måndag 25 februari 2013

#31. Vad är det – egentligen – som händer?

”Lögn, förbannad lögn och statistik” sa den brittiske premiärministern Disraeli. Idag är jag lagd åt att modifiera det lite. ”Lögn, förbannad lögn och journalistik”. Möjligtvis med ett fjärde tillägg: ”Lögn, förbannad lögn, journalistik och mörka konspirationer”. Det sista var kanske inte så vanligt förekommande på salig Disraelis tid, i alla fall inte i så kallade kristna kretsar. Nu är det tydligen nya tider.

Nu behöver jag inte gå i väntans tider längre (se#29). Journalisten som ringde mig från Skånska Dagbladet i fredags har idag fått sin kreation publicerad. Jag toppade framsidan. Det var ett högst tvivelaktigt nöje. Efter att ha läst den egentliga artikeln, och sett mig själv prydligt porträtterad, gick jag hem från jobbet. Det gick inte att stanna kvar. Även om jag vet att mina meningsmotståndare är kapabla till vad som helst, så blev jag ändå förvånad. Artikeln överträffade allt jag trodde var möjligt.

Webbversionen av artikeln kan du läsa här. Pappersversionen är ännu mer utförlig, och än mer fullpackad med modifierade sanningar, hopklippta citat och påhittade påståenden. Allt krönt av rubriken ”Präst känner sig tvingad lämna SD”.

Jag har själv utbildat mig till, och jobbat som, journalist. Jag vet hur jag själv jobbade när jag var ung, hungrig och desperat efter att göra ett, i mina chefers ögon, bra jobb. Ändå är jag fascinerad över hur denne Lennart Larsson lyckats producera något som är så totalt på tvärs mot det jag faktiskt sagt honom.

I fredags kväll, när jag satt i bilen tillsammans med familjen på väg hem från monsterköpcentret Emporia, ringde min privata telefon. Nämnde hr Larsson presenterade sig och ville att jag skulle bekräfta att jag hoppat av som aktiv SD-politiker efter påtryckningar från min arbetsgivare.

Hade vi pratat via Skype hade hr Larsson sett mig förvandlas till ett frågetecken. Nu gjorde vi inte det, så jag fick fråga honom vad han pratade om. Tydligen hade han läst en mailkonversation mellan Dagens Seglora (redaktör Irving, får jag förmoda) och kommunalrådet Olsson i Malmö. Redaktören hade där ställt motsvarande fråga till kommunalrådet, varpå kommunalrådet svarat att jag inte hade några uppdrag för SD. Nåväl. Nu var hr Larsson ute efter ett scoop, kosta vad det kosta ville.

Det var sanningen som, i slutänden, fick kosta på att maka på sig.

Egentligen behöver jag inte berätta vad som utspelade sig i samtalet mellan mig och hr Larsson. Det kan du istället läsa här nedan, i den PO-anmälan som kreerades under eftermiddagen:

Anmälan till PO
Som grund till min anmälan vill jag inledningsvis anföra följande: Jag är ingen officiell person och innehar ingen form av chefsposition eller maktbefogenhet inom Svenska kyrkan eller annan organisation. Det torde därför vara högst tveksamt att det föreligger ett sådant allmänintresse för min person att det anses acceptabelt att jag utsätts för en sådan granskning som nu har skett, samt identifieras med namn, arbetsplats och foto. Att artiklarna dessutom baseras på fakta jag uttryckligen har dementerat gör publiceringen än mer tveksam.

Avseende artikel i Skånska Dagbladet 2013-02-25, nätupplaga plus papperstidning:
Under eftermiddagen den 22 februari kontaktades jag på min privata mobiltelefon av en reporter på Skånska Dagbladet. Han förklarade att han tagit del av en mailväxling mellan SD Malmö och annan part och ville att jag skulle uttala mig om att jag avsagt mig ett politiskt uppdrag efter påtryckningar från min arbetsgivare, Svenska Kyrkan.

