söndag 27 april 2014

#151. Välkommen tillbaka..?

Den 1 april var det dags. Efter åtta månaders föräldraledighet skulle jag tillbaka till jobbet igen. På ett sätt är allt sig likt. Kyrkorna står kvar, expeditionen i prästgården likaså. Mitt arbetsrum är fortfarande lika litet och lika dåligt isolerat och väggarna fortfarande målade i samma blekt sjukhusgula färg (självmordsframkallande, enligt en undersökning om färgers inverkan som jag läste för ett antal år sedan). En ny orkidé stod i fönstret och alla mina saker var nerpackade i kartonger på vinden.

Samma plats. Ändå en helt annan plats.

Vår tusenåriga församling har de facto upphört att existera. Personal har bytts ut och om någon månad är fem av nio i arbetslaget ”nya på jobbet”. Inte sedan Skåne blev svenskt har präster tillsats på detta sätt i traktens kyrkor, så jag antar att vi ser historia skrivas.

Församlingsborna tycks inte riktig ha förstått vidden av förändringarna. En av församlingens damer kom till expeditionen för att överlämna en blomsterkvast till mig med kommentaren: ”Så skönt att du är tillbaka! Nu blir allt som vanligt igen!”

Jag hade inte hjärta att upplysa henne om att inget någonsin kommer att bli ”som vanligt” igen. Tids nog blir det uppenbart.

Den nya organisationen välkomnade mig på ett, diplomatiskt uttryckt, något annorlunda sätt.

Min noga utformade coping-strategi föll redan första dagen. Jag kallades in till ett möte hos den nya chefen. Chefen (med tre månader i församlingen) såg det som sin uppgift att informera mig (med tre år i församlingen) om hur det är att arbeta i Tygelsjö. Jag fick bland annat veta vilka agendor vi använder (jag hade inte hjärta att upplysa om att det var jag som tagit fram dem).

Så tänkte jag börja arbeta. Det gick inte. Min dator var nämligen formaterad – händelsevis utan att någon upplyst IT-avdelningen om att datorns ägare kanske var intresserad av att behålla dokumenten som fanns på datorn... Således allt borta och IT-avdelningen sade sig inte kunna återställa.

Det var ändå det lilla. Allt som sparas på en dator sparas ju med vetskapen om att datorer faktiskt havererar och att arbete kan gå förlorat. Alltså hade jag i princip allt sparat på Stora Servern, den trygga plats där allt som sparas är skyddat från all världens ondska och förgänglighet.

Så var det nu inte. Min mapp på servern var – tom. Där fanns inget. Om mappen på servern istället hade varit ett gammalt kassaskåp hade man inte ens hittat en dammråtta i ett hörn, så tomt var det.

Jag ringde IT. De var på kurs. Återkom en annan dag. Jag meddelade min nytillsatta chef som utbrast i ett ”nejmen oj, så tråkigt!” och återgick till sitt. När jag nästa dag fick tag i IT-avdelningen mottog de med viss skepsis min historia. Den visade sig dock stämma. Min mapp på servern var tom.

”Vänta lite så ska jag kolla...” sa datateknikern. Jag väntade. Och väntade. Och väntade. Till sist sprakade det till i telefonen. ”Du, nu har jag kollat”, sa rösten i andra änden. ”Det ser jättekonstigt ut. I systemet ser det ut som om du aldrig har jobbat här...”

Det tog två veckor innan jag hade en fungerande dator. Allt jag producerat under fem års tid är dock borta. Allt. Predikningar. Konfirmandmaterial. Griftetal. Doptal. Vigseltal. Miljöcertifieringsarbetet. Viktig information. Musik. Rubbet. Borta.

Efter många samtal med IT-avdelningen är slutsatsen följande: I systemet ser det ut som om jag själv loggat in och raderat allt material. Det har jag ju självfallet inte gjort. Alltså har Någon Annan loggat in med mina inloggningsuppgifter (som bara funnits i mitt huvud och knappt det), botaniserat bland mina dokument och sedan tömt mappen innan denne Någon loggat ut.

Spännande.

Nu har jag lämnat in en polisanmälan. Ingen annan gjorde det nämligen även om reaktionen från chefshåll så småningom utökades till ”nejmen vad ville du att jag skulle göra..?”.

Gissningsvis kommer inte mycket att hända nu. Ändå finns ett visst spänningsmoment i det hela. För vem är intresserad av mitt arbetsmaterial? Vem lägger ner tid och arbete på att faktiskt hacka sig in i min mapp på servern? Vem har kapaciteten till det? Varför görs det? Var befinner sig alla dokument nu? Kommer de att dyka upp någon gång – och i så fall i vilket sammanhang och i vilket syfte? Och är det ”bara” de dokument som de facto fanns i min mapp (som i ärlighetens namn inte var så spännande) som kommer att återuppstå, eller kommer även andra dokument (som jag aldrig haft att göra med) att tillskrivas mig? Den som lever får se.

