#113. Reflektioner efter ett val

”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”
Matt 6:21

Nu har det hänt igen. Telefonens glada plingeling visade att appen skickat ett bibelcitat som passade som hand i handske till vad jag satt och skrev om. Det gäller att vara snabb i fingrarna, ty skapandets tid är begränsad till den tid då sonen behagar sova förmiddagsvila... Under den bör jag dessutom hinna med att borsta tänderna samt sätta upp håret. Samt duscha – för mina medmänniskors skull. Jag upprepar: Den som uppfann begreppet ”föräldraledig” kan omöjligen själv haft barn.

Sedan valresultaten från dagen K (K för Kyrkoval) presenterades, har jag märkt att flera frågetecken som jag gått och burit länge på har rätats ut. De flesta av dessa frågetecken har handlat om varför det är som det är inom Svenska kyrkan.

I min värld har det nämligen inte riktigt gått ihop, det där med Bibel och evangelium och hur Svenska kyrkan faktiskt lever och lär. Det tycks finnas en viss diskrepans. I vissa fall dessutom en rätt betydande diskrepans.

”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”

Det fanns en tid när jag trodde, ja faktiskt förutsatte, att Svenska kyrkans uppdrag var hyfsat okomplicerat. Allt eftersom tiden gick och jag själv blev allt mer involverad och så småningom präst i samma svenska kyrka, började en misstanke smyga sig på. Det verkade inte vara som jag förutsatte.

När de preliminära valresultaten efter det senaste kyrkovalet presenterades, blev bilden tydligare än någonsin. Den som är lite bitter och cynisk skulle kunna påstå att Svenska kyrkan inte (längre) primärt är en kristen kyrka, utan en politisk-ideologisk intresseorganisation.

Det är inte så konstigt som det kanske låter. Svenska kyrkan är en viktig arena med stort förtroendekapital. Trots att det gått tretton år sedan skilsmässan mellan stat och kyrka, så styrs Svenska kyrkan fortfarande av politiker. Politiker drivs av politiska intressen. Alltså styrs kyrkan av politiska intressen.

”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”

Åsikten att politiker är viktiga för att se till att kyrkan har rätt värderingar har jag mött hos många som företräder de politiska nomineringsgrupperna, från S till SD. Flera av dem har jag träffat under valrörelsen. Lustigt nog har ofta samma politiker få eller inga visioner för kyrkans verksamhet, liten eller ingen kunskap om kyrkans organisation och näst intill obefintlig erfarenhet av att fira gudstjänst.

En muslimsk valarbetare arbetade för att även bekännande muslimer skulle kunna röstas in i kyrkovalen, eftersom han ansåg att det var viktigt med ett sådant inflytande i Svenska kyrkan. När jag föreslog att jag som bekännande kristen skulle få sitta med och styra moskén i Malmö, förklarade han att det var fullständigt otänkbart. I moskén hade varken kristna eller politiker att göra. När jag försökte förklara att det väl var samma sak med kyrkan, så gick han. Det var tråkigt, för jag hade gärna hört honom reda ut begreppen för mig.

Ett ungt par ansåg det vara mycket viktigt att rösta i kyrkovalet. Det var bra. Anledningen till denna hållning fann jag dock en smula märklig: De skulle rösta (på S) eftersom de var ateister och ansåg att det behövdes en politisk kontroll som garanterade att kyrkan inte blev för kristen(!). Sedan skällde de ut mig eftersom jag företrädde Frimodig kyrka. Jag var tydligen för kristen för Svenska kyrkan.

En politiker på vänsterkanten ansåg sig ha stor erfarenhet av Svenska kyrkan eftersom han suttit i ett kyrkoråd i tjugo år (men erkände att han aldrig satt sin fot i kyrkan under dessa tjugo år).

En politiker på högerkanten hade suttit en mandatperiod i Kyrkomötet men frågade mig ängsligt vad ett domkapitel egentligen pysslar med och om jag kunde föreslå några bra saker att motionera om.

Det är knappast förtroendegivande.

Det är tretton år sedan kyrka och stat skiljdes åt. Ändå klamrar sig partierna fast – av den enkla anledning att Svenska kyrkan för dem främst handlar om makt. Undersökning efter undersökning visar på hur befolkningen har betydligt lägre förtroende för politiker än för Svenska kyrkan. Alltså finns det väl inget smartare för politiker än att driva igenom sin ideologi på kyrkans arena?

