Det fanns bara ett val i omgivningens ögon. Mödravården, kompisar och släktingar sa alla samma sak, att det var oansvarigt att behålla barnet. Hur skulle jag som var så ung, saknade arbete, befann mig mitt i en högskoleutbildning och levde på studielån klara av att vara ensamstående förälder med två små barn? Det var väl redan illa nog?
Till sommaren tar min son studenten. Idag är jag oändligt tacksam över att jag vågade trotsa det som var ”rätt” och på något mirakulöst sätt lyckades jag klara av småbarn, studier och arbete. När jag idag får frågan om hur jag minns de där åren, brukar jag säga att allt är möjligt men att det inte är något jag rekommenderar.
Det var inte lätt, men det gick.
Jag fattade ett beslut. Men om jag hade fattat ett annat beslut då, om jag hade lyssnat till människorna runt mig som ”visste bättre”, om jag hade kommit fram till att det var för svårt och övermäktigt med ett till barn i den situationen, vem hade kunnat döma mig då?
Jag vet att erfarenheten från åren som ensamstående småbarnsmamma har lärt mig ett och annat, bland annat att aldrig någonsin sätta mig till doms över kvinnor som efter ett ärligt övervägande inte orkar ge sig in i det som var min vardag då.
Jag vet hur oändligt svårt beslutet är att fatta. Jag har varit där. Jag önskar ingen den våndan. Trots att det är många år sedan, kan jag minnas känslan av att stå där ensam och varken veta ut eller in. Så vem är jag att döma andra?
Idag har jag gjort något jag aldrig förr har gjort – jag har tagit bort ett inlägg från min blogg. Det var inte utan vånda som jag gjorde det, men ibland måste man tänka om och tänka rätt.
När jag skrev inlägget i fråga var jag upprymd över att det grundats ett nytt kristet parti i Sverige, Kristna Värdepartiet (KV). I min blogg skrev jag om hur jag välkomnade ett parti som sade sig ta avstamp i den ”kristna värdegrunden”. Det är i och för sig sant – jag saknar det gamla KDS som förlorade mig som medlem och aktiv när de övergav de kristna profilfrågorna för de allmänliberala.
På sin hemsida skriver KV:
”Kristna Värdepartiet bygger på den kristna värdegrunden. Vår viktigaste politiska utgångspunkt är människovärdet. Härav följer naturligt en stark tro på familjens värde och stora betydelse för individ och samhälle. Vi är dessutom övertygade om vikten av ett starkt civilsamhälle – det vill säga ett samhälle som vilar på många små gemenskaper, och där statens roll är begränsad. Vi tror också på förvaltarskapstanken, vilket särskilt formar vårt tänkande när det gäller miljö- och överstatliga frågor.”
Jag tyckte – och tycker fortfarande – att det låter lovande. Dessutom såg jag det som positivt att det nya partiet hade abortfrågan som en profilfråga. För egen del är jag kritiskt till den nuvarande abortlagstiftningen som jag anser vara förlegad och ansvarslös.
Sverige har dessutom avvisat både EU:s krav på samvetsfrihet för vårdpersonal (vilket i praktiken innebär att Sverige är det enda medlemslandet där vårdpersonal riskerar avsked om de vägrar medverka vid aborter) och EU:s krav på att motverka könsselektiva aborter (vilket i praktiken innebär att utländska kvinnor reser till Sverige för att abortera oönskade flickor). Om detta har jag skrivit i bland annat #28.
Jag välkomnar en sänkning av abortgränsen och jag anser att det är lika fel att abortera flickfoster i Sverige som i Kina eller Indien. Jag önskar mer stöd till kvinnor som genomgår aborter och jag önskar mer information om vad en abort faktiskt är – allt med målet att undvika aborter och undvika att kvinnor drabbas av psykisk ohälsa om de först i efterhand inser vad aborten faktiskt innebar.
Så jag skrev att jag var positiv till partiets tillkomst och menade att jag kanske äntligen hittat ett politiskt parti att ställa mig bakom.
Men.
Sedan plongade det in några välformulerade kommentarer som fick mig att läsa principprogrammet mer noggrant, vilket jag måste erkänna att jag inte tidigare hade gjort. Mycket var fortfarande bra, men jag hade missat viktig information. Det började bra under rubriken ”Människovärde”:
”Människovärdesprincipen säger att varje människa är enormt värdefull enbart i kraft av att hon är människa, och att varje människa är lika värdefull som varje annan människa. Detta värde gäller från och med befruktningen och till en naturlig död. Människovärdestanken inbegriper ett antal rättigheter där rätten till liv är den mest grundläggande.
