tisdag 4 juni 2013

#80. Det där med ansvar

Innan jag åkte iväg för att fira mässa och döpa fem barn i söndags, så gjorde jag kardinalsmisstaget att gå in på några nyhetssidor. Jag hamnade så småningom på aftonbladet.se där jag läste Åsa Linderborgs krönika.

Redan några rader in i krönikan, fick jag nypa mig i armen för att kontrollera att jag verkligen var vaken. Krönikan inleds nämligen på följande sätt:

Husby trasar sönder min politiska själ. Revolutions-jaget tänker, att äntligen händer det som förr eller senare måste ske! Arbetarklass-jaget tänker, att det är ett jävla sätt att bränna ner skolor och bilar.

Det är en sak att kasta sten på repressiv polis, det är nåt annat att kasta sten på reproduktiv räddningspersonal.

För att en revolt ska ha ideologisk riktning krävs det mer än en social erfarenhet. Man måste veta var den verkliga makten finns och våga ge sig på just den. Det är det som skiljer uppror från upplopp. Allt hade varit lättare om det var finåken i societetskvarteren som brann i natten.”

Läs gärna stycket igen. Det var jag tvungen att göra för att greppa att det verkligen står som det står.

Åsa Linderborg, kulturchef på en av Sveriges största tidningar, kommenterar de senaste veckornas kravaller med att ”äntligen händer det som förr eller senare måste ske”. Utöver detta lyckas hon, på några få rader, meddela läsaren att det är okej att kasta sten på poliser (dock ej på räddningstjänsten) samt att hon tycker att det hade varit bättre om de som bränner bilar hade varit mer bildade (lika bildade som Åsa Linderborg, får man anta?) så att de hade bränt ”finåken i societetskvarteren” istället.

Det är nämligen ”den verkliga makten” som Linderborg menar att man ska ge sig på. Ursäkta, men talar Åsa Linderborg om sig själv och sina journalistkollegor nu? De som sitter på makten över rapporteringen, de som konsekvent har talat om ”oroligheter” och ”frustrerade ungdomar” medan internationell media har rapporterat om kravaller och terror, de som har rest ut likt nyfikna krigsturister till brinnande förorter (naturligtvis under vaktbeskydd) för att sedan åka hem till de trygga bostadsrätterna i innerstaden och nästa arbetsdag intervjua varandra om orsakerna (som alltid är de gamla vanliga beroende på politisk hemvist) till ”oroligheterna”?

Är det kollegornas bilar som Linderborg tycker ska brinna, där de står parkerade på det trygga Södermalm? Förutsatt att hon menar vad hon skriver, så är det så.

Att Åsa Linderborg resonerar som hon gör har hon full frihet till. Men hur resonerar Aftonbladet, när man publicerar och därigenom inte bara bortförklarar våldet – utan glorifierar och rättfärdigar det? Ibland förstår jag så väl varför jag lämnade journalistiken.

Problemet är väl inte att det är ”fel” bilar som brinner i ”fel” kvarter – problemet är att det brinner bilar över huvud taget. Problemet är inte heller att man inte koncentrerar stenkastandet till att försöka ha ihjäl poliser – det ska varken kastas stenar på polis eller brandmän, eller på någon annan heller för den delen.

De som orsakat förstörelse för tiotals miljoner kronor är i mina ögon inga revolutionära hjältar, utan personer som visat en förbluffande likgiltighet och respektlöshet inför sina medmänniskors liv, egendom och tillvaro.

Vill man förbättra samhället så är lösningen aldrig att förstöra andra människors egendom eller liv. Oavsett hur frustrerad, uppgiven eller rastlös man är. Oavsett om revolutions-jaget längtar efter förändring och dramatik. Det får finnas hur många orsaker och bärande skäl som helst – men vissa saker gör man bara inte.

Det handlar helt enkelt om att ta ansvar, ett ansvar som ingen av oss kan svära sig fri ifrån.

Men ansvaret kan se olika ut. Mitt ansvar är att göra mitt bästa för att vara en god medmänniska och därutöver predika kristen tro (vilket jag faktiskt tror är ett utmärkt sätt att förbättra samhället på). Polisen har ansvar att utföra sitt jobb (vilket i extrema fall inkluderar den repressiva funktion som Linderborg menar ska lönas med stenar i huvudet). Politiker har ansvar att fatta genomtänkta beslut och se till att medborgarnas säkerhet garanteras. Föräldrar har ansvar över sina barn. Den som funderar på att kasta en sten mot någon eller elda upp någons bil har ett ansvar att tänka ett varv till eller ta konsekvenserna. Till exempel.

Och Aftonbladet? Ja, Aftonbladet har ansvar för att inte underblåsa antidemokratiska och samhällsomstörtande aktiviteter – även när Åsa Linderborgs revolutions-jag tänker ”äntligen”.

Husby trasar sönder min politiska själ” skriver Åsa Linderborg. Frågan är om det är Husby eller Åsa Linderborg som trasar sönder min själ. Min kristna själ.

4 kommentarer:

  1. Vill Åsa Linderborg verkligen ha en sten i huvudet? Nej, det tror jag inte. Dock har vänstern alltid varit bra på att låtsas vara i underläge när den i själva verket haft stor makt.

    Vad gäller Husby och andra upplopp kan det mesta nog förklaras med bristande föräldraskap med åtföljande dålig uppfostran.

    För övrigt lever vi, än så länge, i en demokrati och inte i en våldsförhärligande vänsterdiktatur. Det innebär att dessa gossar, om de är missnöjda med någonting, kan bilda opinion för sin sak med lagliga medel. I Linderborgs önskesamhälle kan det kanske vara befogat att ta till våld för att slå sig fri men aldrig i dagens Sverige.

    SvaraRadera
  2. Hej, kommenterar i din senaste bloggpost även om det gäller ett tidigare blogginlägg i form av handskakningsfallet i Trollhättan.

    Kommunal som företräde den numera varnade kvinnan hade andra kommunanställda, både män och kvinnor som kunde vittna om att den muslimske mannen tagit dem i hand tidigare utan att han hade några invändningar. De anställda i kommunen som kommit i kontakt med mannen innan den omdebatterade händelsen misstänkte att han iscensatte kränkningen och var beredda att vittna om kommunen gick vidare med ärendet till en rättsprocess. Trots detta valde förvaltningschefen som själv är muslim att bortse från hans kollegors vittnesmål och ge mannen 30 000 kr i förlikning för att slippa att fallet skulle få uppmärksamhet och gå till DO. Nu fick det dock uppmärksamhet ändå trots det men det är ytterst konstigt att inga medier tagit upp att flera kommunanställda var beredda att vittna om att mannen troligen iscensatt kränkningen.

    Bifogar protokollet:
    https://docs.google.com/file/d/0Bx7PbZ_SC4aCeVROUUNxRi12eEE/edit?pli=1



    SvaraRadera
  3. Jag tycker att Anna Close skriver begåvat om stenkastning i Husby och annorstädes. http://www.kristdemokraten.com/?p=928

    SvaraRadera
  4. Håller med - tycker inte heller om rubriker som "oskyldig man mördad".
    Det är väl inte okej oavsett om den var skyldig eller ej?

    SvaraRadera