söndag 14 juli 2013

#91. Tillit utan Kristus på Göta kanal

För det mesta gläds jag när jag kan konstatera att jag aldrig upphör att förvånas. Ibland blir jag bara trött. Idag fick jag, tyvärr, uppleva det senare.

Efter en sömnlös natt när familjens senaste (och ännu ofödde) tillskott under ett antal timmar lyckades övertyga mig om sin snara ankomst, insåg jag att någon gudstjänst inte skulle orkas med under söndagen. Men skam den som ger sig. På tv annonserades tjugoåtta minuters andakt under temat "Konsten att släppa taget" (även om prästen själv sa att temat var "Tillit") och det var ju bättre än ingenting.

Men ingenting var precis vad det blev. I alla fall inte för den som likt mig var ute efter lite kristen spis.

De tjugoåtta minuternas andakt bjöd på fina bilder från en båttur på Göta kanal, i runda slängar en kvarts reflektion av en präst samt ett antal inklippta psalmer och andliga sånger från tidigare tv-event. Denna söndag har jag således främst Gemensam Framtids kyrkokonferens 2012 att tacka för andaktens kristna inslag. Prästen bidrog nämligen inte med någon större dos av den varan.

Om jag inte helt missminner mig så nämndes Kristus noll gånger, Jesus noll gånger och Gud sammanlagt tre gånger under dessa femton minuters reflektion.

Däremot så vet jag (och alla andra som såg programmet) nu en hel del om min kollegas egen brustenhet och vilsenhet, om hur hennes vänner hjälpt henne när hon haft det svårt och om hur skönt hon tycker att det är när hon hittar rätt sittplats när hon ska åka tåg.

Låt mig understryka att jag på intet sätt vill kritisera min kollega. Vi har nog bara lite olika sätt att se på det här med predikans innehåll, hon och jag. Dessutom är ju hennes sätt mer main stream inom Svenska kyrkan än min, så det finns väl många goda skäl till att hon håller i nämnda andakt.

Dock väckte andakten ett antal frågor hos mig. Det är för mig oklart om syftet med andakten var att förmedla en allmän medkänsla och ett vittnesbörd om hur det kan vara att vara människa, men om så var fallet lyckades hon bra. Var syftet att bekräfta den nyligen utförda studien som visade att det vanligaste ordet i svenska prästers predikningar är ordet "jag", så får andakten MVG. Om syftet däremot var att förmedla kristen tro, så blev det platt fall.

Nu misstänker jag att min kollega i själva verket gjorde ett bra jobb utifrån givna direktiv, för jag tror faktiskt inte att syftet var att förmedla kristen tro. Det var nog i alla fall inte producentens syfte. Efter att ha hört och sett ett antal radio- och tv-sända gudstjänster och andakter så har jag nämligen dragit slutsatsen att tiden då "gudstjänst" var synonymt med "kristen" för länge sedan är förbi.

Sveriges Radio har exempelvis en förkärlek för att sända sina gudstjänster från Malmö och låta universitetsprästerna Wisti och Wiens hålla i rodret. Det är helt okej, men då bör man väl också klart annonsera att gudstjänsterna har litet eller intet att göra med kristen tro. För ärlighetens skull, liksom. Däremot är dessa gudstjänster ofta utmärka exempel på malmöitisk och vänsterpolitisk synkretism.

Senaste radiogudstjänsten jag lyssnade till predikade exempelvis en imam om vikten att leva som Muhammed. Tydligen höll prästerna med, vilket förvånar både ur ett människorättsligt, teologiskt och ämbetsmässigt perspektiv. Just efter den så kallade gudstjänsten reagerade även Siewert Öholm, bland annat på Churchmill.

Tillbaka till sommarandakten, som följde den givna Kristus-sanerade mallen.

Så vad hände med det klassiska kristna temat "tillit" då? Jo, jag fick reda på att det är ett så kallat palindrom (går att läsa framifrån och bakifrån med samma resultat) samt att tillit handlar om att kunna lita på att den båt hon befann sig på skulle ta henne till önskad destination på ett säkert sätt. Utöver detta var det viktigt att ha människor i sin närhet som man kan få stöd av, samt att känna att man duger som man är.

Visst är det viktigt att ha tillit till sina medmänniskor och till sig själv. Utan den tilliten blir livet mycket svårt att leva och det är klart att det är viktigt att berätta om det. Men ännu viktigare är att berätta om tilliten som varje människa kan finna i Kristus. Särskilt för den som är prästvigd och får förtroendet att under tjugoåtta dyrbara minuter förkunna evangelium för varenda kotte (oavsett religiös tillhörighet) som av någon anledning slår på tv-andakten på söndagsförmiddagen. Det borde även en producent förstå och respektera.

Men andakten innebar inte tjugoåtta minuters bortkastad söndagsförmiddag. Inslagen från Gemensam Framtids kyrkokonferens förmedlade kristen gemenskap, tro och förtröstan i högkoncentrerad form. När Hanna Ekstedt och Lena Wohlfeil, tillsammans med hundratals mötesdeltagare, tog i och sjöng med en inlevelse som nådde rakt genom 46-tummaren så landade texten rakt i mitt inre:

"Herre, på dig förtröstar jag. Ingen förändring finns i dig. Du är densamme igår och idag och i evighet. Du är min framtids säkra grund, du som står fast vid ditt förbund. Min klippa är du, allsmäktig Gud, jag ärar dig!"

Det var evangelium här och nu.
Eller för den som så vill - verklig tillit. Framlänges och baklänges.
På riktigt.


Andakten går förresten att se på SVT Play.


2 kommentarer:

  1. Arne Johansson15 juli, 2013 22:16

    http://mildmedia.se/stpauli/?pg=

    Min vän! Här har du den självklara adressen den dag du inte kan ta dig till kyrkan. Under fliken "Ljudarkiv" finner du redan sända samt kommande förinspelade andakter för närradion. Under fliken "Lyssna live" kan du varje söndag kl. 11 vara med om församlingens (S:t Pauli, Göteborg) högmässa direkt på nätet. Från samlingsmusiken innan sammanringningen till postludiet klingat ut. Tekniskt fulländat, goda präster, kvalificerade musiker - en lycka för oss som av olika skäl inte kan ta oss till den kyrka vi önskar. Och här står Jesus i centrum!

    SvaraRadera
  2. Kunniga recensioner av gudstjänster och predikningar är belysande för kyrkans kris och därmed viktiga som VDN för att finna rätt. Alltså att undvika junkfood-syltorna och finna hälsokosten i kyrklig mening.

    Tack Helena!

    Lars Jensen

    SvaraRadera