onsdag 4 september 2013

#105. Ändrade uppgifter?

När store sonen gick till skolan i morse låg det andra numret av Malmö samfällighets egna magasin Trovärdigt i tidningshållaren. Magasinet säger sig vara ”ett magasin om tro, hopp och kärlek från Svenska kyrkan i Malmö”.

Under förra året togs beslutet att ersätta Amos, som tidigare distribuerats till Malmös hushåll, med en egen publikation. Amos var omtyckt och efterfrågat – men för dyr. Syftet med bytet sades vara primärt ekonomiskt.

Det primära syftet tycks i alla fall inte vara att sprida kristen tro. Det är inget illvilligt påstående. Det är inte ens mitt påstående. Det är samfällighetens eget påstående. På sista sidan lyder rubriken Vi bryr oss – gör du? och texten inleds med att slå fast följande:

Svenska kyrkans viktigaste uppgift är inte att göra människor mer religiösa, utan att vara en resurs för människor som behöver hjälp och stöd.”

På sätt och vis är det ju bra att samfälligheten tydligt förklarar vad som är (och vad som inte är) dess uppgift. Men här uppstår några problem, dristar jag mig att påstå.

Gissningsvis är formuleringen ett försök att tilltala även icke-kristna medlemmar så här i kyrkovalstider. Men frågan är om det är en bra taktik. Att sudda ut alla karaktäristika och förväntningar är inget som attraherar. Snarare tvärt om. Samfälligheten uppmanar medlemmarna att gå och rösta – men varför ska man rösta i ett kyrkoval om kyrkan själv, när den ska definiera sin viktigaste uppgift, förnekar det som de flesta ser som kyrkans unika område?

Å andra sidan är det nog just därför man ska gå och rösta, men det blir ett annat blogginlägg.

Som av en händelse skriver Marcus Birro om något liknande i sin krönika i Expressen idag. Under rubriken Gud har blivit ett lapptäcke skriver Birro:

I dessa tider väljer alltså stora delar av svensk kristenhet att avsäga sig sitt eget budskap. Allt obekvämt raderas ut. Det övernaturliga plockas bort. Hela tanken med synd och omvändelse rullas undan och täcks över av en hurtig men hysterisk desperation efter att få tag i nutidsmänniskan.

Det har talats om att kyrkan behöver slipa trösklarna för att locka folk. Det är helt fel väg att gå. Både teologiskt, andligt och det är dessutom rent lögnaktig. Nu har man slipat golvet och därmed öppnat ett stort hål rakt ner.”

När kyrkan inte längre ser det som sin viktigaste uppgift att ”göra människor mer religiösa”, är frågan om man inte just slipat hål i golvet.

I mitt inlägg #84 skrev jag om en amerikansk studie som visar att en kyrka som är luddig, otydlig och inte kan presentera klara argument för sin sak får unga att välja en ateistisk livssyn, och det kan ju knappast vara syftet. Men visst är det logiskt. Om inte ens kyrkan själv tycker att de kristna frågorna är viktiga – varför skulle då någon utanför kyrkan tycka det..?

Ett annat, lika delikat, bekymmer som uppstår om den viktigaste uppgiften för Svenska kyrkan inte skulle vara att ”göra människor mer religiösa”, är att det var just den uppgiften jag och mina prästkollegor åtog oss i och med prästvigningen. Om man nu gör det lite enkelt för sig och sätter ett likhetstecken mellan kristen och religiös. Och det måste jag ju, för det vore ju mer än lovligt knepigt om jag som präst (och vi som kyrka) skulle försöka få människor att bli mer av någon annan bekännelse.

Jag skulle vilja uttrycka mig så här istället:

Svenska kyrkans viktigaste uppgift är att skapa möjligheter för människor att möta Kristus, och få samhället att ta till sig mer av kristna värderingar. På så sätt skapar vi många resurser för människor som behöver hjälp och stöd.”

Faktum är att jag åtog mig uppdraget som präst just för att jag ville ”göra människor mer religiösa”. Eller mer precist – mer kristna. Att möta Kristus är, by far, det bästa som hänt mig – och jag vet att jag delar den erfarenheten med många. Alltså är min önskan att fler ska få uppleva vad jag upplevt.

Du som delar min erfarenhet av att få sitt liv förändrat och skakat i sina grunder av ett möte med Kristus, håller kanske med mig om att det efter en sådan upplevelse är omöjligt att inte missionera. Om en kristen säger att ”det där med religion är väl inte så viktigt” så är det inget annat än ett svek mot den andre – för med vilken rätt undanhåller jag i så fall det vackraste jag känner till för min medmänniska?

