måndag 26 maj 2014

#155. Samma lika, sa biskop Lennart

Det fanns en tid när jag tänkte att det där med biskop, det skulle vara kul att vara. Fin skjorta får man också.

Nu är det länge sedan jag tänkte den tanken. Kanske beror det på att jag insett att jag inte skulle uppfylla kravspecen. Senast var det biskop Lennart Koskinen som påminde mig om mina tillkortakommanden i det avseendet.

Biskopens kravlista fick jag mig till livs genom senaste numret av Kyrkans tidning. Nu tänkte jag ju mest läsa platsannonserna, men min blick föll ändå på rubriken Två folk med en gemensam gud. Jag tyckte det verkade intressant. Debattartikeln var skriven av biskop Lennart och handlade vid första anblicken om samarbetet mellan de kristna och muslimska församlingarna i Nacka. Men ju mer jag läste, desto mer kom jag att betrakta artikeln som ett påbud om vad jag förväntas tycka om samarbete över religionsgränserna och vad jag är om jag inte ställer mig odelat positiv.

Biskopen berättar att samarbetsprojektet varit väldigt positivt så här långt och nu ska kyrkan byggas ihop med en moské. Texten låter oss dock få ana att det finns tvivlare i Fisksätra. Tydligen finns det de som ställer sig frågande till om det är helt lämpligt att en kristen församling medverkar till byggandet av en moské.

Vid första anblicken kan det ses som en fullt logisk fråga att ställa – men biskop Lennart vet vad det handlar om. ”Då väller det fram förtäckt invandrarfientlighet och islamofobi under formalismens mer rumsrena täckmantel” skriver biskopen. Formalismen, kan det vara att blogga om det, kanske? Eller bara att ställa en vänligt formulerad fråga om hur man tänkte nu?

Biskop Lennart menar att allt är så enkelt. Vi har ju samma Gud, eftersom ”Gud” heter ”Allah” på arabiska. Tveklöst är det lingvistiskt korrekt. Men tillåt mig ändå, som simpel landsortskomminister, att påpeka att det kanske behövs fler gemensamma nämnare än så för att påståendet i rubriken ska anses bevisat.

Under min tid på pastoralinstitutet talades det om gudsbilder i höger och vänstervarv. Vi drillades i att även om det bara finns en Gud, så finns det lika många gudsbilder som det finns människor. Det går därför inte att samtala om Gud, utan att vara medveten om att den vi samtalar med bär på andra gudsbilder som ibland kraftigt skiljer sig från våra egna.

Jag är verksam i Malmö. Malmö är, precis som Fisksätra, en smältdegel där människor från alla världens hörn möts. Människor från sammanhang där religion är en självklar del av identiteten och där religionen präglar alla aspekter av livet. Religion diskuteras och människor har åsikter, olika tro och olika gudsbilder. Ibland väldigt olika. Faktiskt så olika att det ibland verkar högst osannolikt att vi talar om samme gud.

Med detta i bakhuvudet, ställer jag den vänligt formulerade frågan om hur biskopen tänker när han menar att vi har en gemensam gud? Det finns exempelvis ingen, säger ingen, av mina fromma muslimska vänner som för ett ögonblick skulle gå med på påståendet att jag och de har en gemensam gud. Tillåt mig förklara varför.

Så vitt jag känner till, gäller mina (och rimligtvis även biskoparnas) prästlöften att bekänna och tjäna inte bara en gud i största allmänhet, utan den Treenige Guden – Fader, Son och Ande. Mina muslimska vänner har försynt påpekat att det, per automatik, gör mig till en avgudadyrkare.

Jag drar mig till minnes en intressant diskussion jag hade för en tid sedan, med en imam i moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm. Av honom fick jag veta att det var okej att välja att vara kristen – men att den som valde att vara kristen också per automatik valde att komma till helvetet. Det enda sättet för en människa att komma till himlen var att bli muslim.

Imamen upplyste mig också om shirk, som anses som den största synden inom islam och den enda synd man aldrig någonsin kan få förlåtelse för. Internetsajten muslim.nu beskriver shirk så här:

”Mord, våldtäkt, barnmisshandel och folkmord. Dessa är några av de motbjudande brott som begås i vår värld idag. Många tycker säkert att dessa är de värsta tänkbara brottet som kan begås. Men det finns något värre än alla dessa brott tillsammans. Det brottet kallas shirk.

[---]


Som muslimer tror vi att det är Allah ensam som Kontrollerar och Upprätthåller universum. De som begår shirk genom att associera tror att Allah är Skaparen, men att även andra delar av skapelsen har en roll i upprätthållandet av världen. Ett klassiskt exempel på detta är det kristna treenighetskonceptet. Kristna tror inte att Gud (Allah) ensam styr mänskligheten. De tror att de andra två delarna av treenigheten, Jesus och den Heliga anden, också spelar en roll i världens affärer. T.ex.; Jesus bestämmer över världen och den heliga anden hjälper kristna människor i deras dagliga liv. Kvaliteter som dessa tillhör endast Allah.