Människovärdestanken går vidare
ut på att varje människa ska respekteras såsom värdefull och att
varje naturlig fas i den mänskliga utvecklingen ska omgärdas med
tillbörliga rättigheter. Ofödda barn, alltifrån befruktningen,
har därför rätt till liv. Aborternas uttryckliga syfte är att
beröva den ofödda människan livet. Abort är därför oacceptabelt
och bör vara olagligt.”
Där tog det stopp. Tvärstopp. Jag backade och läste om. Jo, jag hade läst rätt: ”Abort är därför oacceptabelt och bör vara olagligt.”
Olagligt?
Skulle jag, om jag hade valt annorlunda den där vintern för snart tjugo år sedan, ha betraktats som kriminell? Skulle någon av mina konfirmander anses som kriminell om hon blev ofrivilligt gravid och inte orkade föda barnet? Tydligen. Det är för mig fullständigt obegripligt.
Jag anser att livet börjar vid befruktningen och att varje liv har ett värde från början till slut. Så långt är jag med på KV:s resonemang. Men jag är dessutom så mycket pragmatiker att jag inser att principer är en sak och verklighet en annan. Jag kan tycka att varje abort är en abort för mycket och jag skulle gärna se att vi hade en nollvision för aborter på samma sätt som vi har en nollvision för döda i trafiken – alla vet att trafiken kommer att skörda offer men målet är noll döda.
Men att kriminalisera kvinnan? Kanske när hon redan känner skuld och skam över sitt beslut? Nej. Aldrig.
En nyligen genomförd undersökning visade dessutom att kvinnans beslut ofta är helt beroende av mannens åsikter. Ska mannen också kriminaliseras i så fall? Och vilken straffsats ska tillämpas?
Om målet är att visa på den kristna trons positiva effekter på samhälle och politik, är förslag om kriminalisering och förbud snarast kontraproduktiva. Det måste finnas bättre vägar att värna den kristna värdegrunden än att kriminalisera kvinnor som väljer att göra en abort – hur principiellt fel man än tycker att aborter är.
En översyn av abortlagstiftningen – ja tack.
En sänkning av abortgränsen – ja tack.
Ett förbud mot könsselektiva aborter – ja tack.
Samvetsfrihet för vårdpersonal – ja tack.
Stöd till ofrivilligt gravida som vill behålla sitt barn – ja tack.
Stöd till kvinnor som mår dåligt efter en abort – ja tack.
Ökad information om aborter och fosterutveckling – ja tack.
Obligatorisk kuratorskontakt – ja tack.
Fördömanden och kriminalisering – nej tack.
Jag
välkomnar fortfarande ett parti som bejakar kristna värdegrunder.
Min kristna värdegrund säger mig dock att livets
helighet bäst kan värnas genom att stifta lagar som förebygger och
minimerar lidande (hos både foster och kvinna) och förhindrar att kvinnor känner sig tvingade till abort på grund av yttre faktorer, samt genom att ge medmänsklig vägledning och
stöd när beslutet ska tas, inte fördöma när beslutet är
fattat och trösta den som sörjer.
Hur var det förresten Jesus sa?
”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.”
Därför är blogginlägget borttaget.
Jag är själv en syndare. Jag låter
stenen ligga.
Håller med dig, Att fördöma och kriminalisera en människa i en så svår situation, kan aldrig leda till något bra. Däremot stöd och insatser för att minska antalet aborter och särskilt, våga tala om det. Få tala om det. Den kvinna som fått samtala innan den ev aborten och gjort klart för sig själv, vilket val hon bäst kan leva vidare, ser i framtiden till att inte bli ofrivilligt gravid igen. Den kvinna som bara följer strömmen och gör en abort, riskerar bära med sig ett djupt självförakt som resulterar i fler aborter - "Jag är inget, då kan min barn inte hellre vara något, spelar ingen roll vad som sker.."
SvaraRaderaHej Helena! Tack för dina tankar du delar med oss, jag har läst dem. Det är inte så lätt att ta ställning, men det du tar upp är tillräckligt viktigt att man borde kunna föra ett ärligt och respektfullt samtal om det. Jag refererade till ditt inlägg i KV:s fb-grupp. Hoppas på att få lite respons där.
