#139. Om allt är på riktigt

”När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: 'Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.'”

Mark 1:14-15

Är det inte en lite fjuttig evangelietext till en så viktig söndag som andra söndagen i Advent?

Jo. För den som räknar tecken och ord. Men inte för den som räknar budskap. Inte om allt är på riktigt. Få texter är nämligen så koncentrerade, så fokuserade, så krävande. Jesus förkunnar Guds budskap, och han gör det enfaldigt enkelt: Guds rike är nära.

Omvänd er. Tro.

Ett konstaterande. Två uppmaningar. De ekar ända hit.

Guds rike är nära. Omvänd er. Tro.

Handlar det inte om mer?

Mer? Kan det finnas något mer? Vaddå ”mer”, förresten? Mer innehåll? Mer komplicerat? Mer akademiskt?

Nej.

Det storslagna med det Jesus förkunnar, är att det är så enkelt att själva enkelheten provocerar.

Om Jesu förkunnelse är på riktigt, krävs inte ”mer” än att omvända sig till Gud och att tro.

Den som vill beundras för sin insikt och förmåga har inget att hämta när Jesus talat. För det handlar inte om teologisk skolning, inte om formulerande av tilltalande budskap, inte om lockande teorier. Det handlar inte om att konstruera – det handlar om att erkänna det orealistiska, om att låta detta erkännande forma ens liv och om att tro det otroliga, osynliga och ologiska.

Något ”mer” begär inte Gud. Inte något mindre heller, för den delen. Om det är på riktigt.

Tidigare idag läste jag en väns Facebookuppdatering. Det andades ett uppgivet konstaterande: Att stå upp för Kristus kommer alltid att innebära en utsatthet. En verklig utsatthet, här och nu. Den som följer Kristus, den som envisas med att föra hans förkunnelse vidare istället för att formulera en egen, kommer att möta samma öde som kristna har gjort i alla tider. Det hade min vän tvingats uppleva. The hard way.

Om allt är på riktigt talar dagens episteltext om nutid, lika väl som om dåtid. Om allt är på riktigt, är Bibelns Ord långt mer än bara ord:

”Kom ihåg hur det var förr, när ni nyss hade blivit upplysta. Ni utstod många svåra lidanden. Ni blev smädade och förföljda och gjordes till allmänt åtlöje, eller också ställde ni er vid deras sida som behandlades så. Ni led tillsammans med dem som satt i fängelse, och ni fann er med glädje i att bli berövade er egendom, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt.

 Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat, ty: Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva genom sin tro. Men: Om han drar sig undan är han inte längre till glädje för mig. Vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sitt liv.”
Hebr 10:32-39

Redan brevets författare slog fast att lönen för att hålla fast vid det Kristus ber oss om är att smädas, förföljas och göras till åtlöje. Det har alltid varit så.

Det enda som skiljer dagens kristna från dåtidens är att smädandet, förföljelsen och åtlöjet numera stöds med stiftskollekter.

Men det förhindrar inte Guds budskap: Guds rike är nära. Omvänd dig. Tro.

Det är på riktigt!