[---]


Som muslimer tycker vi att all form av dyrkan endast skall riktas till Allah. Människor som fysiskt riktar sin dyrkan åt andra än Allah, begår denna stora shirk. Genom att göra denna handling begår mänskligheten en rebellisk handling och placerar sig själv i den eviga helveteselden.”

Självfallet skriver inte alla muslimer under på ovanstående (lika lite som alla kristna skriver under på alla delar av vår kyrkas trosbekännelse). Men ovanstående är rådande teologi och enligt den så kommer både jag och biskop Lennart att tillbringa evigheten i helveteselden tillsammans med alla övriga kristna, alldeles oavsett om våra arabisktalande kristna syskon ber till ”Allah” eller inte.

Dessutom – de fisksätrabor som fått höra att de som kristna inte hör hemma i himlen, kommer förmodligen att ställa just den fråga som enligt biskop Lennart andas ”förtäckt invandrarfientlighet och islamofobi”.

Men att publicera fakta om våra respektive religioners utmärkande drag är varken främlingsfientligt eller islamofobiskt – det är att ge den respektfulla dialogen en vettig chans.

Om fruktbara möten ska kunna ske där på glastorget i Nacka, så måste alla ha rätt variabler med sig in i diskussionerna. Vad är det förresten som är så farligt med att erkänna att tron och gudsbilderna skiljer sig åt mellan religionerna? Vad är det som är så provocerande med att säga att kristna bekänner en Treenig Gud medan muslimer förkastar treenighetsaspekten? Det är ju bara så det är? Varför måste vi lägga värderingar i det? Att vi konstaterar att det finns skillnader mellan våra religioner innebär ju på inget sätt att vi nedvärderar människor som har en annan tro?

Är det något som är destruktivt, så är det att förneka de skillnader som faktiskt finns. I samma ögonblick som vi gör det, underkänner vi både våra egna och våra medmänniskors religiösa övertygelser. Och vem vill bli religiöst omyndigförklarad?

Visst kan (och ska!) vi mötas över religionsgränserna – men att påstå att vi har en gemensam Gud är nog att ta i. Vill vi inte kännas vid det, så får biskop Lennart ta ett snack med imamerna där på glastorget i Nacka och förklara för dem att de – faktiskt – har samma Gud som de kristna.




PS. ”Vår kyrka agerar aktivt och ansvarsfullt till exempel i Israel-Palestinakonflikten, med särskild betoning på den mest utsatta parten” skrev biskop Lennart i samma artikel, utan att anse sig nödgad att namnge vilken denna ”mest utsatta part” skulle vara. Det förväntas vi naturligtvis förstå själva – och det resonemanget får jag väl återkomma till. DS.


20 kommentarer:

  1. Ingenstans i Koranen finns uppgifter om att Allah skulle vara förälder och ha en Son. Räcker för mig som bevis på att det inte handlar om en och samma gud.

    SvaraRadera
  2. Helena: "Vad är det som är så provocerande med att säga att kristna bekänner en Treenig Gud medan muslimer förkastar treenighetsaspekten? "

    Kan det vara så att man vill veta vad som är "rätt" på riktigt och när det finns 2 helt motsatta alternativ så tänker man att en av dem måste vara fel. Och sen blir det bråk om VEM som har fel och vem har rätt.
    Båda sidorna har rätt på sitt sätt. Jag ser treenigheten som ett viktigt men tillfälligt begreppsverktyg för att hjälpa oss i den situationen som vi upplever att vi är i än så länge. Treenigheten, enligt min tro existerar inte i Guds Heliga Verklighet där det inte finns grader och skillnader och avdelningar utan allt är sammansmält till 100%.

    En anonym en



    SvaraRadera
  3. Tyvärr är det så här med alla religioner... De är vad de blir. Efter lite mänskligt hittepåande.. Jag känner också Lennart från tidigare...En pragmatisk biskop, fd stålförsäljare på Ovako Steel. Han har nog lösningar på det mesta. Tron är nog också av en mer pragmatisk art. Allt går att sälja med mördande reklam.
    Men det är just denna pragmatism, som gör hela religionen löjlig. Man kan inte vara pragmatisk om ett fantasifoster. Hur många de än är eller hur lika de råkar vara. De har alla haft fel om allt hittills. Det krävs lite mer än söta ord...

    SvaraRadera
  4. Vad trött man blir. Det är alldeles uppenbart att vi inte har samme gud. Är det för att vi har samme gud som muslimer förnekar Kristus? Är det för att vi har samme gud som muslimer mördar kristna? Nej – vi har inte samme gud.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Elisabeth - du vet varför muslimer mördar kristna. Men varför mördar kristna muslimer? Vilken gud är det som beordrar dem detta?

      Radera
    2. Den gud vi kristna ber till och bekänner vår tro till är en treenig gud - Fader, Son och Helig Ande. Ingen troende muslim ställer upp på den trosbekännelsen!