SvaraRaderaAbort är redan olagligt enligt svensk lag dvs om man gör en abort utanför sjukhussystemet. Så egenhändigt utförda aborter är olagliga i Sverige och har en straffsats. En möjlighet är att man helt enkelt tar den lag Sverige redan har och tillämpar på alla aborter. För om man inte säger att det är olagligt så är det lagligt. You can't have it both ways. Och om det är lagligt så kan det inte vara allvarligt fel. Du får inte heller glömma att någon inte blir kriminell förrän det finns en lag och ett medvetande om vad lagen säger. Som du så riktigt påpekar är det mycket lättare för en kvinna att "råka" besluta sig för abort (om påtryckningarna finns där, om samhället hela tiden sagt att det är okey osv). Så du kan inte tolka förslaget om att göra abort olagligt som ett fördömande av de kvinnor som gör abort idag. Dagens aborter är hela kulturen ansvariga för. Men när det förändras och abort blir olagligt kommer ansvaret och medvetenheten om vad lagen säger förändra hela bilden. De som DÅ gör abort måste då på något sätt hållas ansvariga. Jämför med slaveriet. Tänk på alla de moraliskt hyggliga amerikanska familjer som hade slavar. Hur tror du de reagerade på tanken att förbjuda slaveriet? De kände tror jag, något liknande som det du ger uttryck för: "Så ni menar att vi är kriminella! Så ni menar att vi ska skuld-och skambeläggas! Aldrig!" Dessa amerikaner var inga monster. Majoriteten av de var inga "negerhatare". Men de levde i en kultur som bakat in en förtryckande ojämlikhet i systemet. Så därför vädjar jag till dig Helena: blanda inte ihop dagens ansvarssituation för kvinnor i krisgraviditeter med framtidens vision av en livets kultur där också ofödda har ett starkt lagskydd. Make sense, eller vad tänker du? vänligen /Mats Selander
SvaraRaderaDet är svårt att förstå Mats Selanders logik.Naturligtvis blir kvinnan kriminell om hon gör abort när lagen kriminaliserar aborten.
SvaraRaderaAndra sidan han har rätt ,när han säger att det är hela kulturen som delar ansvaret för aborter. Alltså, om aborten kriminaliseras ,då slutar samhället att dela ansvaret och kvinnan blir ensam skyldig och kriminell.
Vem vill ha ett samhälle där man inte delar ansvaret med varandra?
Slavägandet , förresten, formade slavägare och hela deras kultur, mot ett sjuklig inriktning.Slavägarna och deras familjer kunde leva sina liv bara genom att tränga bort slavarnas humanitet.
Genom att bejaka möjligheten till abort under skyddade former delar vi kvinnornas (och faktiskt också männens ) lidande i motsats till slavägare som vägrade att inse att slavarna var också lidande människor.
Valet gäller mellan abort under ordnade former eller abort under illegala oordnade former.
Abortförbud löser inte problemet ,det skapar bara ett nytt problem .
Har läst dina bloggar med behållning, tyckt att du verkar ha vettiga åsikter, men nu blev jag faktiskt grundligt besviken.
SvaraRaderaAtt din värnande om det ofödda barnet inte räckte längre, är verkligen förvånade.
Du säger dig släppa stenen för att inte skuldbelägga kvinnor, men du valde samtigit att ta upp "stenen", den som bildligt talat släcker livet på det ofödda barnet.
Måste npg säga att man i det flesta fall brukar skydda det små, och så borde det också var i detta fall. Tråkigt att du inte istället kastade bort stenen som döda barnet, och tog fram förlåtelsens evangelium till de föräldrar som råkat begå detta misstag.
"Andra sidan han har rätt ,när han säger att det är hela kulturen som delar ansvaret för aborter. Alltså, om aborten kriminaliseras ,då slutar samhället att dela ansvaret och kvinnan blir ensam skyldig och kriminell.
SvaraRaderaVem vill ha ett samhälle där man inte delar ansvaret med varandra?"
Ifall det skulle vara kriminellt så skulle fördelningen av ansvar till brott förstås fördelas som det gör nu, mellan den som uppmuntrar till brott, och den som faktiskt utför brottet.
/Roland Ohlsson
Tack , Helena, framför allt för ditt personliga vittnesbörd om ditt avgörande livsval. All välsignelse över dig och din son som snart blir student. Din berättelse skulle kunna vara till uppmuntran och vägledning för många.
SvaraRaderaEftersom jag inte hann läsa det borttagna inlägget så kan jag inte bedöma allvaret i dina ord. Men spontant kanske jag tycker att du reagerar onödigt starkt inför ordet "olagligt". Likaså är du nog överdrivet dramatisk i din introduktion av ordet "kriminell" i sammanhanget. Många av oss har sannolikt åtskilliga gånger gjort sådant som är olagligt utan av vi fördenskull etiketterar varandra som kriminella (felparkerat, överträtt hastghetsbestämmelser mm - även om sakernas allvar inte kan likställas).