Jag ställde mig frågande till detta och förklarade att jag inte hade något politiskt uppdrag, inte var medlem i SD och att jag inte upplevt några påtryckningar från min arbetsgivare att lämna (eftersom jag inte hade något uppdrag – vad fanns det att lämna?).

Reportern undrade varför jag suttit med i sociala resursnämnden i Malmö, varpå jag förklarade att jag valts in men skriftligen avsagt mig detta uppdrag direkt när jag fick del av protokollet där jag meddelades vara invald i nämnden. Detta skedde i december. Dock kunde det formella utträdet ske först vid nästa möte, det vill säga den 7 februari. Jag uppmanade reportern att kontrollera detta eftersom mitt mail diarieförts. Jag upplyste även om att jag aldrig deltagit i något möte.

I artikeln står det istället ”Hon tillträdde vid årsskiftet men lämnade formellt, på egen begäran, sitt uppdrag den 7 februari. Enligt Helena Edlund så skickade hon i stort sett in sin begäran om utträde ur sociala resursnämnden "med vändande post".”

Denna formulering är menad att ge läsaren associationer till ett engagemang som aldrig funnits, samt signalerar att journalisten antingen medvetet valt att inte kontrollera min uppgift eller valt att bortse från fakta när uppgiften kontrollerats.

Ytterligare frågor från reportern om mitt medlemskap i SD besvarades genom att jag meddelade att jag inte är medlem i partiet samt förklarade att det skulle vara omöjligt att arbeta som präst och vara aktiv i SD. Detta har i artikeln genomgående vinklats som att jag ”lämnat”, dessutom efter påtryckningar – vilket jag förnekat. Min förklaring vinklas istället till öppen kritik mot min arbetsgivare, bland annat genom formuleringen: ”Å andra sidan riktar hon kritik mot sina arbetsgivare, Svenska kyrkan, om att det inte går att representera SD om man är präst.”

Jag hävdar att artikeln är en fabricering där journalisten på förhand beslutat sig för en viss vinkling och skapat sina egna citat genom att ”klippa ihop” delar av vad jag sagt, komplettera med sådant jag inte sagt och bortse från fakta jag bett honom kontrollera. Jag betonade även för journalisten att hans inledande teori var felaktig samt upplyste honom om att jag skulle riskera omfattande trakasserier och förmodligen skulle tvingas lämna mitt jobb om han skrev en artikel utifrån de ingångsvariabler han delgav mig.

Artikeln toppade förstasidan i pappersupplagan tillsammans med foto, namn och arbetsplats. Rubriksättningen och de upprepade formuleringarna om att jag lämnat partiet efter påtryckningar är, enligt min åsikt, medvetet felaktiga och gravt kränkande samt skapar svåra motsättningar i mitt arbete då journalisten framför anklagelser mot min arbetsgivare som jag aldrig yttrat. Jag har försett journalisten med fakta, vilken han i sin tur valt att bortse ifrån.”

PO betonar i sina instruktioner att man ska uppge hur dåligt man mår av det man utsatts för. Så då gjorde jag det.

När jag kommit så långt ringde telefonen. Det var en kollega som undrade om jag läst Dagens nätupplaga. Det hade jag inte. Hon rådde mig att göra det. ”Det är det värsta jag har varit med om” sa hon. När jag läst det hela, var jag beredd att hålla med – och att komplettera min PO-anmälan med följande tillägg:

Avseende artikel i Dagen 2013-02-25, nätupplagan, dagen.se:
Tidningen Dagen toppade under måndagen sin nätupplaga med en artikel under rubriken ”Präst: Jag var tvungen att lämna SD”. Artikeln är kompletterad med samma foto av mig som återfanns i Skånska Dagbladet.

Tidningen Dagen talade inte med mig innan publicering, ej heller sökte man mig. Artikeln är baserad på artikeln i Skånska Dagbladet, men innehåller ytterligare fabuleringar. Tidningen Dagen låter exempelvis läsaren i ingressen veta att ”Prästen Helena Edlund i Malmö lämnar Sverigedemokraterna – mot sin vilja” (min kursivering).

