måndag 4 februari 2013

#16. Att tänka färdigt

Sju av tio jobb i Sverige går till personer födda utanför Sverige. Detta enligt färska siffror från Statistiska Centralbyrån. Enligt Svenskt Näringsliv tyder siffrorna på att integrationen fungerar bättre än vad som framställts i debatten. En god nyhet, som borde få Svenska kyrkan att jubla – och spara in ett antal kronor på ambassadörsutbildningen i antirasism. Det kommer dock, med största sannolikhet, inte att ske.

För Svenska kyrkan är det förmodligen viktigare hur andra instanser, som exempelvis Seglora smedja/Dagens Seglora och kyrkans utbildningskonsult Expo, tolkar siffrorna. Att de skulle godkänna ovanstående analys vore väl lika sannolikt som att påven blir mormon.

I skrivande stund är det i alla fall beklämmande tyst om undersökningen på både Expos och seglorornas hemsidor. Så lär det väl förbli, till dess att man gjort en egen analys (som förmodligen kommer att innehålla begrepp som vardagsrasism, högerextremism och okunskap). Rasismen florerar, och skulle den nu mot förmodan vara på tillbakagång så är det tack vare de egna insatserna (som därför måste få ökat ekonomiskt stöd).

Något annat vore i det närmaste otänkbart. Expos hela existens baseras ju på tanken om den strukturella rasismen. Utan rasism – inget samhälleligt utbildningsbehov. Utan utbildningsbehov – inga inkomster. Utan inkomst – inget Expo. En nyhet som för övriga samhället är en god nyhet blir således den värsta möjliga för Expo.

Dagens Seglora meddelade under förra veckan triumfatoriskt att man nu, efter år av påtryckningsarbete riktat mot Kyrkokansliet, fått Svenska kyrkan att anlita Expo för att ”bemöta en alltmer utbredd främlingsfientlighet i vårt land".

Nu är detta inte riktigt sant. Samarbete mellan Svenska kyrkan och Expo har existerat under flera år, läs mer om det här. I det perspektivet spelar det ingen större roll hur pass utbredd främlingsfientligheten i verkligheten är. Expos världsbild följer nämligen gammal militär logik: om kartan inte stämmer med terrängen så är det kartan som gäller.

Det är inte svårt att förstå varför. Expos hela överlevnad bygger nämligen på att uppdragsgivarna (även Svenska kyrkan) bär på övertygelsen om den ohejdade rasismens existens, om hur hatiska högerextremister smider sina ränker och att alla som ifrågasätter detta krattar för sverigedemokrater och fiskar i grumliga vatten. Det är utifrån denna världssyn, korrekt eller ej, som man hävdar nödvändigheten i att utbilda ”ambassadörer i antirasism”. Och det låter ju bra. Frågan är om det är nödvändigt.

Denna bas för sin överlevnad är Expo långt ifrån ensam om. Seglora smedja/Dagens Seglora och Expo delar samma ideologiska grund, metoderna att förfölja och stigmatisera oliktänkande är desamma och samarbetet kan antas följa principen ”you scratch my back, I’ll scratch yours”. Med de nyligen avslöjade relationerna mellan Seglora smedja och Svenska kyrkan i allmänhet (och Stockholms stift i synnerhet) i bakhuvudet så blir Ewa Lindqvist Hotz eufori över Kyrkokansliets kontrakterande av Expo än mer än begripligt.

Huruvida det verkligen är så positivt att Expo nu stärker sitt grepp om Svenska kyrkan råder det väl delade meningar om. Sedan går det ju även att fråga sig, som Dag Sandahl har gjort på sin blogg, vilken organisation det är som Svenska kyrkan kontrakterar för att utbilda sina församlingar. Mer granskning vore väl på sin plats.
 
Expo själva menar att de ”utmanar intoleransen”. Dagens Seglora menar att folkkyrkan (!) länge har utgjort ”en parlamentarisk plattform för Sverigedemokraterna” och att man ”därför har ett särskilt ansvar för att bilda motkraft.” Med friskrivning för att i alla fall jag aldrig märkt av denna SD-plattform, så undrar jag vad ”vi” ska bilda motkraft mot? Demokratiska processer? Tydligen.

Nu säger man det ju inte så rakt på sak, men det är exakt det man gör när det uttryckliga målet är att församlingsmedlemmar, med Expos hjälp, ska utbildas för att lära sig tycka och, kan man anta, i förlängningen rösta ”rätt”. Skulle det inte fungera kan man ju alltid ta vid där Maria Küchen slutade, och kräva att alla med "fel" åsikter portförbjuds i kyrkan. Det behövs nog bara några timmars jobb av Expos researchgrupp och ett par samtal från Helle Klein så är saken biff.

