torsdag 4 april 2013

#49. Helle wagging the dog

Minns du filmen Wag the Dog med Dustin Hoffman och Robert De Niro? Storyn i korthet är att den amerikanske presidentens stab manipulerar medierna genom att iscensätta en påhittad konflikt med Albanien, och genom detta vända folkets blickar från en sexskandal där presidenten är inblandad.

Filmtiteln syftar på en vits som lyder ”Why does a dog wag its tail? Because a dog is smarter than its tail. If the tail was smarter, the tail would wag the dog.” (Varför viftar hunden på svansen? För att hunden är smartare än svansen. Hade svansen varit smartare, så hade svansen viftat på hunden.)

Jag tror inte produktionen var menad som instruktionsfilm för kyrklig partipolitik, men jag konstaterar att det funkar. Det tragiska är bara att det inte blir en komedi när den överförs till verkligheten.

Idag har jag, efter att ha läst Helle Kleins ledare i Dagens Seglora, konstaterat att det är jag som är Albanien. Tydligen ska jag, genom en mix av modifierade halvsanningar, lögner och associationer, krossas. I ordets bokstavliga bemärkelse. Jag förstår det nu. Det är blodigt allvar. Hatet är på riktigt. Och ingen – jag repeterar INGEN – kommer att ingripa mot det. Prostar, biskopar och stiftsstyrelser tiger och öppnar istället plånboken för att stödja dem.

Det kommer sluta med att någon går under och jag inser att det är jag som ska offras på Svenska kyrkans altare. Så garanteras renheten och enigheten. Det är ingen komedi. Det är inte ens ett scenario ur inkvisitionen. Det är på riktigt, klockan är strax före fyra på eftermiddagen den 4 april 2013.

Däremot så aktualiserar vitsen själva grundfrågan: Varför befinner vi oss i en situation där svansen tillåts vifta på hunden? Varför försöker Smedjan konstruera en konflikt som inte finns? Vad motiverar dem att beljuga och krossa människor? Vad är det folkets blickar ska vändas ifrån? Vem är presidenten och vad i består skandalen?

Det är, för att citera Mattias Irving i gårdagens Dagens, tråkiga frågor att behöva ställa. Svaren ska däremot bli riktigt intressanta. För svaren kommer. Tids nog.

Helles ledare kan du läsa här. Jag överlämnar till dig att läsa och bilda dig en uppfattning om vad som är vad. Sanningen ska segra, om det så sker i detta livet eller i nästa. Hör, du som har öron att höra med. Se, du som har ögon att se med. Men när du läser, minns att det är en vigd präst som skriver detta, att det sker med biskoparnas goda minne, är finansierat av stiftens pengar och sker under devisen ”kärlek”.

Så vad är godhet och vad är ondska? Allt jag vet är att av frukten känner man trädet och att Edmund Burke hade rätt. Allt som behövs för att ondskan ska triumfera är att goda människor inte gör någonting.

3 kommentarer:

  1. Alexander Dupé4 april 2013 17:56

    Helt och hållet surrealistiskt. Klein och Irving framstår som fradgande hundar med galna ögon. Den frenesi med vilken de är ute efter dig och andra skrämmer mig.

    Du har i varje fall mitt stöd.

    SvaraRadera
  2. Stå upprätt i drevet!

    Om några årtionden är Mattias Irving och kanske Helle Klein glömda. Jag tror att man man då minns dig. Hur många har f ö läst Burke? Alltför få, förmodar jag. Jag gissar att vi här har problemet. Är man inte påläst och saknar man iakttagelseförmåga och slutledningsförmåga, är man ett lättviktigt offer för partimegafoner av den kleinska typen. Själva det kyrkliga systemet tycks befrämja det mediokra. Halv- och kvartsfigurer sitter på de kyrkliga tjänsterna.

    Du bör kunna bli en modig förebild för många. I vår hunsade kyrka, i vår likriktade politik och kanske även i det hunsade försvaret.

    Tant Svart

    SvaraRadera