#169. Helvetet stavas Sinjar

De mörka småbarnsögonen är fulla av osäkerhet och rädsla. Hans mamma gråter. Jag stirrar på fotot på Aftonbladets hemsida. ”Foto: Reuters.”

Hur gammal kan han vara? Runt året, förmodligen. Som min egen son, han den ljushyllte som just nu sover i tryggheten i mammas säng. Olika falla ödets lotter.

Det kunde lika gärna ha varit mitt barn på bilden. Det kunde lika gärna ha varit jag som vandrat i dagar med mitt barn på armen, på flykt för livet. Det kunde lika gärna ha varit vi som befann oss i helvetet.

För helvetet finns, och helvetet på jorden stavas Sinjar.

Sinjar.

Ett bergsmassiv i norra Irak som få av oss hört namnet på tidigare, har kommit att bli själva symbolen för människans förmåga till ondska – och den förmågan tycks vara ändlös.

Frågan som tränger sig på är lika obehaglig som oundviklig: Är det ens människor som är kapabla till dessa gärningar? Kan man räknas som människa om man begraver hundratals kvinnor och barn levande i ökensanden? Om man skrattar medan man sågar huvudet av en skrikande tonåring – och lägger ut filmen på Youtube? Om man skiljer barn och mödrar åt (vad som hänt de barnen vågar jag inte ens tänka på men jag är också mamma), säljer kvinnor och flickor som slavar, utsätter dem för systematiska våldtäkter och tvingar dem in i prostitution?

Jag tvivlar. Kan man straffa ut sig från mänskligheten så har IS gjort det. För det som nu händer, just nu, är inte mänskligt. Det är djävulskt. Det är Uppenbarelseboken irl, det är Ondskan som härjar på jorden och omvärlden står och gapar av förfäran och förvåning.

Det är som om vi inte kan ta in det som sker. Vi saknar helt enkelt förmågan att greppa vidden av ondskan, vi kan inte ta till oss att bilderna som pumpas ut via press, TV och internet är avbildningar av något verkligt, något som sker på riktigt. Med människor av kött och blod, som du och jag. Människor vars enda brott, det som nu ska straffas med döden, är att tillhöra fel etnisk grupp eller inte bekänna sig till exakt samma perverterade tolkning av islam som monstren i IS.

Vi vill inte se, inte förstå. Vi är de tre aporna som håller för ögon, öron och mun i våra desperata försök att övertyga oss själva om att alla människor innerst inne är goda och att alla egentligen vill väl. Vi vill kunna prata om saker och ting, ha dialog. Egentligen är det något gott, som säger något viktigt om vårt sätt att tänka och om våra värderingar. Vi värderar fred högre än krig, liv högre än död. Problemet är bara att inte alla tänker som vi. De som gärna vill skära huvudet av ettåringen med de rädda ögonen, är inte intresserade av dialog. De är intresserade av världsherravälde.

Kvällens nyhetssändning berättade att IS uttalade mål är att om fem år härska över ett område som sträcker sig från Iran i öster till Afrika i söder, Gibraltar i väster och södra Ryssland i norr. Om tio år? Om femtio? Jag vet inte.

Men resurserna finns – alltfler lockas av det radikala och IS (som styrs likt ett internationellt företag och ger ut egna årsredovisningar) beräknas ha tillgångar motsvarande en miljard dollar. Rekryteringskampanjer finns på Internet och man lockar med en mix av gulliga kattungar och massavrättningar, något Ivar Arpi skrivit om.

Antalet svenskar som rest ned för att ansluta sig och kanske just nu omringar Sinjar kan enligt uppgifter räknas i hundratal och ikväll rapporterade Sydnytt om hur deltagare i en solidaritetsmanifestation i Malmö hotats av svenska IS-supportrar.

Jenny Nordberg skriver i SvD under rubriken Folkmord på kristna i Mellanöstern – ingen klockren politisk story:

”Men vi sammanfattar: barn håller på att dö av törst. Just nu. De barn och föräldrar (några hundra tusen, i tillägg till de miljoner som redan flyr från Syrien) som inte dör i bergen kommer försöka ta sig till Europa, om de inte blir kidnappade, skjutna eller våldtagna först. Där kommer många att drunkna i Medelhavet eller fastna i taggtråd i Turkiet.

De som däremot kan glida in på Arlanda med svenska pass är ett antal medlemmar av Islamiska Staten, med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer. Räcker det som förklaring till att någon borde hoppa ur hängmattan? Ska vi fundera på om det är muslimskt eller kristet eller höger eller vänster, eller bara helt oacceptabelt?”