Jag tycker absolut att Mats Selander har en (flera) poäng i det han skriver. Den slutsats han vill dra ur jämförelsen med slavtiden i USA är givetvis helt korrekt. Sedan är det ju inte bara som Mats skriver att abort är förbjudet utanför det offentligt godkända sjukvårdssystemet utan abort är även förbjudet (olagligt) under i princip halva graviditeten. När då du, din ovilja mot "kriminalisering" till trots, likväl vill se en "sänkning" av "abortgränsen" så innebär ju det faktiskt att du förordar att abort blir "olagligt" under en ännu större del av graviditeten.
Man kan ju tex jämföra med USA där abort i princip är tillåtet under hela graviditeten i ungefär hälften av staterna (tänk bara på existensen av s k "partial-birth-abortion" - jag avstår att detaljerat förklara vad det är). Det innebär att mycket av det som sker i USA vore olagligt redan med vår "liberala" abortlag.
Nej, ordet "olagligt" skrämmer mig inte. Däremot tror jag att man realistiskt måste tänka på att det inte utan vidare går att göra det olagligt som länge varit lagligt och accepterat. En allvarlig förändring i lagen måste komma tillsammans med en förändrad opinion. Att den kan åstadkommas är just nu det viktigaste.
Du har bidragit till den förändringen på det finaste sätt man kan göra: genom att dela glädjen över ett barn som kunde ha valts bort men fick leva.
Politik är en syntes mellan ideal och pragmatik. All heder till dem som förstår det. Detta faktum innebär att det rimligtvis är fel att döda, principiellt, och att det då borde vara kriminellt. Men samma program vill satsa på försvar, väl medvetna om att krig innebär att människor dödas helt lagligt. Ändå vill jag säga till kvp försvar att programmet SKA vara ideal, inte färdig politik. I verkligheten kommer vi få vara glada om ens H Es pragmatiska linje vinner gehör. Men ska man förhandla är det ju bra om man inte på förhand har vikt ner sig som Kd gör. Då får man ju inte igenom något. Så skilj på idé och pragmatik. Det blir en tumme ändå, på sin höjd. Men ska något kriminaliseras så vore det klokt att kriminalisera anstiftan till abort. Då kunde kanske blivande mödrar slippa leva med den tunga vetskapen att barnet är oönskat av dess far,släkt, vänner o samhälle. De sk goda råd du beskriver. Men det brukar i rättspraxis behöva betyda att också handlingen är olaglig. Däremot inte nödvändigtvis belagd m straff. Flickor under 15 är t ex inte straffmyndiga. Kan modern anses vara påverkad av omgivningen och vara i underläge kan det också leda till straffbefrielse, samt om hon kan anses psykiskt inte ansvarig för sina handlingar. (det kunde väl gälla alla kvinnor i början av en graviditet som ser sig tvungna att göra abort, med den naturliga labilitet som graviditeten ger upphov till). Dessutom skulle hon om hon tidigare var ostraffad säkert få villkorlig dom - vilket kunde vara en effektiv prevention när det gäller den grupp som gör upprepade aborter. Och kanske skulle de som verkligen hade problem att skydda sig t ex p g a alkohol eller narkotikamissbruk kunna tvångsbehandlas mot detta missbrukinnan de blev mammor o fick sina nyfödda, fosterskadade barn tvångsomhändertagna. Synden straffar sig själv. Rätt hanterat kan det vara lindrigare att man får en världslig rättegång och kvitto på att det fanns många skäl till varför det framstod som enda utvägen, än att leva med den ohanterade skulden. Det är också ett sätt att inte döma.
SvaraRaderaFörresten kunde det ju vara lagligt att tillhandahålla säkra aborter (om än frivilligt (går det med sexköpslagen nu, så...). På det viset slapp man farliga illegala aborter, och kvinnan kunde välja mellan visst obehag att bära fram barnet och ev adoptera bort det, eller visst obehag att lagföras och få ett lindrigt eller inget straff (vid goda skäl) Många skulle nog välja att ändå göra abort, men ingen skulle frestas att ta lätt på det eller se det som ett preventivmedel. Framförallt skulle vi slippa grundantagandet att kvinnan alltid väljer Sina barn och följden att hon är en dålig oansvarigt människa om hon föder barn hon sedan behöver hjälp med, t ex försörjning eller praktiskt. Som fembarnsmor har jag mött mycket "skyll dig själv" om jag någon gång beklagat min arbetsbörda, istället för förståelse som ofta 2-3 barnsmödrar får... Det vore välgörande om abort i a f inte var normen utan att det var naturligt att barn kom lite oplanerat ibland.
