tisdag 27 augusti 2013

#101. I sagornas värld

Okej. Jag erkänner. Det är inte ofta jag läser på Dagens Seglora. Detta trots att jag i princip alltid roas en smula när jag gör det. Idag var inget undantag.

Det stundar ju kyrkoval, så föga förvånande ligger fokus på att se till att (s)medjans (s)ponsorer behåller makten och därigenom (s)äkerställer det ekonomiska flödet. I detta (s)pel fick jag idag äran att agera. Jag hade anat att jag skulle plockas upp på scenen när valet stundade. Det var ju trots allt ett tag sedan sist. Tillvägagångssättet var inte heller direkt främmande.

”Den som sa 'et, han va 'et”, löd ett av barndomens axiomer. Barndomen må vara överspelad, men axiomet består. Lite mer vuxet kan man väl uttrycka det som att utifrån sig själv känner man andra.

Just det har jag länge sagt om Seglora smedja/Dagens Seglora i allmänhet och Mattias Irving i synnerhet. Uttalandet baseras på enkel logik: Om levebrödet är beroende av att, till varje pris och dagligen och stundligen, upprätthålla en fiktion så är det lätt hänt att så småningom nå den punkt där man är fast övertygad om att alla andra lever efter samma premisser.

Redaktör Irving (ja, så titulerar han sig) och övriga segloror har länge befunnit sig i det gränslandet. Lönen har kunnat betalas ut endast så länge som Seglora smedja av sina sponsorer har betraktats som den som, likt sagans ädle riddare, kämpat mot den högerextremistiska draken som hotat äta upp Svenska kyrkan.

Det har förresten funnits många drakar i sagorna som Seglora levererat under de senaste åren. De största är naturligtvis stora draken Högerextremist och hans lillebror Sverigedemokrat, som tillsammans med kusinerna Fascist, Nazist, Rasist, Islamofob, Homofob och Ämbetsfrågan ständigt lurar i vassen. Så finns mellanstora draken Breivik och smådrakarna Sandahl, och Edlund.

Sagor är därför tydligen något Mattias Irving är väl förtrogen med och det visar han i dagens Dagens, genom artikeln Lägg sagoböckerna på hyllan Åkesson.

Man ska inte ”underskatta fiktionens makt”, skriver Irving och fortsätter:

”Den måste inte vara bra, den måste inte ens vara sann, bara den väcker känslor. Och ingenting väcker känslor så tydligt som en berättelse om orättvisor och förtryck. Därför är det naturligt att Åkesson i sitt sommartal berättar en fiktion om den Svenska kyrkan som ligger bortom allt vad rim och reson heter. Den måste inte vara sann, bara den mobiliserar väljare.”

Ooops. Byter man bara ut ”Åkesson i sitt sommartal” mot ”Seglora på sin blogg” så beskriver ju Irving själva essensen av det egna arbetet.

Det som verkar ha irriterat Mattias Irving var att Åkesson i sitt sommartal i lördags kritiserat det åsiktsmonopol som råder inom Svenska kyrkans värld och gett exempel på vilka konsekvenserna kan bli för den som tycker olika.

Talet hade jag inte hört. Men Irvings artikel fick mig att lyssna till delar av det på Youtube och, för att citera Mattias Irving, ” några detaljer fångar mitt intresse”.

I korthet kan man säga att Jimmie Åkesson sa ungefär samma saker om åsiktsmonopol och bestraffningsmekanismer som jag och många med mig sagt under flera år.

Men sådana saker får man inte säga. Det är nämligen högt i tak inom Svenska kyrkan, som chefsteolog Christina Grenholm en gång slog fast. Den som tycker annorledes bör besitta självbevarelsedrift nog att hålla snattran.

Föga förvånande menade alltså redaktör Irving att Jimmie Åkesson fabulerade. Svenska kyrkan var, enligt redaktör Irving, ”den största fiktionen i Åkessons tal”.

Kanske har de inte sett det, men Irving och Åkesson är faktiskt ganska lika. De försöker båda motivera en politisk kontroll över Svenska kyrkan men utifrån olika ideologiska baser. Där S motiverar sin närvaro genom att peka på att kyrkan som viktig samhällsaktör annars riskeras att övertas av bakåtsträvande höger, motiverar SD sin närvaro genom att peka på hur kyrkan som nationell symbol splittrats av vänstern.

Båda har fel, på så sätt att varken S eller SD (eller någon annan politiskt baserad nomineringsgrupp) behöver agera övervakare för Svenska kyrkan.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Svenska kyrkan bör inte vara en politisk arena av åsiktsgemenskap, utan en trosgemenskap med Kristus i centrum och där alla (menar alla) är välkomna. Den kristna kyrkan har alltid varit en samlingsplats där människor med olika ursprung och åsikter har samlats med tron på Kristus som gemensam faktor. Det är därför lika fel att använda Svenska kyrkan för att idealisera nationalism, som att använda den för att idealisera socialism. Kyrkan är fullt kapabel att ta hand om sig själv och vara i (dock icke av) det nutida samhället.

