#135. Tid för upprättelse

Temat för första söndagen i advent lyder Ett nådens år. Så vitt jag vet har det inte inträffat så vidare värst många ”nådens år” sedan Jesus läste texten ur Jesaja, där i synagogan i Nasaret. Nu är det kanske inte så konstigt heller, för Jesaja proklamerade aldrig något ”nådens år”. Däremot ”en tid av upprättelse” – och det är ju något helt annat.

Är det dessutom något som vi tycks vara i närmast desperat behov av just nu, så är det en tid av upprättelse.

Det finns en del som är i behov av upprättelse.

Bibeln behöver upprättas.
Missionen behöver upprättas.
Trosbekännelsen behöver upprättas.
Treenigheten behöver upprättas.
Kristus behöver upprättas.
Förtroendet för varandra behöver upprättas.
Samtalsklimatet behöver upprättas.
Omvändelsen behöver upprättas.
Kärleken behöver upprättas.
Respekten behöver upprättas.
Solidariteten med världens kristna behöver upprättas.
Den pastorala omsorgen behöver upprättas.

Listan kan göras lång.

Men kort och gott: Svenska kyrkan behöver upprättas. Det är inte smickrande för någon, vare sig en person eller organisation, när man börjar associeras med konflikter, smutskastning, nedgång och otydlighet. Särskilt illa blir det när det handlar om en kristen kyrka.

Vi är värda bättre. Kyrkan är värd bättre. Kristus är värd bättre.

Kristus är värd en kyrka som med glädje och utan tvekan bekänner Fader, Son och Ande. Kristus är värd en kyrka där alla förenas trots sina olikheter. Kristus är värd en blomstrande gemenskap där kärlek, förlåtelse och god vilja råder.

För på frukten känner man trädet. Någon annan måttstock finns inte.

Så låt oss be och arbeta för att året som kommer ska bli en tid av upprättelse.

Om det ska bli så eller inte, är upp till dig och mig.

Med Guds hjälp är det fullt möjligt – och ändå sann Nåd.