#26. Bjällerklang

Nog är det fascinerande hur lite jag vet om mig själv. Andra ”vet” tydligen betydligt mer – och sprider denna ”kunskap” mellan varandra och på behörigt avstånd från mina öron.

Något jag har kommit att förstå, är att förtroendevalda och kollegor påfallande ofta antar att alla former av åsikter måste grundas i politiska ställningstaganden. Jag kan upplysa om att så inte är fallet. Det går alldeles utmärkt att tycka till om kyrkan utifrån – hör och häpna – teologiska ställningstaganden.

Att jag har åsikter (och uttrycker dem) beror på att jag vill kyrkans väl. Många må tycka att mina åsikter är helt uppåt väggarna och att jag är fullständigt ute och cyklar. Det är okej. Man får tycka olika och riktigt bra blir det bara när olika åsikter möts, stöts och blöts. Men mina åsikter grundar sig i kyrkan, inte i politiken. Det kanske är svårt att förstå för den som verkligen har en primärt politisk ideologi, men så kan det faktiskt vara.

Kan det vara att det är just detta som provocerar vissa allra mest? Är det därför det tycks finnas ett sådant omättligt behov av att konstruera och kommunicera ”sanningar” om mig?

I vanlig ordning blir ”sanningarna” alltmer förvrängda ju fler svängar i kvarnen som dras. Kollegan som senast bjöd in mig att föreläsa, får nu schavottera för att kollegan stött främlingsfientliga krafter. Nu har kollegan lyckligtvis ett bra alibi i form av sin äkta hälft, som har sina rötter i såväl ett annat land som i en annan religion.

Guilt by association är således en mäktig kraft. Tack och lov arbetar jag ju i Malmös lantligaste församling, så de rättrogna i samfällighetens mer centrala delar blir nog inte smittade.

En annan kollega, som länge funnits där för mig när det blåst som mest, har nu avslutat bekantskapen. ”Du skulle ha sagt som det är”, förklarade kollegan. Sagt som vad är? När jag inte ens själv vet vad som påstås?

Den senaste nyheten (för mig själv) är att jag tydligen beslutar i migrationsärenden i Malmö. Exakt vad detta innebär, när/var/hur eller med vilket mandat jag fattar dessa beslut har ingen upplyst mig om. Det kanske kommer. Ryktesvägen. På sant kristet manér.

För egen del får jag väl hålla ut ett tag till och se vilka ”sanningar” som läcker fram till mig. Det är en spänning jag gärna är utan. För er övriga gäller att hålla er på behörigt avstånd för att inte kontamineras av vad-det-nu-är jag bär på.

Den som vet var man kan köpa ett par schyssta lepra-bjällror till hyggligt pris får förresten gärna höra av sig.

PS. Idag har Stockholms stift samlat in kollekt till Seglora smedja. Det är bara att gratulera. Samt göra en notering om vad stiftet därmed stödjer och vad vi således kan förvänta oss mer av. DS.