#29. I väntans tider

Biskop Brunne valde när det kom till kritan att bemöta kritiken och frågorna om den halva stiftskollekten till Seglora smedja genom att anta total radiotystnad. Kollekten drevs igenom och biskopen och stiftsstyrelsen har därigenom, ännu en gång, bekräftat vad de står bakom och stödjer.

Möjligen finns det någon som undrar vad stiftskollekten till Seglora smedja kommer att användas till – med biskopens goda minne. Det kan jag svara på. Stiftskollekten som tillföll smedjan (som nu övergått till att vara en ideell organisation) kan användas för att stödja den nybildade bloggen Dagens Seglora (som inte – ännu – beviljats några kollekter). Exempelvis för att garantera att Mattias Irving (när han inte bloggar om faran i att demokrati innebär att även de som tycker annorlunda än han själv har rätt att yttra sig eller förespråkar våld mot oliktänkande) kan agera fotsoldat till Helle Klein (fritidsprästen som nu deklarerat att lojaliteten och kärleken till det politiska Ordet vida översteg lojaliteten och kärleken till kyrkan).

Mattias Irving har under det senaste året vid ett antal tillfällen behagat lämna bidrag till min mailbrevlåda på jobbet. Innehållet är alltid detsamma. Vanligtvis börjar det med att jag ber Seglora smedja att sluta ljuga. Därpå anländer ett mail från Mattias Irving där han meddelar att angreppen kommer att pågå tills dess att jag tar officiellt avstånd från Sverigedemokraterna. Ungefär så.

Förra fredagen såg jag mig nödgad till en drastisk åtgärd. Jag skickade, efter att ha bett om tillstånd från prostarna i Malmö, ett mail till samtliga präster, diakoner och pedagoger i samfälligheten. Detta på grund av att ryktesspridningen om mig tagit sådana proportioner så att det nu börjat drabba kollegor som inte haft vett att hålla sig på tillräckligt avstånd från mig. Se blogginlägg #26.

Mitt mail till kollegorna löd såsom följer:

”Eftersom jag kommit att förstå att det förekommer en utbredd ryktesspridning ommig inom samfälligheten, finner jag det, efter godkännande av prostarna, nödvändigt att skicka detta mail till er alla.

Jag fick för en tid sedan vetskap om att jag valts in som ersättare i en nämnd i Malmö stad. Jag skickade då omgående ett mail till kommunen samt till det politiska partiet i fråga och meddelade att jag inte antar mig något uppdrag för detta partis räkning samt begärde att mitt namn omedelbart skulle avlägsnas från detta sammanhang.

Från partiets sida gjordes detta enligt uppgift omgående – dock har Malmö stad tydligen låtit mitt namn ligga kvar på sin hemsida, vilket jag under denna vecka gjorts uppmärksam på. Detta har naturligtvis väckt en hel del frågor, som jag helt kort vill bemöta.

Vad gäller min politiska hemvist gäller följande: Jag är inte politiskt aktiv. Jag är inte medlem i Sverigedemokraterna. Jag har inga förtroendeuppdrag för något politiskt parti (jag satt dock i kommunfullmäktige i Sundsvall för KD:s räkning för många år sedan). Jag har skriftligen avböjt mig alla nomineringar till politiska förtroendeuppdrag – av den enkla anledningen att jag har gjort valet att vara präst fullt ut och att min arena därför är kyrkan och inte politiken. Jag röstar i riksdagsvalen och i kyrkovalen – dock ej politiskt utan stödjer där Frimodig Kyrka.

Låt mig dessutom, en gång för alla, slå fast följande: Jag är obändigt övertygad om alla människors lika värde, oavsett etnicitet, sexuell identitet, kön, ålder, religion eller politisk åsikt.

Jag har gjort valet att vara präst och utifrån den kristna tron och kyrkans bekännelse verka i min församling. Den partipolitiska arenan får andra syssla med, var och en efter sina övertygelser. Jag vill verka i och för den kyrka jag älskar och för den Frälsare som kallat mig.

Tiden har fått mig att förstå att ett klargörande av mina val och åsikter är på sin plats. Här är det. Jag hoppas att detta är tillräckligt för att förklara mitt ställningstagande. Den som har vidare frågor angående detta är naturligtvis välkommen att kontakta mig direkt.

Vänliga hälsningar

Helena Edlund
Komminister, Tygelsjö-Västra Klagstorps församling”

Den där sista meningen förstod jag i och för sig var ganska överflödig. Mycket riktigt tog det inte många timmar innan mailet vidarebefordrats till Segloraredaktionen av de kollegor som använder sig av samma godhetens hat som nämnda redaktion. Det är så det går till här i kyrkan, nämligen.

Som ett brev på posten anlände så ett nytt mail från hr Irving (som numera tydligen titulerar sig ”redaktör”):

”Hej Helena!

Vi har blivit delgivna ett mail som du skickat ut till bland annat prästerna i Malmö med anledning av att du blev invald som ersättare i en kommunalnämnd för SD i Malmö. I mailet läser vi att du inte vill ha någonting med partiet att göra.