Dessutom skriver Dagen ”Hon tycks mena att det är svårare att tillhöra SD inom Svenska kyrkan än att vara aktiv sverigedemokrat och arbeta inom någon annan organisation i samhället”.

Dagens artikel förstärker den bild av mig som ges i Skånska Dagbladet och man ”kompletterar” dessutom med information som får det att se ut som att jag beklagar mig över att inte kunna vara aktiv sverigedemokrat inom Svenska kyrkan. Detta som sagt var utan att man vid något tillfälle kontaktat mig.”

Klockan 17.39 ringde jag upp Dagen. I brist på ansvarig utgivare fick jag tala med biträdande dito. Jag presenterade mig med namn och sa att han nog kände igen mig, eftersom jag toppade deras nätupplaga. Biträdande ansvarig utgivare hade nog sett lika frågande ut via Skype som jag gjorde när hr Larsson ringde. Han hade nämligen ingen aning om vad jag talade om. Artikeln som toppade Dagens nätupplaga var han, som ansvarig utgivare, inte informerad om! Han plockade upp artikeln på sin skärm under pågående samtal för att förstå vad jag talade om.

När jag förklarade att ingen från tidningen kontaktat mig och att artikeln dessutom var baserad på en annan artikel som jag just skrivit en PO-anmälan om, blev det tyst i andra änden av luren. Min fråga om varför Dagen, utöver detta, valt att krydda sin version av artikeln med egna små förstärkningar (att jag ”lämnar mot min vilja”) och spekulationer, blev tydligen för mycket. Ansvarig utgivare lovade att ta bort artikeln omgående, samt undersöka varför den över huvud taget publicerats. Han höll sitt ord. Artikeln var borta innan jag hann göra en skärmdump av den. Turligt nog hade jag kvar den i mobilen, så det blev screen capture istället.

Att omgående lyfta artikeln var ett beslut i rätt riktning, visserligen. Men ändå. Skadan var skedd, och det var väl meningen från början.

Klockan 18.04 plingade ännu ett mail från redaktör Irving in. Han meddelade att han läst min blogg, konstaterat att det nog inte skulle komma något svar från min sida (och det var ju alldeles rätt konstaterat) och skrivit en artikel på det de hade. Han hade vidare vänligheten att länka till artikeln. Det var ju snällt. Hur som helst undgår Dagens Seglora min PO-anmälan av den enkla anledningen att Dagens Seglora är en webbpublikation som valt att inte ansluta sig och inte har antagit de pressetiska reglerna. Surprise.

Att tidningar toppar med artiklar med tveksamt innehåll och, objektivt sett, högst begränsat nyhetsvärde är i och för sig anmärkningsvärt. Men egentligen är det inte det som är det verkligt intressanta. Som alltid gäller det att höja blicken och se sammanhangen.

Som gammal artillerist tänker jag som följer: När spränggranaterna briserar i terrängen i form av artiklar med högst liknande innehåll och samma citat som publiceras samtidigt, är brisaderna i sig rätt enerverande. Men när de väl briserat gäller det att lokalisera avsändarna. Granaterna kommer nämligen från artilleripjäser (Skånska Dagbladet, Dagens Seglora, Dagen) som avfyrats från olika platser men på order av en och samma batteriplats. Så vem sitter där?

Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att börja undra. Särskilt inte i ljuset av tidigare händelser.

Förra sommaren ringde Fredrik Hielscher från Kyrkans Tidning upp mig för att få mig att bekräfta att jag var sverigedemokrat. Det visade sig att ansvarig utgivare inte hade en susning om vad hans journalist sysslade med och det blev inget ”avslöjande” för Hielscher.

Så skriver hr Larsson sin artikel och det ska bli intressant att se hur ansvarig utgivare för Skånskan kommenterar min PO-anmälan. Samtidigt skriver redaktör Irving samma citat. Och Thomas Manfredh på Dagen lägger ut samma artikel även han, utan att stämma av med sin ansvarige utgivare.

Ursäkta mig, men vad är det egentligen som händer? Vad är det som får journalister att gå bakom ryggen på sina chefer och publicera material utan tillstånd?