SvaraRaderaI dagsläget får de som inte gör abort i vissa sammanhang skämmas, alla andra kan ju reparera sina misstag på det sexuella området på barnets bekostnad. Det tycker jag inte är Fair play. Hade vi haft ett normsystem där hela befolkningen tyckte det var ok att alla hade sex med vem som helst närsomhelst hade det inte spelat någon roll att den som gör abort aldrig behöver stå för sitt sexliv socialt medan den gravida som går tiden ut måste göra det. Idag slipper den som gör abort alla fördömanden medan den som föder utöver barnet måste bära skammen i vissa fall. Också denna snedbalans kunde förhindras genom offentlig rättegång. Det är det minsta man kan göra för att underlätta livet för de ytterst modiga unga tjejer som väljer att föda sina barn. De skulle få den cred de förtjänar för att de tar konsekvenserna av sitt handlande.
SvaraRaderaTack Helena för du orkar dela ditt liv och dina val.
SvaraRaderaJag förbluffades liksom du av bristen på pragmatik inför de aborter som utförs olagligt på t.e.x Irland öfr inte så länge sedan.
De hårda opragmatiska orden får sin mylla av brist på ideologisk syn omsatt i pragmatik. Så om KD hade visat vilja att minska antalet aborter eller åtminstone få bort forskingsförbudet som anonymiseringen innebär så hade det nya partiet nog inte bildats.
Nu återstår det för oss som orkar att påverka partiet inifrån för en pragmatisk politik som tar hänsyn till människors vardagssituationer, inte bara till ideologi.
Tack än en gång för dina bloggposter, jag längtar till dem för deras ödmjukhet och kristna klarsyn.
Som kristen får man "kasta sten" på handlingar men inte på personerna i sig. När Jesus räddar äktenskapsbryterskan från stening tillrättavisar han henne också för äktenskapsbrottet. Inte heller jag föreslår att alla de aborter jag i o för sig rent etiskt och andligt sett anser fel(de flesta) skall vara olagliga (även om Sverige är ganska unikt med 18 veckors fri abort vilket kan diskuteras) , men jag vill nå mäns och kvinnors hjärtan och vara med o påverka värderingar så att efterfrågan på aborter oavsett lagstiftning sjunker. Att leva som kristen är inte att leva som världen lever. Sedan kan också sägas att idag dyker i utlandet även ateistiska/agnostiska abortkritiska grupper upp mer och mer. Ibland är det mannen som driver på för abort så även mäns värderingar och attityder är viktiga. 3 viktiga delar i att reducera antalet aborter som kan kombineras är a) undvika graviditeter b) underlätta för alternativ till abort då graviditet redan är ett faktum (både med enskildas och samhällets insatser-öppna möjliga andra vägar) och c) påverka mäns och kvinnors attityder och värderingar i en ny värderingsdiskussion i samhället. Jag ser många aborter som synd mot medmänniskan och Gud men föreslår itne att allt som är synd skall vara juridiskt förbjudet. /Mvh Sven Johansson
SvaraRaderaEfter att ha lugnat ner mig så kan jag kanske uttrycka min förvåning på annat sätt än vid föregående kommentar.
SvaraRaderaJag är fortfarande väldigt förvånad över bloggarens åsikt, dvs att du inte är beredd att stödja mer kriminalisering, eftersom kvinnans eventuella egen skuldkänsla är tillräcklig redan den. Ett mycket förvånade argument, speciellt när det kommer från en person som i sin tjänst borde lärt sig hur synd och skuld ska hanteras i världen, dvs "lagen" ska inte tas bort, utan den ska verka så att syndaren vet när denne begår en synd.
Skuldkänslan kommer ju först när det finns en lag att bryta mot, och bloggaren är alltså inte beredd att skärpa den lagen. Hur har du då tänkt att skulden och skuldkänslan ska uppkomma om lagen inte väcker den?
Hej alla kommentatorer,
SvaraRaderaTack för era synpunkter. Det är med stor glädje som jag konstaterar att det finns ett stort engagemang i abortfrågan och det bådar gott för framtiden!
Istället för att skriva en massa svar på era olika kommentarer, plitar jag just nu på ett inlägg som förhoppningsvis klargör min ståndpunkt ytterligare.
Varma hälsningar
/Helena