torsdag 28 februari 2013

#32. Att skyddas eller inte skyddas, det är frågan...

Aldrig tidigare har jag hört talas om ett mer onödigt seminarium än det som äger rum i Stockholm kommande tisdag. Inbjudan läste jag idag – och trodde inte mina ögon.

”Ska alla barn som bor i Sverige ha lagens starkaste skydd mot giftermål eller ska hänsyn tas till religiösa och kulturella traditioner?”

Vänta nu..? Är detta på riktigt? Ser jag ett frågetecken? Det måste ha blivit fel. För inte kan det väl vara en fråga? En fråga antyder ju att det finns fler svar än ett på ett påstående. Och det kan det väl ändå inte finnas i detta fall?

Har de skrivit fel? För visst ska det väl stå: ”Alla barn som bor i Sverige ska ha lagens starkaste skydd mot giftermål utan hänsyn religiösa och kulturella traditioner.” Gärna följt av ett utropstecken. Så ska det väl stå? Säg att det ska stå så!

Sedan förstod jag att det ÄR en fråga. Det är verkligen så, att Svenska FN-förbundet bjuder in till frukostseminarium den 5 mars för att diskutera remissvaren på Göran Lambertz utredning om barn- och tvångsäktenskap.
 
Sextio olika organisationer har tydligen bidragit med sina synpunkter. Det skulle vara intressant att veta vilka av dessa som förespråkar den värsta formen av rasism och kränkningar som finns – nämligen det systematiska förtrycket av barn.
 
Svenska FN-förbundet skriver: ”Remissvaren aktualiserar bland annat hur olika aktörer ser på familjer med olika religiös och kulturell bakgrund och vilka följder det kan komma att få för hur man ska gå vidare. En annan fråga är om regering och riksdag kan och bör gå längre än utredningen i vissa frågor, till exempel äktenskap som ingås i utlandet och fullmaktsäktenskap.”

Jag kan för mitt liv inte förstå hur detta ens kan diskuteras. Lever vi i ett land där det över huvud taget är ett seriöst alternativ att vi ska göra skillnad på barn och barn, utefter etniskt eller religiöst ursprung? Jag vägrar tro att det är sant.

Svenska FN-förbundet meddelar att man bjudit in Mehrdad Darvishpour, fil.dr. i sociologi och senior lektor vid Stockholms universitet och Mälardalens Högskola, och Sara Mohammad, Riksorganisationen GAPF – Glöm aldrig Pela och Fadime, för att ge sin syn på saken. Men kan det verkligen vara så, att någon av dem på fullt allvar menar att vi ska göra skillnad på barn och barn? Att mina blonda barn ska åtnjuta ett högre skydd mot övergrepp än min väninnas svarthåriga?

”Vilka barn ska skyddas mot barnäktenskap?” lyder rubriken till Svenska FN-förbundets inbjudan. Det är en fullständigt onödig fråga. Jag kan nämligen svara direkt. Svaret är: ”ALLA!!!” Varenda unge. Helst i hela världen, men definitivt i hela Sverige. Det finns inga undantag, inga förmildrande omständigheter, inga ”hänsyn” som ska tas.

Alla barn ska skyddas mot barnäktenskap. Med mindre ger jag mig inte. Kommer frukostseminariet eller svensk lagstiftning fram till något annat, så bör Svenska FN-förbundet utan dröjsmål bjuda in till ett betydligt mer omfattande seminarium.

Rubriksättningen för det seminariet kan lämpligen vara ”Vart är vi på väg?”

Har du vägarna förbi kansliet på Södermalm på tisdag morgon så kan du ju alltid kika in och förundras över sakernas tillstånd. Kaffe och frukostmacka utlovas. Om frukosten delas ut till alla anmälda, eller om hänsyn tas till religiös och kulturell bakgrund är dock oklart.

3 kommentarer:

  1. Välskrivet. Möjligen med viss reservation för definitionen av "barn". Att personer över 15 men under 18 får dispens för att gifta sej ("gå till kungs" som det hette förut) kan jag inte se som värre än att de utan vidare spisning får flytta ihop i vanligt svenskt samboskap och skaffa barn o.s.v. Även om viss restriktivitet förvisso kan anbefallas i ljuset av vissa slags påtvingade äktenskapsarrangemang...

    SvaraRadera
  2. Helena, tack för ditt engagemang i frågan och "jo", med nuvarande lagstiftning är det tyvärr en fråga. Som skrivs i kommentaren ovan kan nämligen barn giftas bort efter dispens. Vi håller helt med dig om att detta är förkastligt och att alla barn ska ha samma tillgång till sina rättigheter oavsett kulturell barkgrund. Den av oss ställda frågan i seminarieinbjudan var avsedd som varandes retorisk eller möjligen lite provokativ. Vi vill nämligen täppa till denna lucka - därför var seminariet heller alls inte onödigt utan en del av vårt arbete för att ändra lagen. Sänd gärna din postadress till julia. gerestrand @fn.se så sänder vi dig ett gratis temanummer av vår medlemstidning. I det kommer du att få frågetecken uträtade till utropstecken. Med vänlig hälsning, FN-förbundet via Julia Gerestrand, kampanjansvarig

    SvaraRadera
  3. Det knepiga är väl att den ålder då man anses mogen att kunna ta ansvar för sin sexualitet är 15 år medan giftasåldern är 18 år och graviditeter varar 9 månader. Följdfrågan blir då onekligen: Varför ska de barn som föds av kvinnor mellan 15 år och nio månader och 18 år ha sämre lagligt skydd än andra barn, bara för att dessas mödrar är under 18 år och inte får gifta sig? Det enda logiska vore ju då att höja "byxmyndighetsåldern" till 18 år också - följdfrågan blir annars oundviklig: Ska barn ha sex och kunna ta ställning till t ex abort eller föda barn själva med lagens sanktion men absolut inte få gifta sig - är det logik? Är man mogen för att bilda familj i lagens mening är man väl också mogen för giftermål??? Å andra sidan: Varför ska vi ha ett samhälle där människor är kapabla att få barn ca 5 år innan de kan få gifta sig? Kanske borde vi ifrågasätta gränsen för vad som är ett barn och inte istället? Kan någon som är könsmogen egentligen alls betraktas som ett barn? Knappast i biologisk mening iallafall. Jag tycker att nuvarande system med dispansmöjlighet är efter omständigheterna ganska bra, varför ändra på något som fungerar? Att sedan invandrade från kulturer med andra äktenskapsseder far hem och gifter bort sina döttrar är knappast ett problem som staten ska lägga sig i: Hade de bott kvar hade de ju blivit bortgifta i alla fall. Det finns inga barn som inte i något avseende är offer för sina föräldrars missriktade välvilja, detta går inte att lagstifta bort utan att få värre följdkonsekvenser ut mänskliga rättigheterssynpunkt, t ex föräldrarnas rätt att utan statlig inblandning inom lagens ramar avgöra vad som är bäst för deras barn.

    SvaraRadera