Vem sitter på batteriplats? Vem leder de samordnade angreppen?
Och vad är det som är så viktigt att skydda så att det berättigar förgörandet av människor?

Tiden lär utvisa det. Pandoras ask är öppnad och mönstren börjar så smått att skönjas. Tids nog träder de fram i all sin glans.

Tills dess får vi vänja oss vid lögnerna, de förbannade lögnerna – och journalistiken. Dock vägrar jag vänja mig vid hatet.

PS. Dagen har lagt upp artikeln igen. Vem har talat med vem? DS.
PPS. När jag ringde Dagen klockan 08.32 på tisdagen meddelades jag att den skulle ha tagits bort helt och att det måste blivit något "fel". Nu ska den dock vara borta. På riktigt. DDS.

15 kommentarer:

  1. Artikeln i Dagen.se är kvar: http://www.dagen.se/nyheter/prast-jag-blev-tvingad-att-lamna-sd/

    Irvings kampanjande är oerhört osmakligt.

    SvaraRadera
  2. stockholms stads kyrkliga besökare borde informeras vad Svenska kyrkans Irving ägnar sig åt.. kristet?

    SvaraRadera
  3. Har själv råkat ut för dessa asgamar till reportrar, fast jag sa att jag inte var aktiv Sverigedemokrat längre.

    SvaraRadera
  4. Nu har Dagen tagit bort artikeln igen, men någon ursäkt verkar inte vara aktuell enligt mejl jag fått när jag skrev och påtalade lögnerna (innan jag läst det här blogginlägget).

    SvaraRadera
  5. Jag försökte skriva en kommentar till Seglora ang Helena " nyheten" men dom har inte tagit in det.Alltså dom både fabricerar motiv till förföljelse och fegar att bemöta dom som säger ifrån.

    SvaraRadera
  6. Ett gott råd läs Britt-Marie Mattsson bo BLÄNDAD AV MAKTEN.
    På sidan 314 En NY KANDIDAT. Beskriver exakt vad som händer i nuläget för Din del. Den visar tydligt tekniken hur man gör för att skriva lögner på ett finurligt sätt.
    Brunne och gänget bör väl fundera över sina synder. För det ingår väl i kursen hur man dissar någon man inte gillar.
    En präst är en präst - vet i sjutton om det gäller än.
    Men GUD är på riktigt - när blir Svenska Kyrkan lika rak och
    omtänksam?

    SvaraRadera
  7. "Sanningen fruktar inte dialog, därför att sanning aldrig kan skadas av dialog."
    Citat från en biskop på 300-talet (om jag inte minns fel) Citatet har stått i Svenska Kyrkans tidning tidigare.

    Nu behöver du för mig okända präst Helena Edlund uppmuntran och förbön! Psaltaren 139:5

    SvaraRadera
  8. Jag trodde först att det var en polisanmälan du tänkte skicka in.Irving och co lyder väl under förtalslagstiftningen iallafall? Jag tycker att detta borde prövas rättsligt! Alternativt kan väl arbetsgivarens undfallenhet att ta tag i mobbningen kunna vara ett fall för arbetsdomstolen?

    SvaraRadera
  9. Det är för bedrövligt, och ovärdigt. Om de nu är så MODIGA som de vill utge sig för att vara, så ingår att ta ansvar för det som de publicerar. Stå på dig, Helena. De gör fel.

    / En annan präst

    SvaraRadera
  10. Hej Helena! Som folkpartist och liberal är jag lite fundersam: är det Sverigedemokraterna som skandaliserat dej genom att - dej ovetande - nominera dej som ledamot av Sociala resursnämnden? Uppfattas du som SD-sympatisör (om än du inte varit medlem), kanske p.g.a. en ackreditering på Almedalsveckan? Eller hur ska jag tolka det hela? Det känns lite taskigt att lägga hela skulden på Klein/Irving/Skånska Dagbladet, när det faktiskt kan se ut som om du varit SD-sympatisör eller i varje fall stått SD nära men nu vill markera större avstånd (?).