Vi tänker att det är värt att uppmärksamma att du nu bryter med SD och engagerar dig i andra frågor istället, och då vore det såklart mest rättvist och mest värdefullt för läsarna om du skulle vilja ge din egen version.

Jag mejlar över ett par frågor och hoppas att du är intresserad att besvara dem. Du får naturligtvis se och godkänna de citat vi använder, om du vill.

Med vänliga hälsningar

Mattias Irving

• Du har blivit invald i sociala resursnämndet för SD:s räkning av partiet självt, så rimligen borde ju de se dig som medlem, eftersom platser inte bara kan skänkas bort till icke-medlemmar. Men i brevet du skickade ut understryker du ju tydligt att du inte är medlem i SD. När lämnade du medlemskapet?
• Hur kommer det sig att du har lämnat SD?
• Har du fått påtryckningar från din kyrkliga arbetsgivare att lämna SD?
• Du skriver att du stödjer Frimodig kyrka. Innebär det att du kan tänka dig att kandidera som förtroendevald för FK i framtiden istället, eller har du lämnat politiken bakom dig helt?”

Efter att ha suckat lite, skickade jag ett kort svar:

”Bäste Mattias,

Du har läst mailet. Jag tror det duger till dig precis lika bra som till mina kollegor.

Fridens liljor,
/H.”

Det dög tydligen inte. Snart plingade det till igen.

”Hej igen!

Tack för ditt snabba svar.

Vi tänker så här, att eftersom vi ju faktiskt har rapporterat om ditt politiska engagemang tidigare så är ju det här ett sätt för dig att kunna göra ditt eget uttalande och få chansen att med egna ord berätta varför du nu lämnar SD. Ska vi göra artikel bara utifrån ditt mail kommer den ju tyvärr att lämna många sådana frågor obesvarade hos läsekretsen, och det är inte lika säkert att alla upplever nyheten med samma pregnans som om du själv uttalar dig.

Hoppas därför att du är villig att tänka om.

Med vänliga hälsningar

Mattias”

Ibland blir jag trött. Det här var en sådan gång. Irving och hans kompisar tänker att de tidigare har ”rapporterat om mitt politiska engagemang”.Upplysningsvis är det just det de inte har. De har rapporterat om ett påstått politiskt engagemang – och i denna rapportering smitt ihop teorier om att samtliga mina artiklar har en politisk, främlingsfientlig agenda, stödd av högerextremister. För egen del har jag betonat att jag inte är politiskt driven, utan teologiskt driven. Antingen tror Irving på smedjans egna smidda lögner, eller så kan Irving inte skilja på politik och teologi. Båda alternativen är lika skrämmande.

Jag besvarade aldrig det andra mailet. Det fanns helt enkelt ingen anledning. Jag inbillar mig inte för ett ögonblick att Seglora smedja skulle använda något jag skriver på ett sakligt sätt. Det har man inte gjort tidigare, så varför nu?

Istället valde jag att invänta vilka ”sanningar” som nu skulle fabriceras om mig. Den verkliga sanningen, att jag valts in som ersättare i en kommunal nämnd och omgående avsagt mig uppgiften, är ju knappast särskilt intressant för allmänheten. Tyckte jag.

Är det redaktionellt sprängstoff att en person misstänks ha varit medlem i ett riksdagsparti? Nej, knappast. Är det redaktionellt sprängstoff att en präst misstänks ha varit medlem i ett riksdagsparti? Kanske, för vissa. Är det redaktionellt sprängstoff att Svenska kyrkan ägnar sig åt åsiktregistrering och anlitar Seglora smedja/Dagens Seglora för att förfölja misshagliga röster, och tvinga dem till tystnad genom att tilldela dem diverse epitet? Definitivt. Men det är knappast troligt att Seglora ser det så.

Förmodligen kommer inget att baseras på mina åsikter eller vad jag faktiskt skrivit eller predikat. Inget av det torde nämligen gå att använda för att belägga mig med vare sig rasism, främlingsfientlighet, fascism eller extremism. Däremot visar det jag skriver och predikar att jag står för det motsatta (men det vill nog inte smedjan uppmärksamma). Sannolikt handlar det alltså, igen, om att koppla mig till ett riksdagsparti. Att det är det värsta man kan göra sig skyldig till, har jag i och för sig gjorts uppmärksam på. Men ändå.

Så här i väntans tider kan jag inte låta bli att förundras över den automatiska signaturen i redaktör Irvings mail: ”Dagens Seglora - Kärlek och kritik”.

Kärlek och kritik? En lustig slogan med tanke på hur verksamheten manifesteras. Men ur ett historiskt perspektiv så är det kanske logiskt. Det var ju trots allt av kristelig kärlek som kyrkan torterade och brände häxor. Genom att erkänna sin skuld kunde den anklagade få syndernas förlåtelse och beredas en chans till himmelsk salighet – naturligtvis efter det att hon grillats på bålet.

Av kärlek. Då som nu. Den enda skillnaden är väl att allt nu sker på nätet – och finansieras genom stiftskollekt.