Nu kan man tycka exakt vad man vill om politiska partier, det är inte det som är poängen. Poängen är att Svenska kyrkan som organisation, och dess medlemmar som individer, ska utbildas till att bilda motkraft mot demokratiska processer – om resultaten av processerna är (för seglororna och Expo) oönskade.

Seglora smedja/Dagens Segloras egen Mattias Irving uttryckte den rådande inställningen klockrent, när han i december förra året twittrade: ”Dialog är ett vackert ord. Problemet är tyvärr att demokratin tappar mark om den ska möta fascismen halvvägs”.

Jasså? Dialog och möten med andra åsikter (Irving etiketterar gärna alla andra åsikter än de egna som fascistoida) är ett problem för demokratin? Själv har jag alltid levt i villfarelsen att just möten mellan olika åsikter, även de jag själv inte omfattar, är själva poängen med demokrati.

Jag sållar mig till den skara som likt Sandahl menar, att är det någon som har något att lära ut om tolerans, så är det den kristna kyrkan. Den har i två årtusenden predikat allas lika värde och överlevt debatter, konflikter och epokskiften. Kyrkan har enats av evangeliet och bekännelsen av Treenig Gud. Fram tills nu. I en tid när både evangelium och Treenighet stämplas som xenofobi återstår för kyrkan att vända sig till Expo.

Tanken är god. Självklart har främlingsfientlighet, hat och intolerans ingen plats i den kristna kyrkan. Däremot är jag övertygad om att kyrkan klarar av detta på egen hand, så länge som den lyfter fram Kristus och inte Expo.

Skulle jag vara ironiskt lagd så skulle jag kunna citera Dagens Segloras Ewa Lindqvist Hotz för att advocera min sak: ”Vi behöver inte pråla med lånta fjädrar för att kunna hävda varje människas värde. Vi kan som kyrka ösa ur egna källor för att bemöta den växande främlingsfientligheten.”

Du har så rätt, Ewa. Så förklara därför för mig varför vi, just nu, behöver låna fjädrar av någon? När du ändå är på g så kan du väl fortsätta med att förklara på vilket sätt Expos fjädrar är de mest lämpade att låna?

Jag trodde i min enfald att den kristna kyrkan på egen hand var kapabel att (fortsätta) driva frågan om allas lika värde, omsorgen om Skapelsen, konstruktiv mångfald och respekten för varandras olikheter? Kanske behöver jag utbildning så jag lär mig att så inte är fallet? Jag ska nog sluta skriva och ringa Kyrkokansliet. Har jag riktig tur så kanske de kan få in mig på nästa Expo-utbildning.
 

PS. Seglora smedja säger sig vilja ”värna det modiga, icke-färdiga tänkandet”. Det är väl en bra utgångspunkt. Men det finns även en poäng med att tänka färdigt, innan man agerar. Det gäller både Expo och Seglora. Framför allt gäller det Kyrkokansliet. DS.

4 kommentarer:

  1. Man kan konstatera att kyrkan har samma problem som övriga samhället. Frågan är bara vad, eller vilka, är det som är det egentliga problemet?

    SvaraRadera
  2. Kanske kyrkan skulle satsa mer på att vara en gudstjänstfirande kyrka där den gudstjänstfirande församlingen styrkta och modiga av ordet och sakramenten kan förändra alla sina sammanhang inifrån vare sig de är SD eller Expo, SAP eller KD genom den processen som kallas helgelse... Men det kräver naturligtvis att tron på Jesus får vara det som förkunnas och förklaras, och som förändrar inifrån med kärlek - inte utifrån med regler och måsten och indelning i vi och dom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Peligran,

      Tack för din kommentar. Jag håller med dig till etthundra procent i det du skriver! Kyrkan bör vara en trosgemenskap, men behöver inte vara någon åsiktsgemenskap. Så länge vi fokuserar på bekännelsen av Kristus och tar vår uppgift om att förvalta Ordet och sakramenten på allvar, så är olikheter inga problem. Utan en gemensam tro på Kristus finns dock inget som enar oss, och risken är väl att det är det vi märker av nu...

      Varma hälsningar
      /H.

      Radera
    2. En grekisk präst lärde mig en gång, att ordet kyrka kommer från det grekiska ordet kyriaki och betyder "de församlade i Kristus". Alltså utan Kristus ingen kyrka.
      Men om Kristus predikas har vi faktiskt dopet, Bibeln, trosbekännelsen, Fader vår, fridshälsningen och välsignelsen gemensam med alla kristna ganska fantastiskt eller hur?

      Radera