Min absoluta övertygelse är alltså att kyrka och politik ska hållas strikt skilda åt. Tyvärr lyckades både Åkesson och Irving dra in mig i spelet, den förre dock med det goda omdömet att inte namnge. Mattias Irving skriver däremot:

Präster som vågar opponera sig mot den politiskt korrekta ordningen inom kyrkan hängs ut, kallas till upptuktningssamtal eller omplaceras, påstod Åkesson i sitt sommartal, med uppenbar referens till prästen Helena Edlund, som vi skrivit om tidigare. Hon som har lyckats med konststycket att både spela in filmer åt SD i Almedalen och bli invald för partiets räkning i Malmös sociala resursnämnd, utan att någonsin ha haft med partiet att göra (enligt henne själv). Det är en bra story.”

Läsarna av denna blogg har förmodligen bättre koll än att man köper Irvings ”sanning” om mig. Vill någon skaffa sig ännu bättre koll rekommenderas att läsa bloggarna från januari och februari i år, skrivna av henne själv”.

Däremot skapar Irving själv en riktigt bra story – fast på ett tragikomiskt sätt. Utan att han själv märker det (?) bevisar han sanningen i det han själv påstår är lögn.

För vad är det Irving gör på Dagens Seglora idag, om inte att hänga ut mig? Dessutom skriver han att de hängt ut mig tidigare också. Men eftersom det tydligen är lögn att präster som har det dåliga omdömet att tycka annorlunda än den av seglororna påbjudna ”sanningen” hängs ut, så kanske det Irving skriver idag aldrig har hänt? Lite som Tage Danielssons monolog om katastrofen i Harrisburg?

Några upptuktningssamtal har jag dock inte blivit uppkallad på. Ännu. Dock har seglorianer meddelat min kyrkoherde att de följer min blogg, men ”ännu inte hittat något att anmäla”. Såpass.

Dock existerar de upptuktningssamtal Irving nämner. För ett par dagar sedan meddelade exempelvis en kollega till mig att han blivit kallad till sin biskop för samtal, efter det att han använt sig av en (vad biskopen ansåg som) olämplig vokabulär. Kollegan hade nämligen haft det dåliga omdömet att på Facebook kallat odöpta för hedningar, vilket inte gick för sig. Tydligen var det kränkande.

Kommentaren hade därför noterats av mer politiskt korrekta vänner på Facebook och vidarebefordrats till biskopen med krav på räfst och rättning. Förmodligen hade även aposteln Paulus kallats till biskopen, om det inte varit för det försvårande och sorgliga faktum att aposteln i fråga sedan länge lämnat det jordiska och därmed förpassat sig ur biskoplig räckvidd. Kanske var det tur för Paulus. Aposteln missionerade ju trots allt bland just hedningar, till synes helt utan hänsyn till att någon två årtusenden senare kunde känna sig kränkt av epitetet.

Så har vi avklarat uthängningarna och upptuktningssamtalen. Återstår omplaceringarna.

Det blir en kortis: Jag omplacerades från min tjänst eftersom vissa kollegor ansåg att de inte kunde arbeta med (eller ens hälsa på) någon som hade ”en avvikande politisk åsikt än de själva” som det stod i dokumentet jag fick i händerna.

Ingen hade dock frågat mig om min politiska åsikt. Kollegorna i fråga hade dock läst vad Seglora smedja skrivit (se punkten ”hänga ut” ovan, det vill säga det som Seglora enligt redaktör Irving ägnat sig åt tidigare men som enligt samme redaktör Irving ändå aldrig ägt rum).

Nåja. Det är ju snart kyrkoval och nu är det primära att säkerställa fortsatt vänsterpolitisk kontroll över Svenska kyrkan genom att få de som röstar att rösta på S. Det är nu inte det enklaste att göra, eftersom S inte har något i sitt valmanifest som har med Kristus att göra. Den som tvivlar på detta uppmanas att gå in på S egen hemsida om kyrkovalet och kontrollera själv.

Noteras bör att sidan genomgått en genomgripande förändring under den senaste veckan. Moskén är bortplockad och förklarande texter har lagts till det politiska tolvpunktsprogrammet.

Faktum återstår dock: Eftersom S tycks ha insett att man saknar teologiska och kristuscentrerade motiv som kan motivera Svenska kyrkans medlemmar att rösta på S, gäller det alltså att skrämma dem från att rösta på något annat.

Makten ska till varje pris behållas. Alltså måste hoten elimineras.

Idag var det hotet från SD som skulle undanröjas. Det hotet får väl ändå ses som relativt beskedligt.

Av tidigare (re-)aktioner finns det däremot andra aktörer som tycks betraktas som betydligt större hot mot S än röstande sverigedemokrater.

Får man gissa på att det är Frimodig Kyrka som är målet nästa gång..?


PS. Vill du veta varför S ser Frimodig Kyrka som ett så stort hot, rekommenderas att ta del av Frimodig Kyrkas valplattform. Du hittar den här. Jämför sedan med S valmanifest, som du hittar här. DS.

PPS. Glöm inte att rösta den 15 september. DDS.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar