tisdag 20 maj 2014

#154. Fritt fall

Men Herrens nåd tar inte slut,
hans barmhärtighet upphör aldrig.
Varje morgon är den ny -
stor är din trofasthet.
Min andel är Herren, det vet jag,
därför hoppas jag på honom.”

Orden ur Klagovisorna bär mig just nu, nu när jag har pålyst min egen avskedspredikan. Det är dags att tillämpa praktiskt överlåtelse, kasta mig ut i det okända, släppa taget och låta Gud leda mig in i framtiden.

Det är en konstig känsla. Fram till förra sommaren var jag övertygad om att jag skulle tjänstgöra i min församling tills jag trillade av pinn. Så blir det nu inte – och det har jag vetat sedan detaljerna i Malmös omorganisation började falla på plats. Konkret blev det när jag kom tillbaka till jobbet från min föräldraledighet i april.

Jag kom tillbaka till en församling som efter tusen år upphört att existera, till ett arbetslag som slagits sönder och till församlingsbor som försynt undrade vad tusan som händer i Malmö. Gudstjänstbesökare hälsade mig välkommen tillbaka med blomsterkvastar och tröstade sig med att nu skulle ju allt ”bli som vanligt” igen.
 
Även om jag visste att inget skulle bli som vanligt, så var jag i alla fall tillbaka där jag hörde hemma. Nu skulle jag börja arbeta igen, i kyrkorna jag älskar, för församlingen jag älskar.

Det tog tre veckor.

Sedan var pappren påskrivna. Jag säger upp mig. Vad som händer nu vet jag inte – men jag vet att det kommer att bli bra. Det enda jag hoppas på nu är att församlingen förstår att jag fattat mitt beslut med sorg i hjärtat. Jag vill verkligen inte lämna dem, inte svika dem. Jag hoppas att de förstår att jag inte sett någon annan utväg.

Inför söndagens mässa pålyste jag min avskedspredikan. Av tårarna som gjorde sig påminda bara genom de orden, insåg jag snabbt att det är läge för vattenfast mascara när den predikan ska hållas.

Ändå vägrar jag att vara rädd. Rädsla leder inte till något gott, rädslan kommer inte från Gud. Istället sållar jag mig till alla de människor som genom historien inte haft något annat val än att släppa taget, låta sig falla och lita på att det finns en kärleksfull Gud vars hand fångar upp och för i säkerhet.

Vad framtiden bär med sig vet jag inte, men jag vet att framtiden ligger i Guds händer. Det gör mig trygg. Det räcker för mig.

Idag skiner solen. Idag sjunger fåglarna. Idag doftar rapsfälten. Idag finns en barnkind att pussa, skratt att skratta, välsignelser att räkna. Det räcker för mig.

Idag får jag be med den Heliga Birgittas ord:

”Herre, visa mig vägen
och gör mig villig att vandra den!”


PS. Min avskedspredikan hålls i Västra Klagstorps kyrka, den 15 juni klockan 11.00. DS.

12 kommentarer:

  1. Arne Johansson20 maj 2014 12:39

    Du skall veta att vi är många som ber om och hoppas på en god fortsättning och en ny plattform att agera från. Din röst i debatten är ovärderlig!

    SvaraRadera
  2. Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: "Här är vägen, gå på den."
    Jes. 30:21

    SvaraRadera
  3. Beklagligt och mycket sorgligt men mycket modigt. Och Helena, välsignat att du inte har glömt löftena i Matt 6:24-34. Dom står kvar !!! /s

    SvaraRadera
  4. Sorgligt för "dina" församlingsbor förstås, men ibland måste man räta på sig och gå vidare "sin väg" som Jesus, annars riskerar man att bli inkrökt i sig själv. Frid och allt gott på din försatta vandring på "vägen",

    SvaraRadera
  5. Det var tråkigt att höra att församlingsborna får lida för att arbetsgivaren inte lyckas vårda alla sina anställda.
    HERREN vårdar dock sina trogna, lita på det.
    Hoppas du och familjen först och främst hittar en församling där det känns bra att fira gudstjänst.

    SvaraRadera
  6. Helena, sorgligt med det bemötande du fått. Men känn hoppet.
    Läste i min bönebok för denna dag: "Börja varje ny dag med en längtan att finna mig. Innan du stiger upp ur sängen har jag redan förberett den väg som du ska gå idag. Det finns dolda skatter placerade längs med vägen. Några av skatterna är prövningar, gjorda för att du ska bli befriad från jordiska bojor. Sök efter djupa skatter när du vandrar genom den här dagen. Du kommer att finna mig längs vägen".
    Önskar dig allt gott. /Staffan Wadström

    SvaraRadera
  7. Det är inte Du som är i "fritt fall" utan snarare organisationen, men Din kärlek till Kyrkan gör att Du känner med henne i hennes elände Du Trons hjältinna. Men om vi faller låt oss då göra som kung David "falla i Herrens händer, eftersom Hans barmhärtighet är stor. I människors händer vill vi inte falla".

    SvaraRadera
  8. Jag gratulerar dig till ditt beslut! När den utstakade vägen inte leder dit man vill, då måste man lämna den och gå den väg som ingen gått före mig, och som bara jag kan gå. För en sådan väg finns det, för var och en av oss, som varken är utstakad eller upptrampad, men som är min eller din egen. Bara den kan finna den som vågar lämna allfarvägen... Oändligt är livets stora äventyr! /Stefan Borg

    SvaraRadera
  9. Hej Helena,

    Ni upprättade en polisanmälan pga obehörig inträde i din "dator-mapp". Blev det resultat? Det verkar som ni har blivit utfryst av dina chefer på stifts och rikskyrkonivå.
    De är fega kräk som ger sig på dig. Fy bubblan för såna slynglar.

    Mvh,

    Nils Johannes

    SvaraRadera
  10. Litar Du på att en kärleksfull Gud fångar upp Dig, väntar Du förgäves. Snälla barn väntar idag och blir utan. Och så har det egentligen alltid varit. Hjärnan finner alltid en rationell orsak till händelser. Eller irrationell. Den enda som kan ändra skeendet är DU själv. Ingen annan. Fundera på vad Du vill (inte Gud) och gör det. Inte vad en massa andra vill att Du skall göra. Sen kan Du ta en diskussion med Din Gud efteråt och få en analys....Om Du får den....

    SvaraRadera
  11. "Litar Du på att en kärleksfull Gud fångar upp Dig, väntar Du förgäves."

    Nej, Kristian, så är det inte. Våga släppa taget du också så ska du få se. Gud finns - och det är bara den som tror något annat som det är synd om.

    SvaraRadera
  12. Gud ser detta och han minns!
    ondskan kommer aldrig att vinna

    Gud välsigne dej i all din gärning

    SvaraRadera