    Jag frågar inte av elakhet utan bara för att få lite större klarhet. Fler kanske undrar. Du skriver i många stycken tänkvärt och intelligent, men det gör faktiskt Helle Klein också (i andra frågor), och jag är f.n. inte riktigt klar över vem av er jag sympatiserar mest med vare sej personligt eller politiskt eller vem av er jag tycker är mest lämpad som företrädare för Svenska kyrkan. (Kanske ingen av er?).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Andreas,
      För att förstå det som händer nu krävs en viss kunskap om vad som hänt det senaste ett och ett halvt året. Under sommaren 2011 publicerades två av mina debattartiklar i Kyrkans Tidning. I dessa ifrågasatte jag en klarare formulerad identitet från SvKy sida, bl. a. i religionsdialogsammanhang. Den första av dessa artiklar är den mest kommenterade i tidningens historia och båda artiklarna fick mycket positiv respons - dock ej från toppskiktet inom SvKy.

      Det bör betonas att jag ALDRIG skrivit utifrån en politisk agenda, utifrån en teologisk. Jag är präst, inte politiker. Min arena är kyrkan, inte politiken. Däremot tog allt en ny vändning när Seglora smedja/Helle Klein plötsligt började hävda att jag visst hade en politisk agenda.

      Enligt min tolkning av skeendet var målet att oskadliggöra mina åsikter, genom att hävda att jag inte uttalade mig som präst utan som sverigedemokrat (allt enligt principen att en sverigedemokrat ju inte kan ha några vettiga åsikter).

      Det har utan tvekan fungerat. Jag har blivit paria och allmänt villebråd för allehanda påståenden utan att jag fått möjlighet att gå i svarmål. Ur detta uppstod exempelvis denna blogg, samt de artiklar jag skrivit under ämnet debattklimatet i SvKy.

      Jag kan tänka mig värre saker än att utmålas som sverigedemokrat - exempelvis att utmålas som rasist, fascist, islamofob, nazist, främlingsfientlig, högerextremist, murbyggare (eller varför inte Anders Behring Breivik) vilket faktiskt gjorts. Dessa epitet lanserades genom Seglora smedja och deras fan-club, vilket jag inte uppskattat - helt enkelt eftersom jag inte har dessa åsikter.

      Jag bryr mig inte om folks politiska hemvist, utan ser till åsikter och ageranden. Även om jag inte är folkpartist (heller) så är jag exempelvis övertygad om att du har en hel del vettiga åsikter och säkert är en trevlig person. Att Helle Klein är uttalad socialdemokrat bekymrar mig föga, det har hon full rätt att vara, men jag vänder mig emot att de som ifrågasätter den rådande, vänsterpolitiska agendan inom SvKy utsätts för hån, repressalier och lögner. I detta är Seglora smedja/Dagens Seglora en huvudaktör, stödd av stiftsmedel. Detta är jag kritisk till. Kyrkan ska inte stödja denna typ av aktiviteter, vare sig från höger eller vänster. Kyrkan ska ägna sig åt att vara kyrka, inte åt att vara en förlängning av partipolitiken.

      Jag har flera gånger påpekat att jag inte befinner mig i konflikt med någon inom smedjan, men att jag kraftfullt värjer mig mot deras sätt att beljuga och demonisera både mig och andra och att ständigt vilja se allt genom ett partipolitiskt raster.

      Vad gäller artiklarna så medger jag att journalisten har rätt så tillvida att det är karriärmässigt, yrkesmässigt och ryktesmässigt självmord att associeras med SD inom Svenska kyrkan. Problemet med artiklarna är att jag inte uttalat detta till journalisten. Jag har inte hävdat att jag blivit utsatt för påtryckningar från min arbetsgivare, jag har presenterat fakta som journalisten valt att ignorera och journalisten har varit mycket kreativ vad gäller citatskapande. Det är detta jag vänt mig emot och det är därför jag PO-anmält.