Uppdraget att vara en god medmänniska vilar på alla kristna, liksom uppdraget att missionera. Men det är det uttalade uppdraget att förmedla evangelium och tron på Kristus som gör en präst till en präst och en diakon till en diakon. Och en kyrka till en kyrka, för den delen.

När en kyrka glömmer bort det, bör man nog fråga sig om den har glömt bort något ganska viktigt, nämligen det som utgör själva grunden för hennes existens. Att en kyrka nedprioriterar religionens betydelse, tror jag dessutom inte är särskilt förtroendeskapande.

Frågan är om det ens är trovärdigt?


Magasinet Trovärdigt kan du läsa på hemsidan för Svenska kyrkan i Malmö. Pdf-filen återfinns i högerspalten.

7 kommentarer:

  1. En kristendomsfri kyrka blir ju som alkoholfritt brännvin.
    Rune

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller så kan man säga som i Matt 5:13...
      /Per H

      Radera
  2. Nu brukar ju det här med "religion" stötas och blötas ibland. Men sedan 1981 heter det ju hos Paulus att "erkänt stor är vår religions hemlighet", så då får vi väl räkna oss till religionerna. "Religiös" är i och för sej ytterligare ett begrepp, men ändå... Jag har t.o.m. hört "fundamentalistiska" kristna frimodigt stämma in i den här refrängen:

    "Tack för alla sånger, för ord och toner,
    vem behöver religioner?
    Dom kan vi va´ utan..."

    Jag förstår Niclas Strömstedt: När han behövde ett rim på "toner" låg "religioner" nära till hands. Men originalets positiva ton, som även vi "religiösa" kunde stämma in i som en lovsång till vår Herre (var det detta som blev för jobbigt till slut?), har nu blivit låg polemik. Ungefär som om Niclas skrivit så här:

    "Tack för alla sånger - dom ger nåt visst, men
    vem står ut med ateismen?
    Den kan vi va´ utan,
    men om musik inte fanns,
    inte nånstans,
    alla behöver en sång
    och en dans..."

    Hade man kunnat sjunga det på Allsång på Skansen? Tvivlar.

    Mer i linje med originaltexten (även beträffande rimmet på "i") tycker jag nog utan all självförhävelse att min version är - varsågoda:

    "TACK för musiken,
    för alla sånger
    som lyst upp så många gånger!
    Vem kan leva utan
    en sprittande melodi?
    Vad vore vi
    utan en sång
    eller dans
    inuti?
    Jag säger:
    Tack för musiken
    - den ger mej harmoni!"

    SvaraRadera
  3. Det är alltså uttalat diakoni som är kyrkans viktigaste uppgift. De andra tre som kyrkan enligt egen ordning ska göra är inte lika viktiga: Gudstjänst, undervisning, mission. Hmm... undrar vad stiftet och rikskyrkan säger om det, egentligen?
    /Hans Z

    SvaraRadera
  4. Svenska kyrkan sviker sitt uppdrag och förleder människor gång på gång. Det blir allt svårare att vara medlem och indirekt stödja det som sker. Än så länge är jag medlem eftersom jag ser att det finns kristna präster men frågan är hur länge det går.

    Rom. 16:17-18: Jag uppmanar er, bröder, att se upp med dem som vållar splittring och lockar till avfall från den lära som ni har undervisats i. Håll er undan från dem. Den sortens människor tjänar inte vår herre Kristus utan bara sin egen buk, och med sin insmickrande svada förleder de godtrogna själar.

    SvaraRadera
  5. Jag har just läst igenom hela magasinet "Trovärdigt" och ryser! Detta har alltså producerats och spritts av Svenska Kyrkan!?! Jag har under årens lopp sett och läst många pinsamma församlingsblad, men detta tar nog priset.
    Det framgår klart av det samlade innehållet - inte enbart från den övertydliga meningen från sista sidan som du citerat - att man försöker lägga rökridåer kring Kyrkans budskap om den uppståndne Herren.

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  6. Instämmer helt i din beskrivning av vad som borde vara SvK's främsta uppgift.
    Får då och då information och program för en del kyrkor i Stockholm, bl a Sofia kyrka. Varje gång blir jag lika undrande. Allt handlar om en massa verksamheter, av mer eller mindre nyandligt innehåll. Aldrig hittar du ordet Jesus - han verkar inte platsa längre. Knappt Gud heller, verkar det. Inte särskilt trovärdigt, alltså.

    SvaraRadera