Men jag har sagt det förr och jag säger det igen: Svenska kyrkan är inte en förening bland andra. Svenska kyrkan har ett unikt uppdrag och en unik produkt – som går långt utöver allt politiskt. Ändå betraktas Svenska kyrkan av många politiker (inom och utom kyrkans organisation) som en förlängning av politiken.

”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”

Det blir gärna problem och motsättningar när drivande och engagerade människor jobbar för sin sak – men i helt fel sammanhang.

Tillåt mig försöka mig på en liknelse: Att sätta politiker att ”kontrollera” Svenska kyrkan är som att sätta mig att kontrollera Riksbanken.

Jag är humanist. Jag kan svåreligen skilja på begrepp som debit och kredit och har aldrig satt mig in i hur reporäntan och bolåneräntan hänger ihop. Jag har aldrig ens lärt mig gångertabellen utantill (förlåt, fröken Gudrun!).

Ett återkommande motiv till att ha politiker som styr Svenska kyrkan, har varit att politikerna på något magiskt sätt är garanter för att kyrkan är ”god” och har ”rätt värderingar”. Jag vill att Riksbanken ska vara ”god” och ha ”rätt värderingar” - vilket i mitt fall innebär att jag vill få låna tillräckligt för att köpa ett hus nära waldorfskolan i Hardeberga utan kreditprövning, utan att behöva amortera och helst utan ränta.

Det är vad jag vill. Men det är inte Riksbankens uppdrag att göra mig nöjd. Det vet de som tillsätter styrelsen för Riksbanken och därför sitter inte jag i nämnda styrelse. Det är trist för mig, men bra för Riksbanken och dess beslut.

Samma logik borde råda inom Svenska kyrkan. Men det gör det inte, har jag förstått.

”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”

När man betänker att det, i praktiken, är Socialdemokraterna som styr kyrkan (28% och 71 av 251 mandat i kyrkomötet, de preliminära valresultaten från detta val visar att S ökar med två mandat) så blir ju mycket som utmärker Svenska kyrkan fullt logiskt: Ställningstagandet i konflikten Israel-Palestina. Beslutet om samkönade äktenskap. Tvärreligiösa gudstjänster. Önskemålen om att öppna upp kyrkan till att bli ”en samlingsplats för alla religioner”. Förslaget att byta ut det kristna begreppet ”diakoni” mot det politiska begreppet ”solidaritet”. Det finansiella stödet till Seglora smedja. Biskopstweetar med instruktioner om hur man förväntas rösta i kyrkovalet. Samarbetet med Expo. Präster som öppet bestrider Kristus.

Jag har stor förståelse för att socialdemokrater med brinnande engagemang och en djup tro på socialdemokratiska värderingar anser att socialdemokratin är omistlig för Svenska kyrkan, så till den milda grad att det blir fullt legitimt att påstå att Jesus var sosse.

Men tyvärr är det min sorgliga plikt att meddela att socialdemokratins väl inte nödvändigtvis är kyrkans väl. När socialdemokratiska värderingar krockar med kristna värderingar – och de socialdemokratiska värderingarna värderas högre, blir konsekvenserna förödande.

Svenska kyrkan driver allt längre bort ifrån övriga kristna kyrkor på teologins öppna hav.

Det går att se detta på två sätt: antingen är vi förebilder som genom att distansera oss från både tradition och Bibel förstår Jesu natur och förkunnelse mycket bättre än våra förstockade systerkyrkor i världen, eller så håller vi sakta men säkert på att isolera oss från övriga kristna kyrkor och från själva den kristna bekännelsen. Tyvärr fruktar jag att sanningen är mer överensstämmande med det andra alternativet än med det första. Svenska kyrkan utgör något ynka promille av jordens kristna. Vad får oss att tro att vi kan ”påverka i rätt riktning”, eller ens att vår riktning är den korrekta?

”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”

Var finns din skatt? Hos politiken, eller hos Kristus? Svaret vet bara du själv.

Dock hoppas jag att alla vi som på något sätt deltar i kyrkovalen eller engagerar oss i Svenska kyrkan tar oss tid att ställa oss själva frågan om var vår skatt är – och besvara den ärligt. För kyrkans skull. Förr eller senare visar det sig ändå var ens verkliga lojalitet finns.