Ska vi börja tala klarspråk nu?

Jag tror det är dags för det. Det är dags att sluta gnola på ”We shall overcome” och kräva att omvärlden agerar. Marcus Birro skriver:

”Människor är villiga att betala det allra högsta priset, döden, för att skada oss. Religiösa fundamentalister skyr inga medel. De hånskrattar åt vår pacifism. De utgår ifrån den. Den möjliggör i själva verket terrorn. Om ingen stoppar dem kommer de fortsätta att mörda varenda en som inte ansluter sig till den rätta tron.

Ska vi möta förföljelser och folkmord med hjälp av vapen, eller ska vi slita vårt hår och med händerna i byxfickorna stå bredvid? [---] Dessutom är den fredliga vägen (eller drömmen) en lyx som vi här i Sverige möjligen kan unna oss. Men fråga en enda av de hundratusentals som nu är på flykt för sina liv i Irak eller Syrien om de tycker världen ska mejla eller bomba IS...

Fråga föräldrarna till barnen som IS mördat om de tycker vi ska skicka dit en man i kostym och en pärm under armen. Det är deras liv som betalar vår naiva dröm om fred.”

Jag är beredd att hålla med Birro om att den här typen av fruktansvärda brott mot mänskligheten inte kan stoppas på annat sätt än med våld. Även om det bär oss emot.

Men att sätta stopp för IS frammarsch, är bara det första steget. De människor som nu flyr för sina liv, måste garanteras en fristad. Assyrier, yezidier, mandéer och övriga minoriteter måste kunna stanna kvar i de områden där de har sitt ursprung och sina hem – och vara i säkerhet. Att öppna upp för att ta emot de som flyr både i närområden och övriga världen är nödvändigt, men allt annat än att dessa människor kan stanna på den plats de kallar sitt hem är ett misslyckande av gigantiska mått.

Den svenske journalisten Nuri Kino, med assyriskt ursprung, har grundat den nu världsomspännande organisationen A Demand for Action som syftar till att hindra den etniska och religiösa rensningen av assyrier/kaldéer/syrianer och andra minoriteter i Irak och Syrien. De kräver att en skyddszon upprättas i Ninveområdet.

Nuri Kino berättar om sin familjs historia i Magasinet Neo och kräver att assyrier och andra minoriteter i Mellanöstern måste garanteras en skyddszon på de platser där de fortfarande utgör en demografisk majoritet, såsom Ninve i Irak och staden Kamishli med omnejd i norra Syrien.

Det brådskar. Den 7 augusti fick Nuri Kino följande meddelande från Nineve:

”Rabi, alla kors har förstörts. Alla Biblar är brända. Det är Seyfo (”svärd” min anm.), det är ett folkmord. Kurderna kunde inte hålla stånd mot IS. Vi ville kämpa. Vi ville stanna och skydda Ninve men de är för många, de har tunga vapen. Vi sörjer över att vi inte kunde försvara vårt älskade hemland men vi var tvungna att skydda våra barn, våra systrar och våra hustrur. Rabi, var är FN? Var är NATO? Var är EU och USA? Var är Putin? Ingen bryr sig om oss. Vi är på flykt från en plats till en annan, vi är utmattade. Förlåt oss för att vi inte kunde kämpa för Ninve. Det är den 7 augusti, våra martyrers dag i Simele. Jag skriver antagligen samma sak som din farfar skrev till min. Vi är förrådda. Vi blir massakrerade och ingen bryr sig. Vi talar samma språk som Jesus, vi är de första kristna men den kristna världen har glömt oss. Vi är Ninves ursprungsbefolkning och alla vill se oss döda. Snälla, snälla, gör vad du kan för att stoppa detta folkmord.”

Under den vecka som gått sedan dess har situationen förvärrats drastiskt. Att använda begreppet folkmord är inte längre att ta i i överkant. I natt väntar över 30 000 människor på döden på Sinjar. Det är lika många som bor i Uddevalla. Eller i Landskrona. Eller på Lidingö, för den delen. För döden kommer snart till dem som inte redan mördats. Om inte genom svärd och kulor, så genom törst, brännande hetta – och världens tystnad.

Döden kommer med svarta fanor. Ondskans armé sveper fram över stäppen som färgas röd av spädbarns blod och man sänder via Youtube. Det är bara timmar kvar innan det är för alltid för sent.

I natt stavas helvetet Sinjar. I natt sover min son tryggt i min säng. I natt lever kanske fortfarande barnet med de rädda ögonen.

Men imorgon?

Kyrie eleison...