#107. Rösta, för Guds skull!

Nej. Det där var inte riktigt sant. Du behöver inte rösta för Guds skull. Gud klarar sig ändå och hans allsmäktighet når garanterat utöver alla tänkbara valresultat. Däremot bör du rösta. För Svenska kyrkans skull. Dessutom blev det en klatschig rubrik.

Delar av detta inlägg har skickats till de lokala aviserna som en insändare inför kyrkovalet. Återstår att se om de publicerar. I väntan på besked därom, lägger jag en något mer extensiv version av insändaren här på bloggen.

Du som är aktiv i en församling har förmodligen redan bestämt dig för att rösta, kanske har du även bestämt dig för hur du ska rösta. Det är inte främst till dig jag riktar mig nu (men du får gärna ta åt dig av det jag skriver, kanske motiverar det dig att rösta frimodigt!).

Istället vänder jag mig till dig som någon gång, i tanke eller ord, brustit ut i ett krasst konstaterande: ”Jag känner inte igen min kyrka längre!”

Om jag fått en krona för varje gång jag hört det sägas hade jag varit rik nu, även i ekonomiskt avseende. Ofta sägs det med sorg och saknad i rösten, oavsett om den som säger det ser sig som kristen, ateist eller någonstans mittemellan.

Den kristna tron har varit en del av den svenska kulturen i ett årtusende, och det går inte att bortse ifrån att kyrkan ofta har en särskild plats i människors hjärtan, även hos den som inte hör till de flitiga gudstjänstbesökarnas skara. Det finns dessutom många förväntningar på vad kyrkan ska stå för och vad den ska göra.

Många är de som meddelat mig att de lämnat kyrkan, eller står i beredskap att lämna den, av besvikelse på att de inte längre upplever Svenska kyrkan som en kristen kyrka. Många har sagt att de gärna skulle stanna kvar i, eller komma tillbaka till, kyrkan om hon tar sig själv och sin uppgift på allvar.

Det märks nämligen när man tar något på allvar, och när man bara spelar. Om målet är att ”locka människor till kyrkan” (ett mål som mäts genom rigoröst förande av statistik i alla tänkbara verksamheter och sammanhang) och dessutom tillämpar principen att ”alla medel är tillåtna” (som i intervjun med biskop Brunne och domprosten Ulfvebrand, läs #94) blir framtoningen gärna en annan än om målet är att få människor att komma till tro. Det förra är möjligen enklare att visa upp i diagram och verksamhetsutvärderingar, men det senare är tveklöst viktigare. I alla fall i mina ögon.

Svenska kyrkan har under de senaste åren genomgått stora förändringar, några goda och andra mindre genomtänkta. Vissa av förändringarna har fått stora konsekvenser för Svenska kyrkans samarbete med andra kristna kyrkor. Det senaste exemplet är Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien som bröt allt samarbete med Svenska kyrkan som en reaktion på beslutet att viga samkönade par.

Majoriteten av förändringar får inte lika globala konsekvenser, men är allvarliga för den enskilde kyrkobesökaren (oavsett om besöken sker varje söndag eller är begränsade till någon begravning och en och annan skolavslutning).

Förändring är naturligt och nödvändigt. Men i ett sammanhang där tradition och igenkännande är viktiga ingredienser, har många gjort erfarenheten att ”deras” kyrka har förändrats så till den milda grad, att man helt enkelt väljer att inte besöka gudstjänsten längre. Har man fattat det beslutet är steget inte långt innan man inte längre vill vara medlem – och när medlemmar lämnar kyrkan i besvikelse över vad hon blivit är hon illa ute.

Vi i Frimodig kyrka värnar det som, möjligen en aning förenklat, skulle kunna beskrivas som den klassiska kristna tron.

Frimodig kyrka är valet för dig som anser att Svenska kyrkan inte ska präglas av stordrift utan av de lokala sammanhangen och att allt arbete inom Svenska kyrkan ska ha gudstjänsten med bönen, Ordet och sakramenten i centrum.

Om kyrkans uppdrag säger Bibeln att kyrkan ska vara i världen, men inte av världen. Det finns nämligen en skillnad. Kyrkan ska vara verksam i människors vardag, men visa på något mycket större.

Och ingen kan vara kyrka bättre än kyrkan själv. Därför säger vi i Frimodig kyrka nej till Svenska kyrkan som en arena för partipolitik. Däremot säger vi ja till Svenska kyrkan som en plats där människor med olika ursprung, erfarenheter och åsikter kan enas till en välkomnande familj genom tron på Kristus och det gemensamma gudstjänstfirandet.

I Malmö lever idag människor från 170 länder och i denna verklighet behövs Svenska kyrkan – som en bekännande kristen kyrka, som kan föra en respektfull dialog med andra religioner och ändå stå fast i sin kristna identitet.

Vi önskar att fler människor ska få komma till tro på Kristus och menar att en kyrka utan mission, är en tynande kyrka.

Så gå och rösta! Om inte för Guds skull, så för kyrkans, din och dina medmänniskors skull.