lördag 27 juli 2013

#93. Jul(i)dagsmorgon

Så kom han äntligt.

Det var visserligen inte juldag, men väl tidig morgon när han annonserade sin ankomst. Hans föräldrar hade inte rest till Betlehem för att skattskrivas, men fick snällt sätta sig i bilen för att resa till Ystad, ty i skärningspunkten mellan semestertider och landstingsnedskärningar fanns ingen plats för dem på hemstadens förlossningsavdelning. Krubba fanns, även om den hade antagit formen av en genomskinlig plastbalja, som dock aldrig nyttjades. Med hemgång redan efter sex timmar fanns inte behovet av annan sovplats än en föräldrafamn.

Sonen blev ett söndagsbarn, född den åttonde söndagen efter trefaldighet. Tema? Andlig klarsyn. Lite stört är det kanske, men jag kollade dagens texter någon gång vid femtiden på morgonen. De bådade gott.

Dagarna tillbringas nu med att lära känna denne nye lille människa, vars liv vi har fått förmånen och förtroendet att dela. Tacksamheten och ödmjukheten är, liksom kärleken, gränslös.

Samtidigt gnager medvetenheten om verkligheten i den stora vida världen. Väl medveten om familjens brister är ändå min son på många sätt privilegierad. Född i "rätt" land, till synes frisk (peppar, peppar), önskad, älskad, efterlängtad och ett brinnande böneämne långt innan någon kunde ana hans existens.

När jag ser honom, ser jag samtidigt alla de barn jag mött som lever under helt andra förutsättningar. På något sätt går det ju inte att skilja alla dessa barn åt - de borde, i den bästa av världar, alla få känna trygghet och växa upp i en fast övertygelse om att de är grundmurat älskade och har del i ett omistligt människovärde.

Nu ser ju verkligheten inte ut så. Inte på långa vägar. Alltså återstår att kämpa för allt det som kan bli bättre - och vara tacksam för det man har.

Så här fem dygn efter ankomst har sonen gjort ett gott första intryck. Möjligtvis med undantaget för att unge herrn har en märklig förkärlek för att hålla hela kvarteret vaket mellan 02 och 04 på nätterna genom att skrika för allt vad spädbarnslungorna förmår.

I natt gjorde han en, för oss båda, välbehövlig paus vid sissådär kvart över tre. Då passade vi på att ha ett litet snack, han och jag. Eller ska jag vara ärlig så var det ju av naturliga skäl mest jag som pratade. Men han verkade i alla fall lyssna.

Så jag tog tillfället i akt att berätta att vi alltid kommer att finnas där för honom, hans far och jag. Hur vi alltid kommer att bära honom genom nätterna, på armar som aldrig kommer att tröttna och, om det behövs, hur vi kommer vanka mil efter mil runt på ett hårt köksgolv för att blidka en bubblig bäbismage.

Och sedan talade vi om Gud. Om hur tacksamma vi är för att Gud låtit just världshistoriens sötaste bäbis (om en mor får säga det själv) komma ner till oss och om hur Gud har ännu starkare armar (och ännu tåligare fötter) än vad vi har.

Han tittade länge på mig, helt tyst och med den där outgrundliga blicken som bara finns ett nyfött barn. Sedan skrek han i fyrtiofem minuter till. Liksom bara för att testa bärigheten i mina löften.

Idag är en ny dag. Om de klassas som vise män eller ej må vara osagt, men det stundar besök av småkusinerna. Sonen sover i vagnen. Det tar tydligen på krafterna att testa kärlekens tålmodighet genom nattlig spädbarnsempiri.


PS. Här kommer söndagens GT-text:

"Håll fast vid mina ord
och bevara mina bud inom dig.
Håll mina bud så får du leva,
bevara min lära som din ögonsten.
Bind dem om dina fingrar,
skriv dem på ditt hjärtas tavla."
Ordspråksboken 7:1-3

Rätt okej text för en födelsedag, eller hur? DS.

9 kommentarer:

  1. Härligt!

    Guds välsignelse tillönskar jag hela familjen!

    Leo

    SvaraRadera
  2. Stort grattis och lycka till!

    SvaraRadera
  3. Grattis!
    Vilken härlig födelsedagstext att bära med sig i livet.

    SvaraRadera
  4. Grattis!! Men detta att han skriker på natten tycker jag inte att ni ska vänja er vid och bara acceptera utan att försöka göra något för att förbättra situationen på sikt iallafall, det sliter otroligt på er annars!! Det är ofta så att bäbisar har helt fel dygnsrytm, så ni behöver successivt försöka lära honom att vara vaken mer på dagen, de är ju mer aktiva i magen när man sover eftersom det äntligen är stilla då... Om han skriker mycket (oavsett tidpunkt), försök amma (eller om det av något skäl inte är möjligt, ge flaska) så mycket han klarar av och väck honom gärna regelbundet även på dagen för att han inte ska bli vrål-hungrig. Vår andra dotter var så otålig att hon inte gav sig tid att ta bröstet när hon var för hungrig utan började skrika direkt hon vaknade och sedan fick i sig mycket luft för att hon var så upprörd när hon till sist åt vilket gav kramper senare under dygnet. Lösningen blev att väcka henne och amma henne redan innan magen väckte henne enl råd från Anna Wahlgren. Mer läsning, om hur man undviker kolik i (Nya) Barnaboken. Bäbisar skriker inte som en naturlag utan för att något fattas dem/irriterar dem. Så regeln: Bättre förekomma än förekommas är tillämplig. Och i 99 fall av hundra är det mat de vill ha i den åldern, men när magen väl är full av luft kan de ofta inte tillgodogöra sig den ordentligt. Så nästa gång han sover lugnt, prova att väcka honom och ge mat innan han vaknar själv. Sedan kan ni försöka hålla honom lite vaken med blöjbyte, bad etc dagtid så ska ni nog såsmåningom få mer sovtid förlagd till natten. Lycka till!!

    SvaraRadera
  5. Åh Helena. Stort grattis till dig o din familj.

    SvaraRadera
  6. Vad härligt att lillpojken har kommit fram! Grattis till er alla!

    Lite stort känns det allt att han föddes förra söndagen. Då satt nämligen jag i kyrkbänken och tänkte på dig och ditt barnafödande; undrade om det inte var dags - och så var det det! :-)

    SvaraRadera
  7. Ett varmt tack för alla gratulationer!

    Den lille sonen sköter sig nu över all förväntan - kanske var de där första nätterna bara ett sätt att möbelfaktatesta hållfastheten i våra känslor för honom. Nu har han (peppar, peppar) sovit nätterna igenom med någon konstpaus för mat. Möjligen kan det ha något med Sempers magdroppar att göra också...

    /Helena

    SvaraRadera
  8. Stort grattis till den lille pågen!

    (Sempers magdroppar håller även vuxna magar i utmärkt skick! Kan rekommenderas.)

    SvaraRadera