      Jag i Halland

      Radera
    3. Ja, inte den kristna i varje fall...

      Radera
    4. En kristen mördar inte muslimer, Anna. Den som gör så är bara kristen till namnet men inte i verkligheten.

      Radera
    5. Elisabeth: Absolut, det håller jag med om. Den som gör så är kristen bara till namnet. Kan du ta till dig att väldigt många muslimer menar att terrorister m fl som mördar i islams namn också bara är muslimer till namnet men inte i verkligheten?

      Radera
    6. Jag i Halland: Nej kanske inte. Muslimer har svårt att tro att Gud kan få barn. Men betyder det att Gud inte lyssnar också när muslimer ber, eller hur menar du?

      Radera
  5. Det blir onekligen intressant, när om några årtionden andelen mer eller mindre troende muslimer i Sverige blir lika stor eller större än andelen mer eller mindre troende kristna.

    Religionsfobikerna kommer att bunta ihop religion som religion, vilket man redan gör.

    Politikerna kommer att valflörta med islam, vilket man redan gör.

    Islam kommer knappast att tolerera kyrkor och kristen/falsk förkunnelse i sin närhet, vare sig i Fisksätra eller på andra håll.

    Kanske bäst att Du, Helena, söker Dig ännu en karriär först som sist. Du har talanger och klarsyn. I SvK är Du rimligen rökt.

    PL

    SvaraRadera
  6. Människan är skapad till guds avbild men fallen av synd. Kristus var utan synd och därav en guds avbild, dvs gud. Enkelt logik.

    "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:6).

    SvaraRadera
  7. Bra skrivet. Jag delar din syn. Kan tyckas märkligt då islam är den tredje av de ”abrahamitiska” religionerna? Och där det finns många likheter mellan islam och kristendomen, men också stora avvikelser. I sammanhanget måste man också påpeka att Allah inte är någon ”islams gud” utan det gängse arabiska ordet för Gud. Också kristna araber kallar Gud för Allah.
    Men som t ex Stefan Gustavsson skrivit - "den vikiga frågan gäller vår relation till Gud. Här är Jesus knivskarpt provocerande: "Ingen känner Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för". Vänskap med Gud – en god och hel relation till Gud – är möjlig endast genom Jesus. Enligt kristen tro måste alla människor därför nås av evangeliet, omvända sig och tro på budskapet. Det gäller judar, muslimer, sekulariserade västerlänningar och alla andra – dig och mig inkluderade. Som Paulus sa till det mångreligiösa Aten: "Nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig.""
    Kan då vår Gud vara samme gud som bara sände profeten Jesus, och dessutom inte lät honom dö på korset. Kan vår Gud vara samme gud som påstås ha sänt profeten Muhammed för att fullkomna Jesu budskap. För Jesu ord kan inte fullkomnas; de är fullkomliga.
    Nej - inställningen att vi alla dyrkar samma Gud kan säkert vara bra för att främja fred mellan olika folk - men är teologiskt ett relativistiskt villospår som bäddar för kompromisser om tron på Jesus, och är därmed ett hot mot vår kristna tro./Staffan Wadström

    SvaraRadera
  8. Peter Nyqvist28 maj 2014 13:27

    Helena, tack för dina ord.
    Jag tycker det är bra och starkt av dig att våga stå upp för vad Bibeln lär, även är det inte är politiskt korrekt, inte ens inom ett kristet samfund.
    Jag tackar Gud för dig.

    SvaraRadera
  9. Jag har helt annorlunda erfarenheter än du, Helena. Som sfi-lärare märker jag ofta attt mina elever vill visa hur de fullständigt håller med om att det finns EN Gud och att vi alla ber till samma Gud.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till Anna. Och när du har förklarat någonting grammatiskt, lite mer komplicerat och kontrollerar: "Alla förstår?" så pekar hela gruppen med fingret uppåt mot taket och utbrister entusiastiskt och unisont: "Allah förstår!"

      En anonym en

      Radera
    2. Anonym en: Jag har ofta uppskattat dina inlägg på Bloggardag, men förstår inte vad du menar här.

      Radera
    3. Fast det kanske bara var ännu ett "allah-skämt"?

      Radera
  10. Till Anna. Ja, det var bara ett skämt, det enda som jag kan. Men ska vi vara lite allvarliga så verkar det som om (en del) muslimer har lättare att prata öppet om och visa sin tro på Gud/Allah än t ex västerländska kristna. Det är så självklart och naturligt för dem. Gud hänger lixom med i deras vardag.
    Ett exempel. När en väninna till mig fick körkort och kanske kände sig lite osäker vid ratten i början så mumlade hon en bön halvhögt för sig själv innan hon skulle starta. Jag vet inte om hon gör det fortfarande för jag har inte åkt med henne på ett tag. Vi skulle kanske uppfatta det som något lite komiskt om en svensk kristen skulle dra Fader vår i samma situation.

    En anonym en

    SvaraRadera