      Ett annat bekymmer med artiklarna är att de skapat en loose-loose situation. Vissa är ursinniga på mig eftersom de anser att alla som på något sätt kan kopplas till SD måste rensas ut ur SvKy. Andra är ursinniga på mig eftersom de anser att jag vikt mig inför smedjans krav. För egen del tycker jag lika illa om att bli kidnappad av högerkrafter som av vänsterkrafter. Jag företräder mina egna åsikter, varken mer eller mindre.

      Vad gäller detta med att företräda Svenska kyrkan så är jag övertygad om att det finns en poäng med att olika åsikter finns representerade och att det är en förutsättning för kyrkans utveckling att det finns en tillåtande och öppen inställning till respektfull dialog. Vi måste kunna tycka olika - utan att avhumanisera, beljuga och förkasta människan som tycker annorlunda än vi själva.

      Hoppas detta svarar på dina frågor.
      Vänliga hälsningar
      /Helena

      Radera
  11. Tack för utförligt svar, Helena, även om jag fortfarande inte är riktigt klar över sammanhangen när det gäller ditt inval i Sociala resursnämnden för SD och den påstådda ackrediteringen för samma parti på en Almedalsvecka. (Vilka vänner du har på Facebook lägger jag mej, som sagt, däremot inte i).

    Vad gäller dem som företräder Svenska kyrkan måste åsiktsfriheten givetvis ha sina begränsningar (precis som vad gäller dem som företräder IOGT-NTO, Röda korset eller Sverigedemokraterna); det finns inget värde i sej i att t.ex. kommunister eller högerextremister eller för den delen queerradikala folkpartister får utnyttja kyrkan som plattform för sin förkunnelse. Men avhumaniseras eller beljugas ska ingen, det har du rätt i.

    Och har man väl kommit till sans ska ett höger-, vänster- eller mittenextremistiskt förflutet inte omöjliggöra förtroendeuppdrag inom kyrkan. Men det kan vara en lång väg att gå ibland, beroende på hur långt ut man varit. Just nu vet jag inte riktigt om du är fågel eller fisk, men håller med Annika Borg och Dag Sandahl m.fl. om att du skrivit tänkvärda inlägg i Kyrkans Tidning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det svenska valsystemet är ju utformat så att vem som helst kan skriva in ett namn på en valsedel utan att denne vars namn är påskrivet inte vet om det.
      Detta har ju hänt på många platser i Sverige. Det tycks vara så att det är SD som mest drabbats i valkretsar där de inte haft några kandidater. Man har, som jag har fattat det, tagit en tom valsedel och skrivit ett namn och vips har någon blivit vald utan egen förskyllan.
      Rune

      Radera
  12. Visst, Rune, men inte hamnar man väl i en nämnd för att "vem som helst kan skriva in ett namn på en valsedel"? SD i Bollnäs fick t.ex. in en jeppe som inte visste om att han var Sverigedemokrat men gick med i partiet när han fick chansen att bli kommunpolitiker (så särskilt illa tyckte han i varje fall inte om SD, tydligen). Men åtminstone i mitt fall har jag bara hamnat i nämnder för ett parti om själva partiet 1) nominerat mej och 2) frågat om jag vill ställa upp. Så jag tycker bara att Helena borde vara minst lika arg på SD som på Skånskan och Seglora Smedja, om hon nu faktiskt inte gått med på att sitta i nämnden för partiet - och inte ens varit medlem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Andreas,
      Jag kombinerar två svar i ett: Först och främst håller med dig till hundra procent om att kyrkan inte ska vara en arena för diverse suspekta särintressen och åsikter som går stick i stäv med kristen tro. Svenska kyrkan ska inte vara en förlängning av politiken, oavsett politiskt parti. Kyrka och stat har skiljts åt och det är i mina ögon ologiskt och kontraproduktivt att denna partibaserade politiska styrning av kyran bibehålls.

      Dessutom kan jag berätta att ja, jag har varit arg. Jag trodde att det kommit fram i mina inlägg att jag varit mer än lite upprörd på samtliga de parter du nämner ovan.

      /Helena

      Radera