Välkommen tillbaka till jobbet.


PS. Första helgen på jobbet upptäckte vaktmästaren och jag, en halvtimme innan lördagens dop, att samtliga dopagendor var försvunna från församlingens båda kyrkor. Det har heller aldrig hänt förr. Så det kan slumpa sig. DS.

11 kommentarer:

  1. Utan att vara konspirationsteoretiker måste jag säga att det verkar som om någon aktivt gått in för att motarbeta dig. Faktiskt ett utmärkt scenario till en Thriller.
    Rent tekniskt borde det gå att återställa något, även om det är förenat med höga kostnader. Så länge inget skrivits över på de ställen som tömts finns orden kvar om än i svåråtkomlig form. Lycka till med DITT arbete!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går troligen att återställa allt om det inte är överskrivet?
      Höga kostnader tror jag inte på. En skicklig datatekniker borde kunna återskapa mappar och filer på några timmar?
      Rune

      Radera
  2. Stå stark Helena, det är många som tänker på dig!

    SvaraRadera
  3. Suck! Men välkommen tillbaka./Kenneth Karlsson

    SvaraRadera
  4. Så sjukt. Om det rört sig om ett genuint datorhaveri skulle fler än du varit berörda. Det finns uppenbarligen någon som vill dig illa.

    SvaraRadera
  5. Hej Helena. Kyrkvärden tipsade mig om din blogg. Det är jag glad för när jag läst vad du skrivit. En intressant dag på jobbet. Så nu har jag länkat från min blogg. Läs den gärna. Hälsningar Håkan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Håkan,

      Tack för kommentaren - och för länkningen! Förhoppningsvis finner du ibland något uppbyggligt bland det jag skriver, som jag finner i det du skriver... ;-)

      Frid och Nåd!
      /Helena

      Radera
  6. För 30 år sedan var detta precis vad stackars försvarslös kvinna i kyrkan hade att vänta från elaka svartkappor - åtminstone i FOLKETS föreställningar. Numera är det inte mer än rätt, att de som vågar ifrågasätta FOLKETS gudar, får vad de förtjänar. Alltså små oskyldiga, välmenta markeringar att det är bäst att dra och inte störa de GODA och VÄLMENANDE i deras viktiga ideologiproduktion.

    Intressant att kvinnor idag fortfarande har en mobbad och utsatt position i kyrkan, om de tar upp de numera fördrivna svartrockarnas kamp, vill säga.


    KJ

    SvaraRadera
  7. Helena, först välkommen tillbaka, har verkligen saknat din tankar på nätet.
    Sedan, det du berättar känns nästan djävulskt. Braatt du polisanmäler - visst kan slump, ren och skär lycka och inkompetens ställa till det. Men här verkar det finnas en medveten tanke bakom. Kämpa på - vi är många som är med dig.
    /Staffan Wadström

    SvaraRadera
  8. Jag blir lite bestört av chefens lama "nejmen oj, så tråkigt!”.
    Min väldigt manlige chef hade svort och levt rövare om årsbackup etc.
    Jag tar personligen egen backup via portabel hårddisk för att försäkra mig mot "missöden" på jobbet.

    Om det ser ut som om du aldrig jobbat där borde även alla mejl vara borta.
    Något som definitivt kan vara brottsligt om nu SvK fortfarande säger sig verka enligt offentlighetsprincipens grundvalar. Om så är fallet så kan brott styrkas och IT-avdelningen borde ha sparat en kopia av hemställan att ta bort mejlkontot.

    Men även i cyberspace ska vi få höra stenarna ropa att Jesus är Herre om våra elektroniska megafoner tas ifrån oss, förtrösta på det.

    SvaraRadera
  9. Jag har funderat lite till vad som kan ha hänt dina filer. Hårddiskar eller hela servrar måste förstås ibland bytas ut när de blir för gamla. Kan hårddisken eller hela servern där du hade dina filer ha blivit utbytt?
    Teknikern som byter ut och installerar nya servern måste ju då kopiera över data från den gamla hårddisken. Jag föreställer mig att denne inte behöver logga in i de enskilda mapparna utan kan kopiera allt i en enda klump eller i stycken.
    Av slarv eller liknande så har dina filer inte blivit överkopierade till den nya hårddisken och därför ser det ut som att du aldrig har jobbat där.
    Jag är ingen tekniker men sådana maskiner blir ju också slitna och måste bytas ibland. Så frågan är: Har din server blivit utbytt?
    Rune

    SvaraRadera