#6. Endast Sverige Svenska kyrkan har...

Kommer du ihåg för något år sedan, när en anställd på Audi helt plötsligt påpekade att Audi gjorde mer reklam för Peugeot än för det egna bilmärket? Kommer du ihåg hur andra försäljare i koncernen höll med, men hur företaget fortsatte sponsra Peugeot och istället anklagade den anställde för att vara teknikfientlig (varpå alla andra försäljare som av en händelse tystnade och fortsatte rekommendera Peugeot som likvärdig Audi)?

Kommer du ihåg när Djurgården anställde en tränare från AIK, för att visa de egna fansen att båda lagen är lika bra?

Kommer du ihåg när Coop använde medlemmarnas pengar för att sponsra en militant vegan intresseorganisation som öppet bedrev hot och förföljelse mot de Coop-leverantörer som inte levde upp till veganernas krav?

Kommer du ihåg när mellanchefer på IKEA i media beskyllde en kollega för att ha åsikter som stred mot företagets värdegrund? Kommer du ihåg när denne kollega vädjade till företagsledningen att agera – och Kamprad mötte detta med blogginlägg om hur han log åt situationen?

Kommer du ihåg när UD lade miljonbelopp på att låta en konsultfirma, ledd av en före detta trainee, granska och kontrollera samtliga uttalanden och ageranden av landets alla ambassadörer världen över – och vid behov bestraffa ambassadörerna om de sa något som traineen inte tyckte om (alldeles oavsett om det var sant eller inte)? Kommer du ihåg att UD fortsatte sponsra konsultfirman med pengar avsedda för bistånd, även efter det att UD gjorts uppmärksam på konsultbolagets ekonomiska oegentligheter, odemokratiska arbetssätt och kränkande aktioner mot ambassadörer som sagt sanningar traineen inte höll med om?

Kommer du ihåg när riksbankschefen och alla storbankernas chefer uttalade att det där med marknadsekonomi nog inte är så viktigt, utan att det går precis lika bra med planekonomi – och att ekonomi egentligen bara handlar om att människor ska må bra?

Nej. Naturligtvis gör du inte det – helt enkelt eftersom inget av detta någonsin har hänt. Inget av det ovanstående skulle nämligen kunna hända i företag och organisationer i Sverige, i alla fall inte utan att företagsledningar skulle tvingas agera och ansvariga få avsked på grått papper.

Men vänta? Sa jag att inget av det ovanstående skulle kunna hända i Sverige? Förlåt. Det kan visst hända – förutsatt att det händer inom Svenska kyrkan. För där händer det. Med besked.

Inom Svenska kyrkan har de situationer som nämnts i mina historier ovan både hänt och accepterats, även om jag ändrat detaljerna något. Jag hade kunnat skriva exakt som det är också. Hade jag valt att göra det, hade det kunnat se ut ungefär så här istället:

När jag efterfrågade en klarare kristen identitet och undrade varför Svenska kyrkan på fullt allvar hävdade att alla religioner var lika bra, fick jag löpa gatlopp i diverse sammanhang, allt under beskyllningar om högerextremism, rasism och främlingsfientlighet. Församlingar i Svenska kyrkan anställer imamer för medlemmarnas pengar. Stockholms stift sponsrar Seglora smedja, som ägnar sig åt spridning av politisk ideologi med tillhörande förföljelse och förtal av oliktänkande. Allt under ledning av Helle Klein, vars teologiska meriter är en kandidatexamen krönt av ett år som pastorsadjunkt. Ett antal biskopar, inklusive ärkebiskopen, har uttalat sig om att det nog inte är så viktigt att bekänna att Jesus är Guds son. Jesus är för dem en schysst förebild, kristendom är politik och evangelium handlar om att få människor att må bra. Synden (och därpå följande Nåd?) göre sig inte besvär.

Att vanliga medlemmar reagerar genom att lämna kyrkan, är inte något man behöver bry sig om. Såna inskränkta personer vill man ju ändå inte ha att göra med.

Att präster reagerar har man hittat en effektiv bot emot. Den präst som har tillräckligt bristande självbevarelsedrift för att ifrågasätta, riskerar sitt anseende, sin karriär och sin anställning.

Hur kan det ha blivit så här? Det är ju inte så att kyrkans biskopar inget vet. År efter år presenteras studier som visar att präster hör till yrkesgrupperna med högst sjukskrivningstal, företrädesvis för psykiska besvär. År efter år står Svenska kyrkan på prispallen när det gäller att kora den sämsta arbetsplatsen. Risken att bli mobbad på arbetsplatsen är tre gånger högre för den som är anställd inom Svenska kyrkan. Frågan lyftes till och med på ledarplats i Aftonbladet under julhelgen, läs artikeln här, och härom veckan skrev Kyrkans Tidning om arbetsmiljön inom Svenska kyrkan, läs artikeln här.

Alla i toppen vet. Alla i basen vet att alla i toppen vet – och att toppen väljer att ingenting göra. Förutom ärkebiskopen då, vars enda reaktion efter månader av tystnad var att ”le” i sitt blogginlägg när anklagelser om fascism, rasism, främlingsfientlighet och högerextremism haglade som värst mot några av hans präster under förra året.

Att ärkebiskopen ”log” åt situationen var ingen överraskning. Allt sker i skuggan av den fin-kristna snällheten där det ju är passande att le och lägga huvudet på sned och hänvisa till att det nog är mer passande att tyst vända andra kinden till istället för att påpeka missförhållandena. Lite lagomt kristuslikt. Eller vad sägs om tipset en kollega fick för ett tag sedan när hon påtalade hur hon blir behandlad: ”Du får väl tänka att de vet inte vad de gör”.

Det låter lite som när präster och prelater bemötte misshandlade kvinnor för hundra år sedan. ”Han menar nog inte så illa, och tänk på att Jesus också fick lida...”. Så ler man, lägger huvudet på sned, dammar av kaftanen och går vidare.

Men vänta... Det finns faktiskt de som reagerar. Stockholms stift och biskop Eva Brunne reagerar exempelvis genom att fortsätta att stödja mobbingen, hatet och förföljelserna mot oliktänkande. Hur jag än försöker, kan jag nämligen inte hitta någon annan förklaring till att Stockholms stift fortsätter att finansiera en egen inkvisitionspatrull i skepnad av Seglora smedja. Lunds stift och biskop Antje Jackelén har även de gett ekonomiska bidrag till smedjan.

Sedan starten har Seglora smedja ägnat sig åt hämningslös jakt på oliktänkande inom Svenska kyrkan. Den som opponerar sig eller tycker olika får bereda sig på att utredas av Expos researchgrupp och figurera i oändliga blogginlägg där anklagelser, hopkok och insinuationer radas på varandra, endast undantagsvis med någon form av bevisning. Intellektuell argumentation har aldrig utmärkt smedjans arbetssätt och plattformen är politisk snarare än teologisk.

Biskopen vet hur smedjan jobbar. Detaljerna behöver jag inte ta här, det kommer finnas tillfällen att återkomma till det. För den som vill ta del av hur turerna har gått, rekommenderas Annika Borgs redogörelse under rubriken Åttonde budet på bloggen Kristen Opinion.

Det är skrämmande läsning, och kanske just därför så angeläget att ta del av.

Kommande februari ska ännu en halv stiftskollekt tillfalla Seglora smedja. Hur förväntar sig biskop Brunne att stiftets präster ska presentera den kollekten? Kanske är det enklast för dem att sjukskriva sig.