara så, att det blir rabalder över att en församling efterlyser en troende präst?

Nog är det lite av ödets ironi att det krävs en muslim för att säga detta självklara – som tyvärr inte är unikt för kyrkan i vårt danska grannland. Frågan är om utvecklingen inte i själva verket gått ännu längre i Sverige? Här deklarerar präster och biskopar öppet att det där med att tro på Kristus nog inte är så viktig, utan att huvudsaken är att man är solidarisk och en god medmänniska. Alla tillber vi enligt dessa samma gud (dock än så länge med många namn) och alla anspråk på en unik väg till frälsning utmålas som imperialism, främlingsfientlighet och extremism.

Stackars Jesus. Han ligger nog seriöst illa till. Trots allt sa han ju att han var Vägen, Sanningen och Livet. I singularis.

Än så länge kräver i alla fall Svenska kyrkan att dess präster är både döpta och konfirmerade. Frågan är om inte också dessa krav, inom kort, stämplas som hopplöst omoderna. Församlingar har ju redan anställt imamer, så resan mot att förvandla Svenska kyrkan till en synkretistisk intresseorganisation är sedan länge påbörjad.

Dock är vi många som inte är nöjda med färdriktningen. Kanske har vi ett och annat att lära av Naser Khader – vi måste påtala det uppenbara i, att när kyrkan försöker göra sig så öppen att den innehåller allt, så blir allt urvattnat.

”Självklart ska en präst tro på det budskap som han eller hon ska förkunna. Annars är det inte trovärdigt. Prästgärningen handlar inte bara om att ta på sig prästkappan och gå ut och göra ett jobb. Det handlar inte om en hantverkare eller en lokalvårdare i kyrkan. Det är mission, det handlar om att förmedla Guds budskap”. Så säger Naser Khader. Han skulle nog bli en rätt bra präst. Så när som på några detaljer.

PS. Ansökningstiden i Mejdal har löpt ut. De fick in 27 ansökningar, dock ingen från Naser Khader. DS.