#124. Instämmer med föregående talare

”Kan man inte säga det bättre själv, kan man lika gärna hålla tyst” är en beprövad gammal sanning. Förhållningssättet får mig därför att peka på Johanna Anderssons inlägg på Kristen Opinion och utbrista ”så tycker jag också!”

Om Lena Anderssons artikel har jag skrivit i #121 och i #122. Föga förvånande har hennes analys av tillståndet inom Svenska kyrkan mötts av ris och ros. Det i sig är väl inte särskilt konstigt. Det finns alltid de som håller med, och de som tycker man har fel.

Det tragikomiska i bemötandet av Lena Andersson är att de som antagit rollen som Svenska kyrkans försvarare använder sig av exakt de härskartekniker för att håna och förringa Andersson, som hon själv beskriver i sin artikel.

Det hela blir, om möjligt, ännu mer sorgligt av det enkla faktum att det inte är första gången som den som ställer kritiska frågor rörande Svenska kyrkan bemöts på detta sätt. Ni minns kanske hur Maria Ludvigsson på SvD angreps när hon efterlyste mer Gud i kyrkan? Om inte så skrev jag om det i #94.

Varför måste det vara så? Skulle det inte vara så mycket bättre om i alla fall kritik av den mer konstruktiva arten togs emot bemöttes respektfullt istället för att avfärdas med alla medel? Även om det inte är kul att få kritik, så kan den trots allt innebära möjligheter till förbättring.

Johanna Andesson behärskar något som jag inte gör, nämligen att uttrycka sig koncentrerat. Alltså gör ni bäst i att läsa hennes tankar om kritiken av kritikerna här, under rubriken Delegitimeringsstrategier.

Dagens Seglora låter både Lena Andersson och Maria Ludvigsson få sig en släng av sleven för frågorna om ärkebiskopsvalet Att seglororna skulle strida till försvar för vår blivande ärkebiskop var att vänta. Likaså sättet det skulle ske på.

Med detta sagt, så kan jag komplettera med följande: Jag är övertygad om att Antje Jackelén inte gillar när siktet ställs på läget search-and-destroy. Min erfarenhet är nämligen att biskop Antje behärskar konsten att bemöta människor som tycker olika med respekt. Det är en värdefull egenskap som långt ifrån alla besitter.

Jag har träffat biskopen vid några tillfällen, på eget initiativ må tilläggas. Samtalen har resulterat i slutsatsen att vi nog tycker lika i mycket, och olika i annat. Varken biskopen eller jag tycker det är ett problem. Hon har mött mig och bemött mig på ett förtroendeingivande sätt.

Det blir ju därför lite besvärande när de tillskyndande kämparna försvarar biskopen med metoder hon själv inte använder och inte förespråkar.

Men nu gör jag ju det jag inte skulle göra – det vill säga upprepar det som står på Kristen Opinion. Således låter jag pennan (tangentbordet?) vila och ägnar en stund åt att sörja att Lunds stift förlorar en biskop med många goda kvaliteter.

Over to you, Johanna Andersson.